Områdesbeskrivningar

Gruvlyckan

Flervåningshus i rött tegel. Tallar i förgrunden
Bostadsområde i skogen.

Fram till mitten av 1900-talet präglades landskapet kring Gruvlyckan av öppen jordbruksmark i väster och av den skogsklädda åsryggen i öster. Den stora omvandlingen startade i slutet av 1950-talet när Karlstad började expandera väster ut längs västra infarten.

I dag räknas, förutom Gruvlyckans bostadsområde, även Gräsdalens industriområde samt Ulleberg, till stadsdelen Gruvlyckan. Det vill säga hela det område som begränsas av E18 i norr, Ullebergsleden i söder och väster samt järnvägen till Skoghall i öster.

Villor och gårdar på landet

Under 1800-talet var områdets landsbygdsprägel stark och den huvudsakliga bebyggelsen bestod av gårdarna Lugnet, Ulleberg, och Gräsdalen. Allt som finns kvar av denna jordbruksbebyggelse är gården Lugnets mangårdsbyggnad. Den fungerar numera som fritidsgård för Gruvlyckans ungdomar.

Stor villa i äldre stil
Villa Gräsdalen.

Väster om Gruvlyckan, på sluttningen ner mot Gräsdalen, ligger en stor röd villa uppförd i nationalromantisk stil under 1900-talets första år. Enligt uppgift ska den vara ritad av Karlstads dåvarande stadsarkitekt, Carl Crispin, som sedan även bodde i huset under ett par år. Efter detta ägdes huset under en period av två systrar, vilka ordnade servering med pjäxdans under söndagar på vintern. Till pjäxdansen åkte Karlstadborna skidor från staden. Vid slutet av 1920-talet köptes villan av trädgårdsmästare Lörner som under många år bedrev omfattande odling av rosor och nejlikor. De stora växthusen låg i östra delen av det som i dag är Gräsdalens industriområde.

Längre söder ut, mellan villa Gräsdalen och Ulleberg återfanns gården Oskarslund, ett jordbruk där det även bedrevs slakteri- och charkuteriverksamhet. Denna verksamhet etablerades i början av 1900-talet och pågick in på 1960-talet. Länge såldes köttet och charkuterierna i den egna butiken på Sandbäcksgatan i Klara. I dag är alla spår av gården och slakteriverksamheten borta. Numera finns det små kolonilotter där som påminner om den tidigare verksamheten.

Från vårdhem till bostäder

Längst söder ut i stadsdelen ligger Ulleberg. Gården köptes av landstinget år 1915 och under åren 1919-1923 ersattes gårdsbebyggelsen av en vårdanstalt för barn och vuxna med fysiska, psykiska och intellektuella funktionshinder. Den tidigare vårdanstalten, som låg i närheten av lasarettet, hade blivit för liten och i tidens anda placerades den nya anstalten en bit utanför staden. Avsikten var dels att skydda samhället från de intagna, vilka ansågs störande, men också att skydda de intagna från att bli trakasserade av stadsborna. En annan aspekt på placeringen var att de intagna skulle kunna sysselsättas med jordbruks- och trädgårdsarbete. På så vis fick de intagna arbete och bidrog även till sitt eget uppehälle. 

Större instutionsbyggnad i gult.
Ulleberg omvandlas till bostäder.

Byggnaderna är uppförda i tegel och har putsade fasader med tydliga klassicistiska drag. Leran till teglet hämtades från fälten strax väster om Ulleberg och brändes till tegel i tillfälliga ugnar vid bygget. Stenen till grundläggningen hämtades från berget i öster.

Anstalten bestod av ett skolhem för de yngre, arbetshem för de äldre samt vårdhem, asylen, för de med de svåraste funktionshindren. Arbetet bestod till största delen av jordbruksarbete som till exempel grisskötsel och grönsaksodling.

Kritik mot förhållandena på Ulleberg och ny syn på vården av funktionshindrade ledde till att verksamheten på anstalten förändrades under 1950- och 60-talen. Bland annat byggdes nya lokaler något hundratal meter längre väster ut. I olika former fortsatte dock landstinget att använda de äldre byggnaderna ända fram till år 1978.

Trots att de flesta av ekonomibyggnaderna är borta, och att vårdbyggnaderna i dag är ombyggda till bostäder, kan man fortfarande uppleva Ullebergs karaktär av institutionspark. Det vill säga, en sammanhållen grupp av likartade byggnader som uppfördes för olika funktioner.

1960-tal bland tallarna

Under 1950-talet rådde stor bostadsbrist i Karlstad. Utbyggnaden av Våxnäs hade påbörjats år 1958 men behovet av ytterligare bostäder var fortfarande stort. Blickarna vändes då mot den skogsklädda åsen i söder. I juni år 1961 antog kommunen planen för det nya bostadsområdet som fick namnet Gruvlyckan.

Gruvlyckan planerades för drygt 1 100 lägenheter med en genomsnittlig våningsyta på 80 kvadratmeter. Antalet rum varierade mellan ett och fem. I området planerades det även för skolor och service.

Det nya med planeringen av Gruvlyckan var att biltrafiken till stora delar separerats från gångtrafik. Det finns ingen genomgående trafik och bilarna matas in till området med hjälp av två återvändsgator. I området rör sig invånarna på gångbanor, vilka följer andra stäckningar än biltrafiken. Trafiken till parkeringsplatserna kommer inte heller i kontakt med lekplatser eller gångvägar till skolor och centrum.

Alla bostadshus på Gruvlyckan är trevåningshus i rött tegel vilket ger området en enhetlig karaktär. Även tallskogen bidrar till den enhetliga karaktären. Tallarna återfinns såväl i det större parkstråket centralt i området som inne på gårdarna. Tallskog avgränsar också området mot norr, söder och öster. Hela området stod klart år 1965.

Industrier vid vägen

Under 1950-talet etablerades ett mindre industriområde mellan E18:s västra infart och gården Lugnet. Verksamheterna bestod mest av mindre verkstäder, bensinstationer och bilhandlare. År 1959 utökas området väster ut då Karlstadsortens mejeriförening flyttar in i sina nya lokaler av gult tegel.

Under de följande åren lokaliseras Karlstads nya industrier till industriområdena på Lamberget, Örsholmen och Våxnäs och först i slutet av 1970-talet vänds blickarna mot fälten vid Gräsdalen. Närhet till genomfartsleder har blivit en allt viktigare lokaliseringsfaktor för många verksamheter. I Gräsdalen blandas olika typer av handel, kontor och småindustri. De flesta byggnader är byggda i plåt med stora glaspartier och överallt fladdrar företagens färgglada flaggor.

Trots all utbyggnad under 1900-talets senare hälft så finns fortfarande en viss lantlig prägel i södra delarna av stadsdelen. Väster om Ulleberg breder fortfarande ängarna ut sig och i hagarna betar hästar och får från Karlstads 4H-gård. De små vägarna är populära gång- och ridstigar och förbinder Gruvlyckan med Bellevue, Zakrisdal och Vänern.

Gruvlyckan i årtal

1875 – Mangårdsbyggnaden vid Lugnets gård (nuvarande Lugnets fritidsgård) uppförs
1919-23 – Ullebergs vårdanstalt byggs.
1959 – Karlstadsortens mejeriförenings nya mejeri står klart
1962-65 – Gruvlyckans bostadsområde uppförs

Läs mer

  • Det gamla Carlstad, Mats Ronge, 1958.
  • Karlstadsbornas bostäder under fyra sekler, Ove Moberg, 1984 Nedslag i Värmländsk arkitektur, red Elisabeth Backman Bromé, 2001.
  • Stadens identitet Gruvlyckan, del IV 1996, Monica Björklund, Hans Johnsson, 1996.
  • Utvecklingsstörd då och nu, Landstingets omsorgs- och särskoleverksamhet i Värmland under hundra år, Agneta Wågman, 1994.
  • Västerstrand från forntid till nutid, red Ivan Norbäck, 1992.
  • Kulturmiljökarta över området.

 

Uppdaterad den