Period: 1910-tal
Nationalromantiken inspirerades av äldre svensk byggnadskultur liksom av byggandet i Danmark och Tyskland.
Inför första världskriget var det spänt i Europa och de flesta länder utvecklade en egen variant av nationalromantik. Oroligheterna ledde till en samling inom landet vilken avspeglade sig i arkitekturen med tunga och slutna närmast borgliknande fasader.
Den vanligaste taktäckningen var enkupigt tegel. Taken var branta och ofta brutna sadeltak med högt fall, ibland med takkupor.
Fasaderna murades av maskintillverkat tegel, som var tänkt att se handslaget ut, med breda fogar för att öka det ålderdomliga intrycket. Fasaderna kunde även putsas eller muras av huggen natursten. Dekorativa ankarslut var en vanlig detalj liksom stuprör och beslag av ärgad koppar. Socklarna var släta eller av grovt huggna naturstensblock.
Fönstren har vanligtvis vit- eller brunmålade bågar och smårutade. De sitter i liv med fasaden och markeras ofta av en valvslagning ovanför. Vanligt var också kantiga burspråk som upptill avslutades med en balkong. Portarna gjordes bastanta, ofta av massiv ek, med skulptural omfattning av natursten eller gjuten konststen.
Fasaderna var vanligtvis mörka av rödbrunt tegel eller putsade i tegelliknande kulör men även ljusa putsfasader förekom. Fönstersnickerier målades vita, vilket var nytt för perioden, eller bruna. Dekorationer och omfattningar av natursten smyckade fasaden.
Inredningen påverkades även den av rådande romantiserande historiesyn. Vikingatiden och medeltiden blev förebilder för många med målad träpanel i taket och handsmidda ljuskronor. Listverk fick en enklare profil och det hände att man installerade både gjutjärnsradiatorer och kakelugn.
Sidan uppdaterad: 2024-09-10