Lokalpolitik

När kvasten gick bland de styrande i Karlstad

Artikeln Kvastpartiets Gösta Bengzon - älskad och hatad är skriven av Gunvor Nyman, journalist Karlstad.

Texten i sin helhet

Nyman, Kvastpartiets Gösta Bengzon


Texten i korthet

En förgrundsfigur inom socialdemokratin i Värmland från cirka 1910 och framåt var Gösta Bengzon. Han var en av de ledande inom SSU och en av de mest aktiva i arbetet med att väcka liv i Värmlands Folkblad som 1909 hade tvingats till nedläggning på grund av storstrejken. Arbetarna hade inte råd att prenumerera på någon tidning.

När VF återigen började komma ut anställdes Bengzon på tidningen. Han avancerade inom partiet och blev så småningom partidistriktets första ombudsman.

På 1920-talet hyrde Karlstads arbetarekommun in sig i det så kallade Expositionshuset där det fanns en samlingslokal som hette Vänershov. Bengzon fick anställning som föreståndare.

Men snart började det knaka i samarbetet med partikamraterna. Varför är oklart. Gösta Bengzon gjorde sig ovän med de gamla vännerna på VF och eftersom de var kraftigt involverade i styrandet av Karlstad fick han ovänner även där.

När någon upptäckte att Bengzon hade lånat pengar ur Vänershovs kassa fick han sparken. Som efterträdare satte man in en av hans värsta fiender.

Samtidigt dök en annan ung man - Kalixtus Nordström - upp inom socialdemokratin i Värmland.

På grund av ett dödsfall fick han under en period rycka in i riksdagen. När det stundade till val 1936 ville han tillbaka till riksdagen på eget mandat, men han fick inte partidistriktet med sig.

Nordström valde då att driva en kampanj för sig själv och fick stöd av Bengzon. De båda gav ut en tidning som hette Den Värmländska Friskytten. Den bestod så gott som enbart av propaganda för Nordström och hårda angrepp på Bengzons fiender.

Kalixtus Nordström kom inte in i riksdagen och lämnade den politiska arenan för en tid. Han återvände så småningom till fadershuset.

Gösta Bengzon beslöt sig efter valet för att starta ett nytt lokalt parti - Karlstads Kommunala Valförening. Partiets mål var att sopa bort allt ruffel och båg som Bengzon påstod förekom i Karlstad. Följaktligen dröjde det inte länge förrån Friskytten fått ett nytt namn - Kvasten.

Tonläget i tidningen blev allt fränare. Anklagelserna haglade, smädesorden likaså. Karlstads invånare förskräcktes - men köade för att köpa tidningen så fort den kom ut. Många höll också med Bengzon, samtidigt som de styrande blev alltmer upprörda.

Förutom den ledande socialdemokraten i Karlstad, J A Håkansson, ordförande i både drätselkammaren, stadsfullmäktige, VF och Travsällskapet, utsåg Bengzon Håkanssons närmaste man, stadskamreren Harald Westlin, till sin främsta måltavla.

I nummer efter nummer av tidningen förde han fram anklagelser mot dessa båda - och det visade sig att mycket av det han skrev faktiskt var sant.

Bland annat kunde Westlins vänner få uppskov med inbetalning av skatt medan fattiga arbetare jagades hänsynslöst. Westlin själv hade trasslat in sig i en härva som handlade om engagemang av utländska musiker. Håkansson och Westlin, som båda satt i ledningen för travsällskapet, hade lånat ut pengar till sällskapet utan att ta upp ärendet i drätselkammaren.

När Westlins närmaste man, stadskassören Gustaf Nilsson, avslöjades med att ha lånat pengar ur stadskassan vann Bengzon ännu en seger. Nilsson åtalades och dömdes för förskingring. Inte blev det bättre av att Nilsson inför rätten sa att han inte gjort annat än det Westlin brukade göra.

Och mer följde. Polischefen fick efter ingripande av Justitiekanslern lämna sitt jobb och räfst och rättarting anställdes i polishuset. En rådman blev avsatt och Nya Wermlands-Tidningens direktör Ernst Ander anklagades för att bland annat ha manipulerat elmätare i tidningens tryckeri.

I valet 1938 fick Kvastpartiet sju mandat, lika många som Högern. Socialdemokraternas maktposition kunde Bengzon dock inte rubba. Själv hade han inte kandiderat i valet. Han fortsätta driva sin politik via sin tidning.

Så småningom, sommaren 1939, åtalades även Harald Westlin. Han hade inte betalat in pengar han tagit emot i samband med en utställning 1929. Frågan om huruvida även han lånat pengar ur stadens kassa ställdes märkligt nog aldrig.

Bengzon hade hur som helst fällt den tolvtaggare han så länge hade jagat. J A Håkansson lyckades han dock inte avsätta.

I valet 1942 behöll KKV sina sju mandat och nu tog Bengzon själv plats i stadsfullmäktige, men han höll en allt lägre profil. 1946 hade partiets mandat minskat till fyra och 1950 var det borta.

Gösta Bengzon återkom 1962 och väckte liv i sitt gamla parti. Det fick tre mandat i valet. Bara tre månader efter det att han tog plats i fullmäktige igen avled han.

Uppdaterad den