Områdesbeskrivningar

Lorensberg

Kedjehus i klara färger på övervåningen. Nedervåning i gul tegel. Lugn villagata i förgrunden.
Kedjehus på Blåbärsstigen från 1964.

Lorensberg är ett område i norra delen av tätorten som främst består av villor samt rad- och kedjehus. Bebyggelsen är mestadels uppförd mellan 1950- och 1970-talen och präglas av tidstypisk arkitektur med inslag av modernism.

Karaktär

Lorensberg har en tydlig karaktär av bostadsområde med friliggande villor samt rad- och kedjehus. I området finns även förskola och lekparker. Området gränsar till stadsdelen Rud i väster, Stockfallet i norr, Norra Kroppkärr i söder och Kronoparken i öster.

Lång rad med tvåvånings radhus i gult och fött

Radhus längs med Olsätersgatan.

Det största området med villor finns i den södra delen av Lorensberg. Ett skogsparti och Folkebogatan skapar en avgränsning mellan södra och norra delen. Norra delen består av fyra mindre områden med rad- och kedjehus samt friliggande villor. Lorensbergs karaktär är starkt kopplad till 1960-talets planeringsideal och villaarkitekturen från samma period. Villorna är till största del uppförda i ett plan eller 1½ plan. Vanliga fasadmaterial är gult och rött tegel, mexitegel, lockpanel eller betongelement.

kedjehus i vitt och rött

Kedjehus med motfallstak i norra Lorensberg. Ritade av Småhusbyrån AB, 1967.

Tidig historik

Lorensberg sägs ha tillkommit som en följd av byggandet av en ny väg ut ur Karlstad under 1930-talet. I samband med vägbygget bildades ett litet samhälle med cirka tolv egnahemsfastigheter längs den gata som i dag kallas för Lorensbergsgatan. Området beboddes vid denna tid främst av järnvägsarbetare som arbetade på den smalspåriga järnvägen NKLJ-banan som gick öster om samhället. Detta hade en praktisk funktion då arbetarna hade sina dressiner stående vid sidan om banvallen.

Stadsplaner från 1960-talet

Lorensberg planerades och byggdes under två etapper. Den första stadsplanen för sydvästra delen ritades 1959. Planen omfattade bebyggelse både i Lorensberg och i Kroppkärr, men hela området kallades då för Kroppkärr. Planen var Karlstads hittills största plan för småhus med omkring 600 bostäder i fristående hus och parvis kopplade radhus. Något senare, år 1964, upprättades ytterligare en plan, denna gång för cirka 200 småhus i västra och nordvästra Lorensberg. Norra delen av Lorensberg planerades sist, 1965.

flyfoto över området

Norra Lorensberg, utsnitt ur flygfoto från Blomwebb, 2012

Rad- och kedjehus i norra Lorensberg

I norra delen av Lorensberg finns ett område med rad- och kedjehus uppförda 1967. Samtliga hus är ritade av Småhusbyrån AB vilket gör att området upplevs som sammanhållet med ett likartat arkitektoniskt uttryck. Småhusbyrån AB har även ritat andra rad- och kedjehusområden runt om i Sverige. I området finns en kedjehusmodell med motfallstak. Denna kedjehustyp finns också i Norra Kroppkärr, även de ritade av Småhusbyrån AB.

Miljonprogrammets småhusområden

Under de år som miljonprogrammet genomfördes cirka 1965-1974 uppfördes ett antal småhus, ofta uppförda i grupphusformationer. När vi talar om miljonprogrammet idag syftar vi oftast på de storskaliga hyreshusen som byggdes under perioden, men faktum är att en tredjedel av de bostäder som uppfördes var småhus eller villor. Denna bebyggelse uppfördes även den för att motverka den rådande bostadsbristen.

Radhuset som boendeform var svårlanserad i Sverige. Hustypen hade ingen traditionell förankring i det svenska bostadsbyggandet, och under efterkrigstiden inriktades den statliga och kommunala bostadsplaneringen huvudsakligen på flerfamiljsbostäder. Detta fick en del kritik och från borgerligt håll önskade man större inslag av enfamiljshus och egnahem. Intresset för småhuset som boendeform ökade dessutom allt eftersom hushållens ekonomi förbättrades. Det var dock först när sparbankerna började intressera sig för att kanalisera småspararnas flit till gruppbebyggda enfamiljshus, som trenden vände och småhusområden med radhus blev ett växande inslag i bostadsproduktionen. Samtidigt som radhuset gjorde entré kom även de så kallade kedjehusen, det vill säga enfamiljshus som är sammanlänkade till en "kedja" genom en mellanliggande mindre byggnad, vanligtvis garage eller förråd.

De nya småhusområdena planerades ofta för ett stort antal bostäder. I och med att de nya hustyperna gjorde att man kunde få in fler hus på samma yta minskade kostnaderna för vägar, vatten och avlopp. Med de nya enfamiljsområdena ändrades småhusbyggandets karaktär, det traditionella 1½ planshuset med sadeltak och träpanel ersattes med enplans- och suterränghus. Fasadmaterialen bestod nu av fasadtegel eller prefabricerade betongelement.

Trafikseparering

Under 1960-talet började bilen ta plats i stads- och bostadsplaneringen på ett nytt sätt. Det ökade bilinnehavet bidrog till trafikseparering i stadsplanerna och hur parkeringsplatser skulle lösas blev en viktig fråga. I småhusområden var det naturliga att parkering löstes i anslutning till den egna bostaden. Carporten var en nyhet under 1960-talet och egen carport eller garage blev snart standard.

De trafikseparerade planeringsidealen och framtidstron till bilen syns tydligt i Lorensberg. Fogdemyrsgatan fungerar som huvudgatan och de olika områden med småhus har matargator som matar trafiken upp till huvudgatan. I södra Lorensberg finns inga tomter vid huvudgatan, detta för att skilja trafiksidan från leksidan. Mellan södra och sydvästra Lorensberg löper ett grönstråk där skog har bibehållits som park, stråket innehåller lekplatser och gång- och cykelväg. Detta parkområde har tillkommit som skydd mot biltrafiken, men har på samma gång blivit en betydelsefull tillgång för miljön.

Läs mer

  • En bok om Karlstad efter branden 1865. Värmlands museum, Karlstad, 1965.
  • Karlstads historia, fjärde delen. Utvecklingen efter 1950. Ove Moberg, 1983.
  • Stadsdelsboken – tätorten Karlstads 39 stadsdelar. Gunnar Lundqvist, 2008.
  • Kulturmiljökarta för området. 

 

Uppdaterad den