Lokalpolitik

När kommunerna tog över ansvaret

Artikeln Märkesåret 1863 är skriven av Jon Räftegård, arkivchef i Karlstads kommun. Den är tidigare publicerad i boken Pionjärer, kravaller och fattiga bönder.

Texten i sin helhet

Räftegård, Märkesåret 1863


Texten i korthet

1863 är året då de svenska kommunerna bildades. Syftet var bland annat att den lokala självstyrelsen skulle frigöras från stat och statskyrka och i större utsträckning skötas av lokalbefolkningen själv. Förändringarna var formellt sett ganska stora, men i praktiken fortgick det mesta som vanligt, särskilt på landsbygden.

Artikeln undersöker det första kommunala verksamhetsåret i de kommuner som idag utgör Karlstads kommun, det vill säga Karlstads stad, samt Alsters, Nyeds, Nors, Älvsbacka, Väse, Grava, Segerstads, Östra Fågelviks och Karlstads landskommuner.

I landskommunerna var konsensusidealet, det vill säga att man fattade beslut i enighet, fortfarande väldigt starkt, trots att man enligt kommunalförordningarna skulle fatta majoritetsbeslut. Detta var tydligast i Väse, Östra Fågelvik och Segerstad, där jordbruksnäringen dominerade. I de mer bruksbetonade kommunerna Alster, Nyed och Karlstads landskommun var konflikter i lokalpolitiken mycket vanligare, och de stod vanligtvis mellan olika representanter för bruksnäringen.

På landsbygden var det nästan uteslutande bönder och ståndspersoner som deltog i den lokala självstyrelsen, trots att till exempel sockenhantverkare och bruksfolk numera var röstberättigade och lokalpolitiskt myndiga. Det var dock ståndspersonerna som hade de mest betydelsefulla uppdragen, även i kommuner där bönderna hade störst formell makt. Undantaget utgörs av det helt bondedominerade Östra Fågelvik.

Jämfört med landskommunerna hade Karlstads stad en mycket mer levande lokalpolitik, med fler sammanträden, fler ärenden, fler drivande aktörer, livligare diskussioner och över huvud taget en mer modern lokalpolitik. Detta trots att Karlstads stad befolkningsmässigt var mindre än både Väse och Nyed. Den stora skillnaden i kommunalpolitiken mellan staden och landsbygden förklaras i stället av att stadsstadgorna ställde större krav på städerna, att befolkningstätheten var större där, att urbaniseringen påverkade städernas arbetsbörda, och inte minst av att städerna dominerades av en borgerlighet med annan och mer konfliktinriktad politisk kultur.

Uppdaterad den