Gökhöjden

Gökhöjden är ett samlat bostadsområde som uppfördes i samband med etableringen av viskosindustrin Svenska Rayon i Älvenäs under slutet av 1940-talet. Området är beläget i södra delarna av tätorten Vålberg, längs Norsälvens västra strandkant. Namnet anspelar på den höjd som bebyggelsen är uppförd på vilken geografiskt separerar Gökhöjden från resten av Älvenäs och Vålberg.

Området är ett tydligt exempel på det bostadsbyggande som genomförts vid svenska industrier och de typhusideal som rådde i Sverige kring mitten av 1900-talet. Samhällsbygget Älvenäs initierades och drevs av Kooperativa Förbundet vars arkitektkontor ritade bostäder för såväl arbetare som tjänstemän. Älvenäs kom att få strukturen av en sentida bruksort med påtagligt hierarkisk uppdelning. Gökhöjdens bebyggelse är som helhet relativt bevarad och speglar fabriksarbetarens vardagsmiljö under mitten av förra seklet.

Tätorten Vålbergs framväxt under 1800-talets andra hälft

I slutet av 1800-talet bestod området längs Norsälvens västra strand fortfarande främst av jordbruksmark. Två stora gårdar dominerade området; Älvenäs (tidigare Hjerpetan) längst i söder och längre norrut låg Vålbergs gård med tillhörande odlingsmark. Vålbergs fabriker etablerades 1886 invid Norsälven i höjd med Vålbergs gård. Här tillverkades trådrullar (bobiner) av trä till textilindustrin. På Grums häradsekonomiska karta från 1883-95 syns en ångsåg placerad strax norr om Vålberg vilken troligtvis hörde samman med denna industri. Med fabrikernas tillkomst lades grunden för ett spirande samhälle. Den äldsta bebyggelsen inom tätorten Vålberg är belägen längs den ursprungliga landsvägen som följde Norsälven upp till tätortens norra del. Bergslagsbanans järnväg som invigdes 1879 fick sin sträckning väster om Älvenäs och Vålberg är fortfarande aktuell. Kring sekelskiftet 1900 uppfördes en rad offentliga lokaler såsom stationshus, Folkets hus, skola och kapell samt ett ökande antal bostadshus.

Älvenäs framväxt och Rayonindustrins etablering under 1940-talet

Fram till 1940-talet bestod Vålberg främst av enfamiljshus utefter den gamla landsvägen längs älvens västra strandlinje. Etableringen av viskosindustrin Svenska Rayon blev främst knuten till Älvenäs i den södra delen av Vålberg. Flera faktorer verkade för valet av plats. Kommunens visionära inställning, det gynnsamma läget vid Norsälven och Vänern med sjöfart, skog och goda kommunikationer gav ytterligare belägg för etablering här. Textilindustrin hade inför anläggandet av Svenska Rayon bildat ett bolag som kom att samarbeta med Kooperativa Förbundet. Uppförandet av industrin i Älvenäs kom att lägga grunden för en blomstrande utveckling av orten från och med 1940-talet. Som en följd av etableringen anlades hela Älvenäs samhälle vilket uppfördes enligt bruksortens traditionella struktur med arbetarbostäder, tjänstemannabostäder och direktörsvilla. Expansionen av företaget bidrog till att förändra hela Vålberg som genom arbetskraftsinflyttningen mer än fördubblade sitt invånarantal mellan 1940-50. Samhällsbyggandet med bostäder och allmänna faciliteter fortsatte ända in på 1970-talet. Under 1990-talet genomgick Älvenäs en kris kopplad till den stora arbetsgivarens avveckling. 2004 stängde fabriken helt vilket blev slutet på en industriepok som byggt upp stora delar av det Vålberg vi ser i dag.

Gökhöjden

Området har en relativt ung historia som bostadsmiljö vilken inleddes när bostäder för Svenska Rayonfabrikens arbetare började planeras här. Gökhöjdens byggnader uppfördes mellan 1940- och 50-talet av KF:s arkitektkontor under Haqvin Carlheim-Gyllenskölds ledning vilken stod bakom flertalet byggnader uppförda under Älvenäs expansion. Sedan 1920-talet hade KF genomfört bostadsbyggande i anslutning till de industrier man ägde. Idealen avseende bostäder kretsade kring en moderniserad vardag med tanken om ”det goda hemmet” som ledmotiv. Detta resulterade i ett typhusbyggande som fick en enorm genomslagskraft i hela landet. Även arbetaren skulle ha tillgång till ljus, luft och natur. På Gökhöjden är detta än idag tydligt med den omgivande löv- och barrskogen, husens placering med separat parkering och genomgående grönstruktur mellan bostäderna.

Arkitekturens utformning följde tidens funktionalistiska ideal i enkla odekorerade fasader med företrädelsevis ljusa kulörer. Omfattningen på 104 radhuslägenheter är uppdelade i nio olika hustyper där variationer av radhuset i ett plan dominerar. I nordväst finns två röda huslängor uppförda i två plan med faluröd lockpanel. Samtliga hus har sadeltak med rött tvåkupigt lertegel eller betongpannor. Fönstren utgörs av en- treluftsfönster med vitmålade karmar. Karakteristiskt är också att det till varje lägenhet hör en skorsten med brandvägg och att entréerna till husen är enkelt utformade, med små entrétak och dörrar med en fönsterruta.

Med strukturen av en modern bruksort följde även arbetsgivarens ansvar att sörja för de flesta av samhällets behov. Till området hörde därför också en idag nedlagd kooperativ butik där verksamheten var förlagd till en byggnad med gulmålad lockpanel och rött tegeltak. Den före detta panncentralen i utkanten av området är en röd tegelbyggnad i två våningar innehållande tvättstuga och lägenheter på övre plan. Bevarade garagelängor finns också i anslutning till bostäderna.

Gökhöjden har sedan uppförandet haft en relativt oförändrad sammansättning av byggnader. Efter kommunens uppköp av hela fastighetsbeståndet 1981 renoverades byggnaderna och tilläggsisolering samt ny fasadpanel tillkom. I samband med detta byttes entrédörrar och trappor reparerades. Det gjordes även ingrepp i rumsindelningen i 16 lägenheter som slogs ihop till åtta. Grönytorna ökade genom att en huslänga revs och platsen fick ge utrymme för en fotbollsplan. Flertalet fastigheter har sedan 1980-talet köpts upp privat och i dessa fall ansvarar ägarna själva för underhåll och renovering. Det blir exempelvis synligt i form av tillkomna verandor och takförsedda uteplatser. I vissa fall har takbeläggning bytts ut från lertegel till betongpannor.

På senare år har områdets kulturvärden uppmärksammats av bland annat Länsstyrelsen i Värmland och Värmlands Museum. Genom ett nyväckt intresse för Gökhöjdens bebyggelse som kulturhistoriskt värdefull har området successivt börjat rustas upp. Flera hus har exempelvis återfått sina tegeltak enligt ambitionen att återge områdets ursprungliga karaktärsdrag. Även om de enskilda fastigheterna genomgått förändringar har bebyggelsen som helhet stora kulturhistoriska värden genom sitt tydliga historiska sammanhang i kopplingen till fabriken och som representant för arbetarnas vardagsmiljö. Området speglar svensk industrihistoria i stort och de samhällsstrukturer som fortlevde långt in i modern tid.

Gökhöjden i årtal

1800-talets slut – Området längs Norsälvens västra strand består av jordbruksmark.
1879 – Bergslagsbanans järnväg invigs vilkens sträckning Göteborg-Kil-Falun fortfarande passerar väster om Älvenäs och Vålberg.
1886 – Vålbergs fabriker grundas invid Norsälven.
Runt 1900 – Offentliga lokaler såsom stationshus, Folkets hus, skola och kapell uppförs i Vålberg.
1942 – Rayonfabriken etableras i Älvenäs, Vålberg.
1940- och 50-tal – Gökhöjdens bebyggelse planeras och uppförs i regi av Kooperativa Förbundet.
1990-tal – Rayonfabriken börjar avvecklas.
2004 – Fabriken stänger helt.

Läs vidare

• Vålberg - Älvenäs, Norsbygden Från tanke till handling, Vålberg och Älvenäs i förvandling. Rapport från Karlstads kommun, PDF.
• Kulturarv S, Gökhöjden. Rapport: Kulturhistorisk värdediskussion, Värmlands Museum.
• Kulturmiljökarta över området. Länk till annan webbplats.