Våxnäs

{"X":0.28,"Y":0.0,"Width":0.58,"Height":1.0}

Inom området Våxnäs ligger Hagalund, Gustavsberg, Sixbacken samt Våxnäs flerbostadshusområde och industriområde. Stadsdelarna ligger nordväst om Karlstads centrum, norr om E18 och väster om järnvägen mot Kil.

Karaktär

Västra delen av Hagalund är bebyggt med nästan identiska rad- och kedjehus från 1970-talet. Den östra delen av Hagalund (tidigare kallad Fredricelund) består av mindre enfamiljshus från 1950- och början av 1960-talet, fristående och individuellt utformade eller i par och mycket lika. Stadsdelen Gustavsberg är främst bebyggd med radhus från 1970-talet i ett eller två plan, även här är skillnaden mellan husens utformning liten. Det senaste tillskottet inom Våxnäs är de fastigheter som nyligen styckats av och bebyggts med villor på Gustavsberg.

Längs Lupingatan samt Östra- och Västra Gustavsbergsvägen finns ett antal äldre hus bevarade bland de nytillkomna. Gatsträckningen är den enda på Våxnäs där man kan se bebyggelsens årsringar, med hus från olika tidsperioder intill varandra. I den södra delen av Gustavsberg liksom öster om Hagalund finns modernare bebyggelse. Öster om Våxnäs centrum är ett litet kedjehusområde beläget och ytterligare åt öster breder flerfamiljshusen ut sig. Intill järnvägen finns Våxnäs industriområde som började bebyggas på 1960-talet.

Historik

Benämningen Våxnäs finns dokumenterad från 1400-talet. Namnet kommer av ordet Wågnäs, vilket var benämningen på det låga bergmassiv som sträcker sig i nord-sydlig riktning genom området. I dag är berget uppstyckat av trafikleder och liknande, men kan fortfarande anas på kartor och ses som kobbar i Vänerns strandkant. Våxnäs markområde är gammal sjöbotten och under nybyggnationen på 1950- och 1960-talet fick man på vissa ställen påla så djupt som 70-90 meter för att nå fast mark. Området vilar på blålera.

På äldre kartor syns namnen Norra-, Stora- och Övre Våxnäs. De är troligen olika benämningar på Våxnäs säteri vilket var beläget i det nuvarande industriområdet på Våxnäs nordöstra del. I dag finns endast Våxnäs herrgård kvar. Byggnaden ligger i den norra änden av Våxnäsparken i stadsdelen Klara. År 1633 donerades södra Våxnäs ägor till Karlstads invånare och blev stadsäga, marken fick därmed användas för bland annat djurhållning, åkerbruk och så kallade kålgårdar där man kunde odla sin mat.

{"X":0.2025,"Y":0.0,"Width":0.665,"Height":1.0}
Flerfamiljshus i Våxnäs norra del. På vissa av gavelfasaderna finns konstverk och i entrén till området finns en öppen plats med inramning av betong.

Området före bostadsboomen

Merparten av det område som här samlas under namnet Våxnäs var inte bebyggt när kommunen utsåg markerna till nya bostadsområden. Det mesta av marken var, som byggnadsnämnden skriver i sin årsberättelse, jungfrulig mark och bestod mest av åkrar och betesmarker. Viss landsbygdsbebyggelse fanns dock och den har fått ge namn åt de nya bostadsområdena.

Stadsdelen Hagalund är namngiven efter en tidigare gård i området från mitten av 1700-talet. År 1918 flyttades en plantskola till gården, under firmanamnet Stensborgs trädskolor. Namnet Stensborg kommer från den gård där handelsträdgården grundades. Stensborgs trädskola var mycket framgångsrik under 1940-talet och utsågs till Kunglig hovleverantör. Det var sina rhododendronbuskar odlarna var mest kända för. Rörelsen såldes år 1965 till byggföretaget L E Lundberg, men handelsträdgården drevs vidare i några år av en ättling till grundaren. Bostadshuset på Hagalunds gård, som använts av plantskolan, brann ned år 1971 och var då mycket förfallen, man hade inte funnit något användningsområde för huset. Under 1970-talet exploaterades marken av det ägande byggföretaget och odlingarna från den forna trädskolan blev förstörda i samband med att de nya områdena skulle byggas. I en skogsdunge intill den bevarade Hagalundsallén kan man hitta välmående rhododendronbuskar och en vattenledning med kran – kanske ett spår av Stensborgs bevattningssystem?

Norr om Hagalunds gård fanns kring sekelskiftet 1900 ett tegelbruk där det brändes tegelsten och tegelpannor. Bruket låg på den plats där Lupingatan 13 och 15 ligger i dag. Leran till teglet togs i markerna intill. I det nuvarande kvarteret Teglet fanns en damm i brandsäkerhetssyfte. Huset på Lupingatan 13 är uppfört av tegel från det nu rivna bruket.

Även på Gustavsberg har det funnits en handelsträdgård, den startades 1927 och sålde blommor och grönsaker. Försäljning skedde både på gården och till återförsäljare. Handelsträdgården upphörde på 1970-talet när marken skulle användas till nya bostadsområden. Intill handelsträdgården fanns även en lanthandel, butiken låg kvar till 1972 då huset fick lämna plats åt Hagalundsvägen. Intill låg också Gustavsbergs gård, i den östra delen av kvarteret Jätten. Byggnaden omnämndes som värdefull i kommunens inventering från år 1984 men revs efter rivningslov år 1999. På platsen finns nu moderna bostadshus uppförda år 2001.

Tallåsen kallades ett stadsägt flerbostadshus i tre våningar för mindre bemedlade familjer. Namnet kom av det skogsbevuxna bergspartiet norr om byggnaden. I dag heter höjden Tallåsberget och skiljer fortfarande Gustavsberg (i väster) och Våxnäs (i öster) åt. Under 1920-talet kallades huset i folkmun för "Sköjerkåken".

De nya bostadsområdena och deras stadsplaner

Karlstad stod under 1950-talets början inför en förväntad befolkningsökning. Inom Tingvallastaden och i dess bebyggda närområden ansågs det antingen färdigbyggt eller så var nya hus på väg att färdigställas. Staden behövde skapa stora områden för både boende och industri. Ett av dessa var Våxnäs vars stadsplan slogs fast i slutet av 1950-talet.

Våxnäs skulle bebyggas med en- och flerfamiljshus. Stadsplanen över området var den första i Karlstad som upprättades med stor hänsyn tagen till den växande bilismen. De öppna platserna mellan husen utnyttjades som gröna kvartersgårdar respektive biltorg (parkeringsplatser). Det fanns även garage till lägenheterna och en ringlinje för trafik drogs utanför bostadsområdet.

Områdena med flerbostadshus byggdes i olika etapper mellan åren 1958 och 1966, först bebyggdes delområdet Sixbacken där både en- och flerfamiljshus ingår. 1950-talets planideal med samhällsfunktioner bestående av en egen skola, närbutik, park och lekplats är tydligt på Våxnäs. Området skulle fungera som ett eget litet samhälle. Inne bland flerbostadshusen, längs med Stenhagsgatan, finns två fristående byggnader för affärsverksamhet. Dessa uppfördes åren 1960 och 1962 och innehöll en Konsumbutik och en ICA-affär. Närbutikerna var en reaktion mot tidigare sätt att planera boende, helt utan tillgång till service. Något senare uppfördes Våxnäs Centrum, det stod färdigt 1968. Centrumet skulle tillsammans med den kommande skolan och kyrkan ge de boende den samhällsservice de behövde. I dag är flerbostadshusen renoverade och moderniserade och har inte kvar sitt ursprungliga uttryck.

{"X":0.3025,"Y":0.0,"Width":0.6625,"Height":1.0}
Kedjehusen på Sixbacken är uppförda 1959 och tidstypiska i utformning och färgsättning.

Genomtänkt industriområde

Även för industriområdet i öster fanns planer och tankar om hur det skulle se ut och fungera. Man ville bort från det tidigare gytter som lätt uppstod i liknande miljöer och anlade istället breda gator. Genom området (i öst-västlig riktning) sträcker sig två grönstråk för att variera gatubilden. Mellan industriområdet och flerbostadshusen finns också en grönyta, Låglandet, som skiljer områdena åt. Mot Låglandet håller industriområdena en låg profil med byggnaderna placerade vid tomtgränsen.

Östra Hagalund, tidigare Fredricelund

Flerfamiljshusen kompletterades under slutet av 1950- och början av 1960-talet med enbostadshus i området Fredricelund (östra delen av Hagalund). Precis som planidealet föreskrev placerades villaområdet separerat från flerbostadshusen med ett grönområde emellan, som angränsar till Våxnäs centrum.

I Fredricelund uppfördes rad- och kedjehus i mitten och omkring placerades friliggande villor. Även här byggdes en snabbköpsbutik (på Violgatan 2) för att tillgodose de boendes behov, byggnaden är i dagsläget bostad. I villaområdet placerades tomterna så att mark fanns kvar för både park och lekplats. Även bilen skulle få rum och majoriteten av husen har eget garage, i källaren eller bredvid bostaden.

{"X":0.23,"Y":0.0,"Width":0.665,"Height":1.0}
Tidstypisk villa från 1960-talet på östra Hagalund, tidigare Fredricelund. I källaren finns det viktiga garaget. Kombinationen av tegel och puts som fasadmaterial var vanlig under 1950- och 1960-talet.

Gustavsberg

Gustavsberg är ett mycket enhetligt område som byggdes mellan åren 1970 och 1972, stadsplaneringen var då fortfarande påverkad av 1960-talets planläggande. Den rationella trafikhanteringen var i fokus och småaffärer inne i bostadsområden ansågs inte vara rationellt. I stället förväntades invånarna ta bilen till stormarknaden. Gustavsberg omgärdas av en matargata, en ringlinje, från vilken de olika mindre gatorna leder in i området. Varje mindre gata bryts av en torgbildning. Den öppna platsen är belagd med gatsten för att sakta ner trafiken. Även det faktum att gatan inte går rakt över torget, utan diagonalt, minskar hastigheten och därmed olycksrisken. I området binder gång- och cykelbanor ihop de delar som nås med bil. Varje hus har tillgång till egen parkering, i garage eller i anslutning till huset.

{"X":0.03,"Y":0.0,"Width":0.665,"Height":1.0}
Bebyggelsen på Gustavsberg är tidstypisk för 1970-talet med materialval och den mörka sargen av panel kring det platta taket.

Västra Hagalund

Den västra delen av stadsdelen Hagalund uppfördes mellan åren 1973 och 1978. Stadsplaneringen i området influerades av 1970-talets ökade bilism och en önskan att effektivisera byggandet.

För att förenkla anläggandet av gator och kommunalt vatten ritades stora områden med likadana hustyper. I västra Hagalund är gatorna raka men här och där en aning förskjutna eller svängda för att skapa en upplevelse av mindre delområden. Området präglas av säckgator med en mindre vändplan i slutet. Tanken var att gatorna varken skulle användas för genomfart eller för parkering. Varje hus har istället eget garage eller parkeringsplats. Inne i området finns gångvägar som binder samman de olika återvändsgatorna med områdets lekparker och allmänna grönytor.

{"X":0.1525,"Y":0.0,"Width":0.665,"Height":1.0}
Västra delen av Hagalund är bebyggd med nästan identiska villor. Hustypen blev vanlig under 1970-talets andra hälft.

Våxnäs i årtal

1400-tal: området Wåxnäs finns nämnt i skriftliga källor
1633: donerades Södra Våxnäs ägor till Karlstads invånare och blev stadsäga
1950-tal: under slutet av decenniet slås stadsplanen över Våxnäs fast och området börjar bebyggas
1950-1966: Sixbacken, östra Hagalund och Våxnäs flerbostadshus uppförs
1968: Våxnäs centrum står färdigt
1970-72: Gustavsberg bebyggs
1973-78: Västra Hagalund uppförs

Några historiska namn

Våxnäs: Namnet kommer av Våxnäs säteri som låg i industriområdets nordöstra del.
Säterigatan: Namnet på den nordligaste gatan i industriområdet är en påminnelse om Våxnäs säteri.
Stenhagsgatan: Inom området Våxnäs fanns ända fram till 1950-talet Stenhagens gård
Fredricelund: Även namnet Fredricelund kommer från en äldre gård med samma namn. Gården låg där Våxnäs servicehus ligger idag.
Tallåsberget: Det fanns ett stenbrott, Tallåsen – i nuvarande Tallåsberget, varifrån stenarna i Stora Torgets stenläggning kommer. Brytplatsen syns än idag.
Hagalund och Hagalundsvägen: Hagalund var namnet på gården i vilken Stensborgs handelsträdgård höll till. Idag finns allén som ledde från gården till den dåvarande Allmänna landsvägen (nuvarande Hagalundsvägen) kvar.
Blomgatorna: I stadsdelen Hagalund minner gatunamn som Piongatan och Violgatan om plantskolan.
Sixbacken: Kullen och husen på Sixbacken har fått sitt namn från en äldre gård som tidigare låg på höjdens östra sida.
Gustavsberg: Namn på äldre gård i området. Huvudbyggnaden fanns kvar ända fram till 1999.

Läs vidare

Taggar för sidan

Fastighet
Kultur

Sidan uppdaterad: 2024-09-10

5 November 2024