Stockfallet

Stockfallet är en stadsdel i norra Karlstad belägen mellan Lorensberg och Edsgatan. Stadsdelen avgränsas av väg 63 i väster och av Edsgatevägen i öster. Bebyggelsen utgörs framförallt av bostadsområden med villor och radhus uppförda under 1970-talet. I stadsdelen finns även förskola och grundskola.

Områdets karaktär

Stockfallets bebyggelse består av villor, par- och radhus i en till två våningar, uppförda under 1970–1980- och 2010-talen. Bebyggelsen är grupperad till fem olika delområden som nås via matargator från stadsdelens större vägar. En stor del av Stockfallet utgörs av ett skogsområde med stigar, gång- och cykelvägar varav flera är äldre vägsträckningar som funnits på platsen sedan 1700-talet. Edsgatemossen i nordöst och före detta jordbruksmark bildar luckor i den övrigt täta skogen.

Stadsdelen är kuperad med stora nivåskillnader som på flera platser skapar långa siktlinjer och vyer över området. Ett stort antal både villor och radhus är byggda som i suterränghus. Bebyggelsen har gemensam karaktär med liknande utformning och färgsättning inom respektive delområde. Villorna har i huvudsak sadeltak och radhusen platta tak. Takbeläggning är vanligen mörka betongpannor. Fasadmaterial är främst träpanel i tidstypisk dov kulör ofta kombinerad med tegel, kalksandsten (så kallad mexisten), eller synliga betongelement.

Stockfallet i årtal

• 1800-tal Torpet Stockfallet är områdets enda bebyggelse.
• 1950-tal Torpet Stockfallet rivs.
• 1960-tal Kommunen köper mark på Stockfallet från Edsgatans gård.
• 1971-75 Villaområdet på Backagatorna byggs.
• 1973-74 265 villor och radhus byggs vid Myrgatorna.
• 1978-79 Villor och parhus byggs söder om Stockfallsvägen.
• 1982-84 Villaområde byggs norr om Stockfallsvägen.
• 1990-tal Stockfallsskolan blir föreningslokalen Stocken.
• 2010-tal Villor och parhus byggs på norra Stockfallet

Torpet Stockfallet

Stadsdelen har fått sitt namn efter statartorpet Stockfallet som låg i områdets västra del, strax söder om Stockfallsvägen. Torpet tillhörde Edsgatans gårds ägor och finns utritat på kartor från 1800-talet. Förbi torpet ledde en äldre vägsträckning som nu är den gång- och cykelväg som korsar områdets öppna grönyta och fortsätter vidare under Stockfallsvägen och åt norr mot Edsgatans gård. Torpet Stockfallet revs på 1950-talet. Lämningar i form av naturstensgrund och spismursröse finns kvar invid vägen, där en mindre skylt markerar platsen. Vägen förbi torpet anslöt till den gamla landsvägen som nu är den skogsväg som följer Stockfallets östra sida, mellan Stormyrsvägen och Klarälvsbanan.

Bostadsbristen

Under 1950-talet skedde en omfattande industrialisering av jordbruket vilket bidrog till en stor inflyttning till städerna. I 1954 års Generalplan för Karlstads kommun beräknades antalet invånare öka från 35 000 till 45 000 fram till slutet av 1970-talet, men redan på 1960-talet var befolkningsökningen det dubbla mot vad kommunen planerat för. Bostadsbristen var påtaglig i hela landet, därför beslöt riksdagen att en miljon bostäder skulle byggas på 10 år, i form av miljonprogrammet 1965-1975.

I Karlstad, liksom i andra svenska städer, byggdes övervägande flerbostadshus under sent 1960- till tidigt 1970-tal. År 1970 hade Karlstad redan 54 000 invånare varav omkring 70 procent önskade bo i villa. Bostadskön till småhustomter var lång vilket ledde till ökad utflyttning från Karlstad. År 1973 flyttade över tusen Karlstadsbor till grannkommuner och samma år startade byggnationen av bostadsområdet på Myrgatorna. Intresset för att flytta till Stockfallet var stort och mäklarna gick efter kölista vid försäljningen.

Stockfallets bostadsområden

År 1967 köpte kommunen mark på Stockfallet från Edsgatans gård för bostadsbyggande. Den största delen av Stockfallets bebyggelse är uppförd i tre etapper 1971 till 1979 mellan Fogdemyrsgatan och Stockfallsvägen. Här har området en tydlig 1970-talskaraktär och visar upp decenniets olika ideal för enbostadshus. Från det tidiga 1970-talets villor på Backagatorna, till tätt placerade villor och radhus vid Myrgatorna och slutligen ett villaområde med mer svängda gaturum, strax söder om Stockfallsvägen. Norr om Stockfallsvägen byggdes ett villaområde under tidigt 1980-tal. Under 2010-talet inleddes en utbyggnad av norra stockfallet med villor, par- och radhus samt några mindre flerbostadshus.

1970-talets trafikseparerande planeringsideal syns tydligt på Stockfallet, vars bostadsområden söder om Stockfallsvägen är uppbyggda efter återvändsgator sammankopplade med bilfria gång- och cykelvägar. Planeringsmodellen kallas SCAFT och uppkom i en tid då ökad bilism även innebar ökat antal olyckor. Tillsammans med 1970-talets barnperspektiv framhölls en trafiksäker planering.

Mellan de tre bostadsområdena söder om Stockfallsvägen finns en stor öppen grönyta planerad som rekreations- och kommunikationsyta för att bilfritt och barnvänligt kunna röra sig mellan Stockfallets olika delar. Grönytan ger en skyddad plats mot biltrafiken och här finns fotbollsplaner, lekplatser, skogsdungar och isbana på vintern. Vid grönytan ligger också föreningslokalen "Stocken", som tidigare var Stockfallets lågstadieskola.

Villaområdet på Backgatorna

Villorna på Backagatorna är uppförda mellan åren 1971 och 1976 och uppvisar en planering där området nås via en huvudgata, eller så kallad matargata. Bebyggelsen är placerad längs återvändsgator som sammanlänkas med gång och cykelvägar. Alla byggnader har garage eller carport, som ofta är sammanbyggd med huvudbyggnaden vilket var vanligt förekommande under hela 1960-talet fram till tidigt 1970-tal.

Bostadsområdet längs Myrgatorna

År 1973 till 1974 byggdes bostadsområdet längs Myrgatorna med 265 gruppbyggda villor och radhus, utformat efter 1970-talets rationella planeringsideal. Den södra delen byggdes först och är helt trafikseparerad med garagelängor samlade en bit bort från bostäderna. Bostadsområdet blev på det sättet helt bilfritt och tryggt för barn.

När området fortsatte att byggas ut från Enmyrsgatan år 1974 fanns önskemål om att ha bilen närmre bostaden och området utformades därför istället med breda återvändsgator och carport vid varje hus. På den skyddade grönytan i anslutning till bostäderna placerades grundskola och förskola. Vid grönytans sydligaste del anlades en matbutik som även kunde nås från bilvägen.

Villaområdet söder om Stockfallsvägen

Villaområdet söder om Stockfallsvägen visar det sena 1970-talets planeringsideal. Kring mitten av 1970-talet kom en reaktion mot miljonprogrammets rationella och raka stadsplanering. Villaområdena började få en något mer varierad, om än enhetlig bebyggelse med svängda gaturum som blickade tillbaka på traditionella bymiljöer. Villorna söder om Stockfallsvägen är tidstypiskt placerade längs mer organiskt utformade återvändsgator där varje återvändsgränd bildar ett delområde där villorna är grupperade kring stensatta vändplatser. Mellan de olika återvändsgatorna sammanlänkas området av bilfria gång- och cykelvägar.

Arkitektritat och prefabricerat

Stockfallets två gruppbyggda småhusområden från 1970-talet, väster om Stormyrsvägen och söder om Stockfallsvägen är ritade av arkitektfirman Småhusbyrån AB i Malmö och uppförda av Skånska Cementgjuteriet, senare Skanska. Småhusbyrån AB var ett dotterbolag till Skånska Cementgjuteriet. Deras byggnader utformades med arkitektur välanpassad till prefabricerade betongelement. Skånska cementgjuteriet tillsammans med Småhusbyrån AB står bakom många villaområden i Sverige från 1960- och 1970-talen. Andra exempel i Karlstad är villor och kedjehus i Lorensberg och Norra Kroppkärr.

Läs vidare

• Ortsnamnen i Karlstad, Erik Sandberg, 1946-48
• Det gamla Carlstad, Mats Ronge, 1958
• Karlstad stads historia del IV, Ove Moberg, 1983S
• Stadsdelsboken Tätorten Karlstad, Gunnar Lundqvist, 2008
• Kulturmiljökarta över området. Länk till annan webbplats.