Katastrofer och orostider

Efter branden ställde alla upp för varann

Artikeln Medmänsklighet då som nu är skriven av Katarina Averås, frilansskribent Karlstad. Artikeln är tidigare publicerad i tidskriften Värmländsk kultur nr 3-4, 2015.

Texten i sin helhet

Averås, Medmänsklighet då som nu


Texten i korthet

Den stora branden 1865 var givetvis förödande för Karlstad och dess befolkning.  Antalet hemlösa beräknades till mellan 4 700 och 5 000. 237 av stadens 241 gårdar hade brunnit ner till grunden.

Landshövdingen och biskopen gick redan samma kväll ut med en vädjan om hjälp, riktad till hela svenska folket.

Och det hände saker. Lantränteriet, en lokal motsvarighet till det som skulle bli Riksbanken, meddelade att de skulle bistå med 4 000 riksdaler, den kungliga familjen skickade 10 000 riksdaler, rikstidningarna startade insamlingar, städer, föreningar och förmögna privatpersoner sände pengar.

Från Kristinehamn skickades dagen efter branden en ångbåt med filtar, livsmedel, madrasser och andra förnödenheter och från regementet i Trossnäs kom tält som snabbt kunde ge de hemlösa tak över huvudet. Snart hade stora tältläger uppstått på flera ställen i staden.

Men det var inte bara praktiska insatser som präglade den närmaste tiden efter branden. Plötsligt hade stadens invånare kommit närmare varandra. Fattiga och rika var i samma behov av hjälp.

Har du synpunkter på den här sidan, tar vi tacksamt emot dem. Fyll i formuläret nedan och dina synpunkter skickas till ansvarig för sidan. Om du anger din e-postadress kan vi ge återkoppling. Tack för att du hjälper oss att skapa en bättre webbplats.

Uppdaterad den