Ansvarsarter

Aspen är en stor karpfisk som lever i större sjöar. Till skillnad från andra karpar är aspen en rovfisk. En stor del av den svenska populationen finns i Vänern. Det finns flera platser i Karlstads kommun där aspen leker. Aspen vandrar till grunda strömmande vattendrag om våren för att leka. Leken kan ses bland annat vid Väse kyrka när vattentemperaturen ligger runt 6 °C.

Under de senast åren har aspen minskat kraftigt. Det största hotet mot aspen är att deras vandring stoppas av hinder i vattendragen och att deras lekmiljöer förstörs av mänsklig aktivitet och övergödning. Fiske har också påverkan på artens livskraftighet och därför är det förbjudet att fiska asp mellan 1/4 - 31/5 i alla till Vänern mynnande vattendrag.

Bågsäv är en stor, tuvad och gräsliknande växt som hittas i näringsrik lera eller gyttja vid sjö- eller älvstränder. På sensommaren får växten en kraftig växtspurt och bildar karaktäristiska bågar längs marken.

Bågsäven är en konkurrenssvag art och den hotas idag av igenväxning av livsmiljön där den trivs som bäst. Den finns bara på 60-tal platser i hela Sverige. Karlstad kommun utgör en del av kärnområdet av bågsävens utbredning. Vi har därför extra ansvar att hålla lämpliga stränder öppna, så att artens livsmiljö skyddas.

Grönskäran är en strandväxt som har en stor del av sin svenska population längs Vänerns och Klarälvens stränder. Arten kan variera i storlek från några få centimeter till en meter och är mycket lik sin närstående släkting brunskäran, men är till färgen ljusare grön och har bredare blomkorgar. Den försvinner lätt från områden om de växer igen och kräver därför bete eller liknande på strandängar för att upprätthålla sina livskraftiga värmländska populationer.

Brun gräsfjäril är Sveriges minsta gräsfjäril. Den känns lätt igen på vingarnas distinkta band och fläckar. Arten finns bara i inlandet och kräver en mosaik av skog och örtrika ängar för att ha en god livsmiljö. Denna miljötyp minskar i landet på grund av igenväxning, men är förhållandevis vanligt förekommande i Värmland.

Fjärilen har en stor del av sitt kärnområde för Sverige, Norden, och faktiskt hela Västeuropa i Karlstad kommun. Detta lägger stort ansvar på Karlstad kommun att upprätthålla deras livsmiljöer, genom att hålla gräsmarker i det småskaliga odlingslandskapet öppna och undvika trädplantering på före detta åkermarker.

Mindre hackspett är Sveriges minsta av totalt åtta hackspettar. Arten hotas av förlorade livsmiljöer och avverkning av främst löv- och blandskogar med inslag av äldre lövträd. Dessa skogstyper förekommer relativt mycket i Karlstads kommun. Kommunen har möjlighet att bevara förekomsten av lövskog och död lövved, vilket är en viktig häckningsmiljö. Det kan även bidra med livsmiljöer för andra arter med liknande miljökrav.

Här kan du läsa mer om vårt LONA-projekt för att gynna mindre hackspett.

Talltickan är en hovformad flerårig ticka som växter nästan uteslutande på levande och gammal tall. På grund av avverkning av gammal tall i skogsbruket och i stads- och parkmiljö, har talltickans utbredning begränsats och har idag svårt att hitta tillräckligt gamla träd att växa på.

Karlstads kommun har dock gott om gammal tallskog, även i stadsnära miljö. Genom att bevara äldre tallskog och evighetsträd vid avverkning kan kommunen bidra till ett ökat talltickabestånd.

Större vattensalamander är en fridlyst groddjursart som förekommer relativt mycket i Karlstads kommun. Vi behöver dock göra åtgärder för att behålla artens goda status lokalt då den de senaste decennierna hotats av förstörelse av habitat.

Under lekperioden hittar du större vattensalamander i småvatten. Det är en viktig uppväxtmiljö för larverna. Under resten av året lever de främst på land.

För att säkra goda förutsättningar för reproduktion och uppväxtmiljöer till större vattensalamander är det lämpligt att restaurera småvatten, bland annat genom att förhindra igenväxning. Vi undviker även inplantering av fisk i redan fiskfria vatten för att minska risken att vattensalamandrar blir uppätna.

Här kan du läsa mer om vårt LONA-projekt för att gynna större vattensalamander.

Reliktbock är en av våra skyddsvärda skalbaggar som idag hotas av beskuggning och avverkning av gamla tallar. Larverna utvecklas i solexponerad bark på äldre tall och det är även i sådana träd de lever resten av sitt liv.

En viktig åtgärd att bevara de tallar i öppna lägen som finns inom Karlstads kommun och att röja omkringliggande sly som skuggar träden för att förbättra förutsättningarna för arten.

Här kan du läsa mer om vårt LONA-projekt för att gynna reliktbock.

Den idag rödlistade växten daggvide kan räknas som ett träd eller en stor buske och känns igen på sina lansettlika blad. Ett av växtens naturliga utbredningsområden är här i Värmland längst med Klarälven, där den växer främst på sand och grus vid strandkanten.

De senaste decennierna har växten varit under kraftig nedgång av flera anledningar, bland annat på grund av igenväxning och konkurrens av andra arter. Karlstads kommun vill därför förbättra förutsättningarna för daggvidet genom att röja bort konkurrenter kring Klarälvens strandzoner.

Sandödlan är en fridlyst och hotad art. Arten är mycket intressant för Karlstads kommun då den lever kring Sörmons gamla grustag.

Sandödlan är en sårbar art då den lever i små populationer på begränsade områden med öppna och solexponerade sandytor. På grund av igenväxning, trädplantering eller annan markexploatering minskar förekomsten av livsmiljöer för ödlan.

Vi kan hjälpa det lokala beståndet kring Sörmons sandtäkt med olika naturvårdsåtgärder. Genom att skrapa fram öppna sandytor som vuxit igen, anpassa avverkningen samt sprida information kring problematiken med olovlig terrängkörning i området, skapar och bevarar vi potentiella bo- och äggläggningsplatser för sandödlan.

Liten myrlejonsländan är en rödlistad insekt som hör till nätvingar. Under larvstadiet gräver de ner sig i sand och förekommer oftast i kustnära områden. Att arten finns i Karlstad är därför väldigt unikt och det är Sveriges enda inlandsfynd av liten myrlejonslända.

Insekten har observerats längst stränderna vid Vänern och i Sörmons sandtäkt. Den hotas av slitage från badturism och av igenväxning på sandytor. Möjliga åtgärder för att gynna arten är därför att röja igenväxande sandstränder och att begränsa kraftigt slitage på stränderna.

Här kan du läsa mer om vårt LONA-projekt blotta sanden.