Äldrevänliga Karlstad: baslinje- mätning 2025

1. Bakgrund

Världens befolkning blir allt äldre och en växande andel människor tillbringar sina senare år i stadsmiljöer. För att stödja utvecklingen av samhällen där äldre kan leva ett aktivt, självständigt och hälsosamt liv lanserade Världshälsoorganisationen (WHO) år 2007 initiativet Age-friendly Cities and Communities.

Inom ramen för detta arbete har WHO etablerat ett globalt nätverk som idag omfattar över 1 500 städer och kommuner världen över.

Gemensamt för medlemskommunerna är att de förbinder sig att arbeta utifrån åtta fokusområden:

• Utomhusmiljöer och bebyggelse
• Bostäder
• Transporter
• Respekt och social inkludering
• Socialt deltagande och gemenskap
• Medborgerligt deltagande och inflytande
• Kommunikation och information
• Omsorg, vård och service

1.1 Forskning om ensamhet i hög ålder

Ofrivillig ensamhet bland äldre är en fråga som får allt större uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Forskning[1] visar att ensamhet riskerar att öka i takt med att befolkningen blir äldre, om inte samhället arbetar förebyggande och långsiktigt. Ensamhet i hög ålder beror sällan på en enskild faktor, utan är oftast resultatet av flera förändringar som samverkar.

Förlust av partner och vänner, försämrad hälsa och minskad rörlighet är några av de vanligaste orsakerna. När det blir svårare att ta sig ut, delta i aktiviteter eller upprätthålla sociala kontakter, ökar risken för isolering. Forskning visar också att ensamhet i hög ålder ofta hänger samman med boendesituation, tillgång till transporter, närmiljö och möjligheten att delta i vardagliga sammanhang.

Insatser som stärker sociala relationer och sänker trösklarna till gemenskap har i forskning visat sig ha större effekt än enbart ett ökat aktivitetsutbud. Detta perspektiv ligger i linje med WHO:s modell för äldrevänliga samhällen, där social gemenskap, boende, transporter och tillgängliga utomhusmiljöer ses som ömsesidigt beroende områden.

1.2 Karlstad som äldrevänlig kommun

Karlstads kommuns styrmodell[2] har fyra samverkansområden som beskriver kärnverksamheterna, de styrande och de stödjande verksamheterna. Till samverkansområdena kopplas den politiska viljeriktningen i from av politiska mål för budgetperioden som kommunens alla nämnder och bolag tillsammans arbetar för att nå.

Under samverkansområde 3 ”Skapa förutsättningar för jämlika livsvillkor och ett självständigt liv” finns ”Karlstad ska bli en äldrevänlig kommun” med som ett övergripande mål.

Karlstads kommun anslöt sig 2024 till WHO:s globala nätverk för äldrevänliga städer och samhällen[3]. Kommunens ambition är att Karlstad ska vara en plats där det är möjligt att leva ett gott, aktivt och meningsfullt liv – hela livet. Som en del i arbetet har kommunen identifierat åtta lokala fokusområden som knyter an till WHO:s struktur och till kommunens strategiska utvecklingsarbete. De åtta områdena är:

1. Tillgänglighet till utomhusmiljöer och bebyggelse
2. Bostäder
3. Transporter
4. Kommunikation och information
5. Socialt deltagande och gemenskap
6. Delaktighet i samhället
7. Omsorg, vård och service
8. Respekt och social inkludering

Under 2025 och 2026 har tre av områdena valts ut för att utvecklas i dialog med Karlstadsborna. De tre områdena är:

1. Flytta/byta bostad
2. Bo kvar
3. Ensamhet och Social gemenskap

Den baslinjemätning som presenteras i denna rapport utgör ett av de centrala underlagen i kommunens fortsatta arbete för att stärka äldrevänligheten i Karlstad. Mätningen samlar in målgruppens egna upplevelser och erfarenheter inom de områden som WHO lyfter fram som särskilt betydelsefulla.

Resultaten ger en samlad bild av nuläget och fungerar som grund för prioriteringar, handlingsplaner och fortsatt dialog med äldre invånare, föreningsliv och kommunens verksamheter. Baslinjemätningen är därmed ett första steg i ett långsiktigt och systematiskt arbete för att utveckla Karlstad till en ännu mer äldrevänlig kommun.

----------------------------------------------------------------------------------------------

[1] Folkhälsomyndigheten (2022) Ensamhet och social isolering bland äldre – kunskapsöversikt.

Socialstyrelsen (2023) Äldres levnadsförhållanden – lägesrapport.

World Health Organization (WHO) (2021) Global report on ageism

Statistiska centralbyrån (SCB) (2022) Äldres levnadsförhållanden i Sverige.

[2] https://karlstad.se/kommun-och-politik/kommunfakta/sa-styrs-kommunen

[3] https://extranet.who.int/agefriendlyworld/

2. Resultat

I kommande avsnitt presenteras delresultat av undersökningen uppdelat på Karlstads kommuns åtta fokusområden.

Under respektive område återfinns de viktigaste resultaten och skillnaderna inom målgruppen.
De åtta områdena är:

1. Tillgänglighet till utomhusmiljöer och bebyggelse
2. Bostäder
3. Transporter
4. Kommunikation och information
5. Socialt deltagande och gemenskap
6. Delaktighet i samhället
7. Omsorg, vård och service
8. Respekt och social inkludering

2.1 Tillgänglighet till utomhusmiljöer och bebyggelse

Enkätresultaten visar att invånare över 65 år i Karlstad i hög grad uppskattar sina utomhusmiljöer. Närmare 8 av 10 uppger att de besöker parker eller naturområden i sitt närområde. Besöken är något vanligare bland de yngre i gruppen, medan det bland invånare över 80 år är runt 7 av 10 som anger att de besöker parker eller naturområden. Resultatet visar också att fler kvinnor än män vistas i parker och naturområden. Sammantaget upplever 8 av 10 att utomhusmiljöerna är trevliga, och även här är andelen något högre bland kvinnor än män.

2.1.1 Tillgänglighet till utomhusmiljöer

När det gäller tillgänglighet uppger 9 av 10 invånare över 65 år att de upplever utomhusmiljöerna som lättillgängliga. Av dessa svarar 52 procent att detta stämmer mycket bra och 43 procent att det stämmer ganska bra. Andelen som upplever god tillgänglighet är något lägre bland invånare över 85 år. På frågan om hur det är att ta sig fram i närområdet svarar en majoritet, 8 av 10, att det är lätt att ta sig fram, exempelvis att promenera med rullator eller cykla mellan bostaden och platser man vill nå i närheten.

Både tätortsnära grönområden och promenadstråk upplevs i hög grad som välskötta och bidrar till möjligheten att vistas utomhus under stora delar av året. Samtidigt visar resultaten att tillgängligheten varierar beroende på plats och årstid. Även om många upplever att det är lätt att ta sig fram i närområdet under sommarhalvåret, framkommer att vinterväglag skapar betydande hinder för vissa grupper.

Enkätresultatet pekar på att tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga är ett område med utvecklingsbehov. I ytterområden och på landsbygd lyfts dessutom längre avstånd och ett större beroende av bil som faktorer som kan påverka möjligheten att vistas ute på ett tryggt sätt.

Jag upplever att utomhusmiljöer i mitt närområde är lättillgängliga för mig

Diagram 1: Målgruppens upplevelse av tillgängliga utomhusmiljöer i närområdet. Antal svar: 3480

2.1.2 Väder och väglag påverkar

Även i de öppna kommentarerna lyfts otrygghet kopplad till halka och bristande snöröjning återkommande. Invånare över 85 år uppger i högre grad att de undviker att gå ut vid dåligt väder. Kommentarerna beskriver även framkomlighetsproblem på gångvägar, branta lutningar och fysiska hinder som gör det svårt att ta sig dit man vill. Sammantaget påverkar detta både rörelsefriheten och möjligheten att ta del av sociala aktiviteter.

2.1.3 Signifikanta skillnader inom målgruppen

Centralt boende besöker parker och utomhusmiljöer i högre utsträckning

De respondenter som bor i centrala Karlstad instämmer i högre grad att de regelbundet besöker parker och naturområden. Samma mönster kan skönjas vad gäller på om naturområden upplevs som trevliga och lättillgängliga, där respondenterna i centrala Karlstad i högre grad upplever att det är enkelt att ta sig fram i närområdet.

Skillnad i upplevelse fördelat på ekonomiska förutsättningar

De med god ekonomi anser i högre utsträckning att utomhusmiljöerna är trevligare än de med sämre ekonomi, 87 procent mot 55 procent. Samma mönster ser vi kring hur tillgängliga dessa områden är, där är siffrorna 92 procent mot 64 procent.

Allmäntillståndet påverkar användande och upplevelse av utomhusmiljöerna

Personer med ett gott allmäntillstånd besöker i högre utsträckning parker och naturområden i sitt närområde och anser dessa vara trevliga och lättillgängliga. Personer med ett sämre allmäntillstånd anser inte att det är lika enkelt att ta sig fram i närområdet jämfört med de som har ett gott allmäntillstånd. Personer med kognitiva svårigheter eller fysiska rörelsehinder tycker att det är svårare att ta sig fram utomhus i närområdet jämfört med personer utan någon funktionsnedsättning.

3. Bostäder

Enkätresultaten visar att invånare över 65 år i Karlstad överlag är mycket nöjda med både sin bostadssituation och sitt närområde. Trivseln i närområdet är genomgående hög, och en stor andel upplever att området där de bor är trivsamt och fungerar väl i vardagen. Majoriteten instämmer i att deras boende fungerar väl utifrån dagens behov.

3.1 Majoriteten vill bo kvar i sin bostad

Omkring tre av fyra (76 procent) uppger att de vill bo kvar i sin nuvarande bostad även på längre sikt. Samtidigt anger 11 procent att de vill flytta, och ytterligare 11 procent att de vill flytta om ett passande boende finns. Bland dessa grupper uppger 4 av 10 att de helst vill stanna kvar i samma område, vilket visar att närhet till kända miljöer, service och sociala sammanhang är viktigt även vid en eventuell flytt.

Diagram: Stanna kvar i nuvarande boende eller flytta

Diagram 2: Andel invånare över 65+ som vill bo kvar, eller flytta nu eller på sikt. Antal svar: 3 480

3.2 Anpassade bostäder önskas

I de öppna kommentarerna lyfts flera utvecklingsbehov kopplade till boende. Många efterfrågar bostäder som är bättre anpassade för äldre och personer med nedsatt rörlighet, liksom ökad trygghet och en mer social boendemiljö. Kommentarerna berör även frågor om buller och störningar, rimligare boendekostnader samt behovet av en mer hållbar stadsutveckling med fokus på grönytor och trivsel. Det framkommer ett tydligt behov av fler och bättre anpassade senior- och trygghetsboenden med service i närheten, samtidigt som många uttrycker en stark vilja att kunna bo kvar i sitt nuvarande hem så länge som möjligt.

”Som det ser ut nu vill vi bo kvar i vårt hus ytterligare en tid. Det som oroar oss är att vi hör att det är i praktiken omöjligt att komma in på boende för äldre med behov av stöd om man inte är dement.”

3.3 Signifikanta skillnader inom målgruppen

Bostadsägande är vanligare vid god än vid ansträngd ekonomi

Mer än 80 procent av de med god ekonomi äger sin bostad och fler personer hyr bostad när de har en mer ansträngd ekonomi. Dock är det en stor andel, 35–40 procent, som har en äganderätt även när de anser sig ha en mer ansträngd ekonomi. En god ekonomi påverkar också trivseln i kommunen i positiv riktning. Ca 20 procentenheter fler av de med sämre ekonomi vill flytta än de med god ekonomi.

God ekonomi påverkar trivsel och nöjdhet

En god ekonomi påverkar trivseln i kommunen i positiv riktning. Cirka 20 procentenheter fler av de med sämre ekonomi vill flytta än de med god ekonomi.

Gott allmäntillstånd påverkar trivsel och nöjdhet

Gott allmäntillstånd påverkar trivseln, vid god hälsa uppger 95–96 procent att de trivs. För de med sämre hälsotillstånd är siffran 77 procent.

3.4 Dialogträffar Boende

Dialogträffarna bekräftar i stor utsträckning resultaten från enkäten, men tillför samtidigt en viktig fördjupning. Framför allt synliggör de den emotionella dimensionen av boendefrågan. För många invånare över 65 år handlar boende inte enbart om praktiska förutsättningar, utan i hög grad om identitet, självständighet och känslan av att ha kontroll över sin vardag.

”Det känns inte som vi flyttar till något – vi flyttar bara från något”

”Vi vill bo kvar, men oroas över att klara det när kroppen säger ifrån mer och mer”

3.4.1 Flytta eller byta boende

Dialogträffarna visar att flytt eller byte av boende är en av de mest känslomässigt laddade frågorna för invånare över 65 år. För många handlar flytten inte bara om att byta bostad, utan om att lämna ett hem som rymmer minnen, relationer och ett helt livssammanhang. Beslutet väcker ofta ambivalens, sorg och oro, och upplevs som ett steg in i en ny livsfas där självständigheten kan upplevas som hotad.

Samtidigt beskrivs flytten som en komplex och krävande process, där både praktiska och känslomässiga hinder samverkar. I dialogträffarna lyfts särskilt följande utmaningar:

• Känslomässiga hinder: Att lämna hemmet, rutiner och sociala sammanhang upplevs som ett avslut på ett livsskede. Rensning av saker med affektionsvärde beskrivs som särskilt tungt, både praktiskt och emotionellt.
• Praktiska barriärer: Rensning, packning, tunga lyft, bortforsling och tekniska installationer upplevs som stora hinder. Osäkerhet kring bostadsmarknadens standard, kostnader och olika områdens karaktär förstärker känslan av att flytten är riskfylld.
• Brist på stöd och vägledning: Många uttrycker att de saknar någon som kan guida, förklara och skapa trygghet i beslutsprocessen. Det gäller både val av boende och själva flyttprocessen.

Respondenterna efterfrågar därför stöd genom hela flytten, både praktiskt och emotionellt. Det handlar om hjälp med rensning, packning, bortforsling och teknisk installation, men också om tydlig och samlad information om vilka boendealternativ som finns, vilka standarder som gäller och vilka kostnader som är kopplade till olika alternativ. Flera uttrycker även behov av någon som kan fungera som ett tryggt stöd i beslutsfattandet. Många önskar välplanerade, prisvärda och anpassade bostäder för ett liv i 70+, samt möjligheten att flytta utan att behöva lämna sitt sociala sammanhang.

3.4.2 Bo kvar

För de invånare som vill bo kvar i sitt nuvarande hem präglas dialogerna av en stark vilja att behålla självständighet och trygghet. Många trivs i sina bostäder och i sina närområden, men beskriver samtidigt en växande osäkerhet inför framtiden. Frågan är inte om vardagen fungerar i dag, utan hur länge den kommer att göra det. Utmaningarna handlar i hög grad om hur bostaden och närmiljön fungerar när den egna orken minskar. I dialogträffarna lyfts särskilt följande:

• Fysiska hinder i vardagen: Snöröjning, backar, trappor, avstånd till parkering och tung avfallshantering beskrivs som återkommande och ökande problem.
• Skötsel av hem och utemiljö: Trädgårdsarbete, städning, fönsterputs och arbeten på höjd upplevs som allt svårare. Även mindre underhåll kan bli ett hinder.
• Bristande kännedom om stöd: Fixartjänster och andra hjälpresurser upplevs ofta som okända, svåra att hitta information om eller krångliga att ta del av.
• Trygghet i närmiljön: Otrygghet kopplad till belysning, gångstråk och framkomlighet påverkar viljan att röra sig utomhus.

Det emotionella lagret i denna grupp handlar främst om rädslan för att förlora sin självständighet. Många uttrycker en oro för att hemmet på sikt ska bli en begränsning snarare än en trygg plats.

Respondenterna efterfrågar därför en trygg och praktiskt fungerande vardag nära hemmet. Det innebär bättre snöröjning, förbättrad tillgänglighet, närmare parkering och enklare sophantering. Det handlar också om fler hemnära tjänster, såsom trädgårdshjälp, städning, fönsterputs, snöskottning och enklare reparationer. Ett tydligt behov finns av bättre information och vägledning kring befintliga stöd, exempelvis kommunens fixartjänst. Flera lyfter även önskemål om mindre bostadsanpassningar och förbättringar i närmiljön, såsom ökad belysning och tydligare gångstråk, för att kunna fortsätta leva självständigt så länge som möjligt.

3.2.5 Boende och social gemenskap

Boendefrågan har också en tydlig koppling till social gemenskap och risken för ofrivillig ensamhet. Resultaten visar att många invånare över 65 år vill bo kvar i sitt närområde, inte bara av praktiska skäl utan för att behålla sociala kontakter, rutiner och känslan av tillhörighet. När bostaden eller närmiljön blir svår att använda, exempelvis på grund av trappor, bristande tillgänglighet eller långa avstånd till service, kan det leda till att man rör sig mindre utanför hemmet och därmed får färre sociala kontakter.

Dialogträffarna visar att beslut om flytt ofta är känslomässigt svåra och kopplade till identitet, självständighet och sociala sammanhang. Samtidigt uttrycks en oro för att den nuvarande bostaden på sikt kan bli en begränsning. Detta pekar på att tillgång till anpassade bostäder i levande och trygga områden inte bara är en bostadsfråga, utan också en viktig del i arbetet med att förebygga ensamhet och stärka social gemenskap.

4. Transporter

Enkätresultaten visar att transporter i Karlstad fungerar väl för många invånare över 65 år. Samtidigt framträder tydliga skillnader i både tillgänglighet och upplevd trygghet, beroende på ålder, kön och var i kommunen man bor.

4.1 Färdsätt i vardagen

Bilen är det vanligaste färdsättet bland invånare över 65 år. 54 procent uppger att de huvudsakligen använder bil, både i vinter- och sommarväglag. Andelen som använder bil är lägre bland de äldsta i gruppen, där kollektivtrafik och färdtjänst används i större utsträckning.

Andelen som promenerar är densamma året runt, 24 procent, medan cykling varierar tydligt med säsong. Under vinterhalvåret uppger 4 procent att de cyklar, medan andelen ökar till 28 procent under sommaren. Bland dem som inte cyklar anger 23 procent att de inte känner sig trygga i trafiken och 19 procent att de inte äger någon cykel. Svårigheter att cykla ökar med stigande ålder, och det är även fler kvinnor än män som upplever att det är svårt att cykla.

Val av färdsätt

Diagram 3: Val av färdsätt vid vinter- respektive sommarväglag. Antal svar: 3 480

4.2 Kollektivtrafiken

En majoritet av invånarna över 65 år upplever att det är enkelt att ta sig till och ombord på bussar. Kollektivtrafiken beskrivs av många som ett viktigt stöd för vardagens resor och i flera centrala delar av Karlstad uttrycks en positiv bild av bussförbindelser och närhet till hållplatser.

Samtidigt framkommer flera utmaningar. Invånare över 85 år uppger i högre grad att de känner sig otrygga i trafiken vintertid. Kollektivtrafiken upplevs också som förhållandevis dyr, och många efterfrågar alternativ till digitala betalningslösningar. I ytterområden och på landsbygden lyfts begränsade turer och långa avstånd fram som faktorer som gör att många är beroende av bil. Detta skapar oro inför framtiden, särskilt om den egna körförmågan skulle förändras.

4.3 Trygghet i trafikmiljön

I de öppna kommentarerna återkommer synpunkter om bristfällig snöröjning, halkbekämpning och framkomlighet. Särskilt vinterväglag lyfts som ett hinder för att röra sig tryggt i vardagen. Äldre kvinnor beskriver i högre grad än män oro för att gå ut vid halt väglag, vilket kan leda till att man begränsar sin rörelsefrihet och sitt sociala deltagande.

4.4 Signifikanta skillnader inom målgruppen

Svenskfödda åker bil i högre utsträckning men upplever lägre trygghet i trafiken vintertid än utlandsfödda

Fler med svenskt ursprung åker bil (55 procent mot 39 procent), utlandsfödda som åker i högre utsträckning buss 21 procent mot 12 procent. Svenskfödda känner sig i lägre utsträckning säkra i trafiken vintertid (50 procent) jämfört med utlandsfödda (59 procent).

Ekonomi och säkerhet i trafiken

Personer med sämre ekonomi känner mindre trygghet i trafiken vintertid. Av de med god ekonomi känner sig 64 procent trygga jämfört med 27 procent av de med dålig ekonomi.

Allmäntillståndet påverkar val av färdsätt

Personer med ett gott allmänt tillstånd går och cyklar mer är personer med ett sämre allmäntillstånd. Personer med mycket dåligt allmäntillstånd åker mer färdtjänst (37 procent) än övriga. Sommartid byter de med gott allmäntillstånd sin bil till cykel.

5. Kommunikation och information

Enkätresultaten visar att 73 procent av invånare över 65 år upplever att Karlstads kommuns information är lätt att förstå. Samtidigt uppger en betydande andel, 25 procent, att informationen inte är lätt att ta till sig.

5.1 Hög digital vana

Majoriteten av invånarna över 65 år använder någon form av digital utrustning, och den digitala vanan är särskilt hög bland de yngre i gruppen, i åldrarna 65–74 år. Smartphones är det vanligaste verktyget, och över nio av tio i denna åldersgrupp använder någon form av digital enhet för att ta del av information. För många innebär detta goda möjligheter att snabbt ta del av kommunens information och tjänster.

Samtidigt framträder en tydlig digital klyfta. Bland de äldsta invånarna, särskilt de över 85 år, finns en grupp som sällan eller aldrig använder digital teknik. Dessa invånare riskerar att missa viktig information i takt med att allt fler tjänster och betalningslösningar blir digitala, vilket kan skapa både praktiska hinder och en känsla av utanförskap.

Jag använder digital utrustning i form av...

Diagram 4: Användande av digital utrustning. Antal svar: 3 480

I de öppna kommentarerna efterfrågar respondenterna därför fler parallella lösningar. Det handlar dels om mer tryckt information dels om möjligheten att betala kommunala avgifter utan digitala lösningar. Kommentarerna visar på behovet av kommunikation som når alla invånare, oavsett digital vana eller tekniska förutsättningar.

5.2 Signifikanta skillnader inom målgruppen

Skillnader baserat på upplevelse av ekonomiska förutsättningar

De med bättre ekonomi upplever i större utsträckning att kommunens information är lätt att förstå. Personer med mycket dålig ekonomi anser att det rent tekniskt är svårare att betala för kommunens tjänster och service.

Allmäntillståndet påverkar val av färdsätt

Personer med ett gott allmäntillstånd använder i större utsträckning flera olika typer av digitala enheter. De svarar också att de har kunskapen för att kunna använda dessa i något högre utsträckning. Ju bättre allmäntillstånd, desto vanligare är det att man tycker att informationen från kommunen är lätt att förstå.

6. Socialt deltagande och gemenskap

Det är 8 av 10 som upplever att de har möjlighet att delta i meningsfulla aktiviteter när de vill och 9 av 10 svarar att de har möjlighet att träffa andra människor när de vill eller behöver.

6.1 Gemenskapen minskar med stigande ålder

Det är 8 av 10 som upplever att de har gemenskap i sitt liv, exempelvis genom grannskap, föreningsliv eller olika aktiviteter. Samtidigt framträder tydliga skillnader inom gruppen. På samtliga påståenden är det färre invånare över 85 år som instämmer, och det är även färre män än kvinnor som upplever att de har tillgång till gemenskap och sociala sammanhang. Detta pekar på en ökad sårbarhet för ensamhet bland vissa grupper.

När det gäller utbudet av aktiviteter uppger en majoritet att utbudet är varierat och tillräckligt. Samtidigt svarar över en fjärdedel vet ej på frågan, vilket kan tyda på att många inte känner till vilka aktiviteter som finns. Andelen som instämmer i att utbudet är varierat och tillräckligt är lägre bland de äldre i gruppen. Även när det gäller tillgängligheten till frilufts- och motionsanläggningar svarar 6 av 10 att dessa är lättillgängliga, men även här är andelen vet ej relativt hög, 17 procent. Andelen som upplever god tillgänglighet är lägre bland invånare över 80 år.

6.2 Oro för ensamhet

I de öppna kommentarerna framkommer att många upplever ett rikt socialt liv genom familj, vänner, föreningsliv och kyrkliga aktiviteter. Egna initiativ och privata nätverk spelar en central roll för gemenskapen. Samtidigt uttrycks en oro för ensamhet bland äldre, särskilt bland dem med nedsatt hälsa eller som bor mer isolerat. Kommentarerna pekar på behov av bättre information om aktiviteter, ökad tillgänglighet och mer prisvänliga kommunala erbjudanden. Förbättringsområden som lyfts fram är underhåll av anläggningar samt utveckling av aktiviteter som bättre möter behoven hos olika grupper av äldre.

6.3 Signifikanta skillnader inom målgruppen

Möjligheten att delta i aktiviteter och upplevelsen av tillgång till friluftsmiljöer påverkas av ekonomisk status

Av de med god ekonomi anser 83 procent att de har möjlighet att delta i aktiviteter och 92 procent att de har möjlighet att träffa andra människor. Motsvarande bland de med sämre ekonomi är 46 procent respektive 67 procent. Utbudet av aktiviteter samt tillgång till frilufts- och motionsanläggningar följer samma mönster. De med god ekonomi tycker i större utsträckning att aktiviteterna har ett rimligt pris, 32 procent jämfört med 8 procent av de med dålig ekonomi.

Allmäntillståndet är en viktig faktor för deltagande och upplevelse av utbud av aktiviteter

Personer med ett gott allmäntillstånd anser sig ha stor möjlighet att delta i aktiviteter och träffa andra människor, 86 procent respektive 94 procent svarar att det stämmer mycket eller ganska bra, men siffran är lägre bland de med ett sämre allmäntillstånd.

Utbudet av aktiviteter samt tillgänglighet till frilufts- och motionsanläggningar följer samma princip. Allmäntillståndet har alltså stor påverkan på hur respondenterna svarar.

Funktionsnedsättningar och hjälpmedel

Det är något fler av de med kognitiva svårigheter eller fysiska rörelsebegränsningar som upplever att det är svårare att delta på meningsfulla aktiviteter, 52 procent respektive 62 procent. Svaren indikerar att det är något fler av de med kognitiva svårigheter som kan behöva anpassning av aktiviteter. De som nyttjar rullstol eller rullator svarar i något högre grad att det är svårt att delta i meningsfulla aktiviteter, 42 procent respektive 52 procent.

6.4 Dialogträffar Social gemenskap

Dialogträffen om social gemenskap bekräftar i stor utsträckning resultaten från enkäten, men tillför samtidigt en viktig fördjupning. Framför allt synliggör den hur social gemenskap i hög ålder ofta påverkas av praktiska förutsättningar, relationer och vardagsrutiner. För många invånare över 65 år handlar gemenskap inte enbart om tillgången till aktiviteter, utan om möjligheten att ta sig dit, känna sig trygg och ha någon att dela vardagen med.

I dialogträffen framkommer att sociala nätverk ofta minskar med stigande ålder. Partner, vänner och bekanta går bort eller får försämrad hälsa, vilket leder till färre spontana möten och minskade sociala sammanhang. Små kontakter i vardagen, som samtal med personal, grannar eller besök från anhöriga, får därför en större betydelse. Ensamhet beskrivs ofta som en följd av minskad rörlighet och svårigheter att ta sig ut, snarare än en brist på aktiviteter i sig.

Samtidigt framträder flera praktiska hinder för deltagande i sociala sammanhang. Deltagarna beskriver hur osäkerhet i nya miljöer, beroende av färdtjänst och ovilja att gå ensam gör att aktiviteter ibland väljs bort, trots intresse. I dialogträffen lyfts särskilt följande utmaningar:

• Minskade sociala nätverk: Förlust av partner och vänner leder till färre spontana möten och ökad ensamhet i vardagen.
• Praktiska hinder i vardagen: Svårigheter att ta sig till aktiviteter, osäkerhet att gå ensam och behov av stöd vid förflyttning begränsar deltagandet.
• Hög tröskel till första besöket: Osäkerhet inför nya miljöer och svårigheter att ta till sig information gör att aktiviteter ibland inte blir av.

Det emotionella lagret i dialogträffen handlar främst om en längtan efter gemenskap och stimulans, samtidigt som kropp, syn eller ork sätter gränser. Flera deltagare beskriver en vilja att komma ut mer, träffa andra eller ta del av aktiviteter, men att praktiska hinder gör detta svårt. Respondenterna efterfrågar därför lösningar som sänker trösklarna till social gemenskap. Det handlar om ledsagning eller sällskap första gången till en aktivitet, någon som möter upp på plats, tydligare och mer tillgänglig information samt aktiviteter nära hemmet. Flera uttrycker också behov av informella mötesplatser utan krav på prestation, där man kan träffas i vardagen.

Dialogträffen visar att social gemenskap i hög ålder ofta avgörs av små praktiska detaljer och personliga kontakter. Hindren handlar sällan om att det saknas aktiviteter, utan om förutsättningarna att ta sig dit och känna sig trygg i sammanhanget.

7. Delaktighet i samhället

Enkätresultaten visar en splittrad bild av målgruppens upplevelse av delaktighet i samhället. Många upplever att de i viss utsträckning kan bidra med sin kunskap och sin erfarenhet, exempelvis genom engagemang i föreningar eller volontärinsatser. Samtidigt är upplevelsen av delaktighet betydligt lägre bland de äldsta i gruppen, där invånare över 80 år i lägst utsträckning upplever att de kan bidra med sin kunskap och sin erfarenhet i samhället, exempelvis genom engagemang i föreningar eller volontärinsatser. Yngre seniorer upplever i högre grad än de allra äldsta att de kan vara delaktiga.

7.1 Få upplever möjlighet till att kunna påverka beslut

När det gäller möjligheten att påverka beslut som tas inom kommunen är bilden betydligt mer negativ. På frågan om man har möjlighet att påverka kommunala beslut uppger 37 procent att de inte instämmer i påståendet, jämfört med 12 procent som instämmer. Även här är andelen som upplever möjlighet att kunna påverka lägre bland de äldre i gruppen. Resultaten visar en tydlig skillnad mellan att kunna bidra i samhället och att faktiskt kunna påverka kommunala beslut.

Yngre seniorer upplever i högre grad än de allra äldsta att de har möjlighet att vara delaktiga. Skillnaderna mellan åldersgrupperna pekar på att möjligheten till inflytande minskar med stigande ålder, trots att viljan och erfarenheten ofta finns kvar.

Jag har möjlighet att kunna påverka kommunala beslut

Diagram 5: Möjligheter att kunna påverka kommunala beslut. Antal svar: 3 480

7.2 Önskemål för ökad delaktighet

I de öppna kommentarerna framkommer att det finns både en vilja och en kapacitet att delta och påverka. Samtidigt beskriver många att engagemanget hämmas av bristande information, otillräcklig service, svårigheter att nå politiker samt en upplevelse av att inte bli lyssnad på.

Kommentarerna pekar på ett tydligt behov av förbättrad kommunikation, ökad tillgänglighet och mer inkluderande beslutsprocesser för att fler invånare över 65 år ska kunna känna sig delaktiga och ha inflytande i kommunens utveckling.

7.3 Signifikanta skillnader inom målgruppen

Ekonomiskt starka upplever att de kan påverka i högre grad

De med god ekonomi tycker att de kan påverka mer än de med sämre ekonomi, 17 procent jämfört med 2 procent. De med god ekonomi upplever i högre grad att de har tillgång till den service som behövs, 82 procent mot 47procent av de med sämre ekonomi.

De med gott allmäntillstånd har möjlighet att bidra i högre grad

Personer med god hälsa upplever att de har större möjligheter att bidra än andra. Möjligheten att kunna påverka beslut sjunker också i takt med hälsan. De som har god hälsa är mer nöjda med tillgången på service, 79 procent jämfört med 47 procent av de med dålig hälsa.

Geografiska skillnader

Personer i centrala Karlstad upplever i högre grad att de har möjlighet att bidra med erfarenheter och kunskap än andra. Det är även en högre andel i centrala Karlstad som upplever att de har tillgång till den service de behöver, 75 procent jämfört med runt 60 procent i övriga geografier.

8. Omsorg, vård och service

Enkätresultaten visar en varierad bild av hur invånare över 65 år upplever vård, omsorg och service i Karlstad. Hälften av respondenterna uppger att det är lätt att få kontakt med vården när de behöver det. Samtidigt svarar 16 procent att det inte är lätt, och ytterligare 16 procent att det varken är lätt eller svårt. Resultaten visar därmed att tillgängligheten till vården upplevs olika inom gruppen.

8.1 Kommunala hjälpinsatser och stöd

När det gäller kunskap om kommunala hjälpinsatser uppger närmare hälften att de vet vart de ska vända sig för att ansöka om stöd från kommunen. 12 procent svarar att de inte vet. Invånare över 85 år uppger i större utsträckning än yngre seniorer att de vet vart de ska vända sig, och det är även fler kvinnor än män som uppger att de har denna kännedom.

Vet vart ska vända sig för att ansöka om hjälpinsatser

Diagram 6: Kunskap om vart man vänder sig för att få hjälpinsatser. Antal svar: 3 480

8.2 Önskemål om samordning

I de öppna kommentarerna framkommer ett tydligt behov av mer personliga kontaktvägar till kommunen. Många efterfrågar exempelvis en fast kontaktperson eller en stödtelefon för äldre, där man kan få råd och vägledning vid behov. Även om en stor del av respondenterna i nuläget upplever sig vara friska och inte har behov av stöd uttrycks en tydlig oro inför framtiden. Oron handlar bland annat om att inte få tillräckligt stöd vid behov, att bli beroende av privata aktörer med bristande kvalitet samt om äldreomsorgen har tillräckliga resurser för att kunna erbjuda en värdig och trygg vård.

”Ge de äldre en "kontaktperson" som man kan ringa vid behov.
Alla har inte barn som kan hjälpa till.”

8.3 Signifikanta skillnader inom målgruppen

De med sämre ekonomi upplever i högre grad att äldre inte får den hjälp de behöver

29 procent av de med god ekonomi anser att äldre får den hjälp de behöver medan endast 10 procent med dålig ekonomi anser att äldre får den hjälp de behöver. Det föreligger samma skillnader vad gäller att kontakta vården samt kunskap om vart man ska vända sig för att ansöka om hjälpinsatser. De som har god ekonomi har bättre kännedom än de med sämre ekonomi.

Skillnader baserat på upplevt allmäntillstånd

De som bedömer sin hälsa som varken bra eller dålig sticker ut lite i frågan om äldre får den hjälp de behöver. Av dessa är det 17 procent som instämmer i att äldre får den hjälp de behöver, att jämföras med övriga där andelen ligger mellan 20–24 procent. Det är samma mönster när det gäller frågan om vart man ska vända sig för att ansöka om hjälpinsatser, 38 procent mot cirka 50 procent bland övriga.

De med funktionsnedsättningar upplever sämre stöd än de utan

De med kognitiva svårigheter upplever i lägre grad än övriga att äldre får den hjälp de behöver. Detsamma gäller uppfattningen om att kontakta vården och vart man ska vända sig för att ansöka om hjälpinsatser. Däremot upplever de som har hjälpmedel i högre grad än de som inte har hjälpmedel att äldre får den hjälp de behöver, att det är lätt att få kontakt med vården och de har också en mer positiv uppfattning om vart man vänder sig för att ansöka om hjälpinsatser.

9. Respekt och social inkludering

Enkätresultaten visar att majoriteten av invånare över 65 år upplever ett respektfullt bemötande i vardagen. 84 procent svarar att de bemöts med respekt och vänlighet av människor i samhället. Samtidigt visar resultaten att känslan av trygghet inte är självklar för alla. 16 procent uppger att de har avstått från att gå ut på grund av oro för att bli utsatta för överfall eller rån. Det är fler kvinnor än män som avstår från att gå ut, och samma mönster återfinns bland de äldsta i gruppen. Bland invånare över 85 år uppger 21 procent att de avstår från att gå ut av otrygghet.

9.1 Ofrivillig ensamhet förekommer och ökar med stigande ålder

Ofrivillig ensamhet är en central del av området social inkludering. I enkäten uppger 11 procent av invånarna över 65 år att de känner sig ensamma, och andelen är högre bland invånare över 85 år. Ensamheten tar sig olika uttryck. Kvinnor drabbas oftare eftersom fler lever ensamma i hög ålder, medan ensamma män oftare saknar sociala aktiviteter och upplever svagare sociala nätverk.

Det händer att jag känner mig ofrivilligt ensam

Diagram 7: Det händer att jag känner mig ofrivilligt ensam. Antal svar: 3 480

I de öppna kommentarerna uttrycks ett tydligt behov av ökad trygghet i offentliga miljöer, fler sociala mötesplatser och ett bredare utbud av aktiviteter för äldre. Många beskriver en oro för säkerheten i stadens centrum och på offentliga platser under kvällar och nätter, vilket leder till att man undviker att gå ut sent. Oro kopplad till narkotikarelaterad brottslighet och ungdomars beteende förekommer ofta som skäl till den upplevda otryggheten.

”Varje människa är värd att lyssnas på med respekt och värdighet.”

”Ofrivillig ensamhet kan vara svårt att hantera. Därför bör alla som önskar det, erbjudas plats på äldreboende där man får möjlighet till samvaro.”

Kommentarerna lyfter även att ofrivillig ensamhet är särskilt påtaglig under mörka årstider och bland äldre som bor ensamma. Det efterfrågas fler lättillgängliga mötesplatser, fler sociala aktiviteter och bättre information om var man kan hitta gemenskap. Flera uttrycker också behov av ökat stöd för personer utan nära anhöriga. Samtidigt finns kritik mot bristen på anpassade seniorbostäder och kollektivboenden, liksom mot höga hyror i seniorhus. Äldreboenden och hemtjänst får blandade omdömen, med återkommande synpunkter på bristande omsorg, underbemanning och upplevelser av otrygghet.

9.2 Signifikanta skillnader inom målgruppen

De ekonomiskt starka upplever i högre grad att de möts med respekt

Att bemötas med respekt är vanligare bland de med god ekonomi. 91 procent av de med god ekonomi mot 59 procent av de med dålig ekonomi upplever att de bemöts med respekt. Ju starkare ekonomi desto vanligare är det att engagera sig, 51 procent av de med god ekonomi engagerar sig i föreningslivet. Endast 30 procent av de med god ekonomi uppger att de inte engagerar sig i något av alternativen, vilket ska jämföras med 60 procent av de med dålig ekonomi.

De med god hälsa upplever i högre grad att de får ett respektfullt bemötande

De som bedömer sin hälsa som god upplever att de bemöts med respekt i större utsträckning än de med sämre hälsa, 90 procent jämfört med 57 procent. Det är stor skillnad på de som har en god hälsa och de som har en sämre hälsa vad gäller att engagera sig i till exempel i föreningar och fritidsverksamhet. Andelen som engagerar sig är större bland de med god hälsa, 49 procent engagerar sig i föreningar och 38 procent i annan fritidsverksamhet. Det är 27 procent av de med god hälsa som inte engagerar sig i något av alternativen, vilket ska jämföras med 70 procent av de med sämre hälsa.

Personer med funktionsnedsättningar är i lägre grad engagerade i föreningslivet

De med kognitiva svårigheter känner sig respekterade i något lägre grad, 77 procent jämfört med runt 82–84 procent för övriga. De med kognitiva svårigheter engagerar sig i lägre grad än övriga. De som nyttjar rullstol och rullator uppger i lägre grad att de engagerar sig.

10. Diskussion

Baslinjemätningen visar att många invånare över 65 år upplever Karlstad som en trivsam kommun att åldras i. Flera områden får genomgående positiva omdömen, särskilt utomhusmiljöer, boendemiljöer och möjligheten till social gemenskap. Samtidigt framträder tydliga skillnader mellan åldersgrupper och livssituationer, där de allra äldsta i högre grad upplever begränsningar i vardagen.

Resultaten visar att upplevelsen av ett gott liv i hög ålder i stor utsträckning hänger samman med möjligheten att röra sig i sin närmiljö, delta i aktiviteter och ha sociala kontakter. När dessa förutsättningar fungerar, upplever många en hög grad av självständighet och trygghet. När de brister, ökar risken för isolering och minskad livskvalitet.

10.1 Skillnader inom gruppen invånare över 65 år

En viktig iakttagelse i baslinjemätningen är att målgruppen är långt ifrån homogen. De yngre åldersgrupperna, särskilt 65–74 år, upplever i högre grad att de har god hälsa, digital vana och möjlighet att delta i aktiviteter. Bland de äldre åldersgrupperna, framför allt över 85 år, framträder en annan bild. Här är det vanligare att hälsa, rörlighet, ekonomi eller boendesituation begränsar möjligheten att delta i samhället.

Skillnaderna syns i flera fokusområden, bland annat i upplevelsen av trygghet i trafiken, digital delaktighet, socialt deltagande och ensamhet. Detta pekar på behovet av insatser som tar hänsyn till variationen inom målgruppen och särskilt riktas till de grupper som har störst risk att hamna i en mer utsatt situation.

10.2 Social gemenskap och ensamhet som en sammanhållen fråga

Enkätresultaten visar att en stor andel invånare över 65 år upplever att de har tillgång till gemenskap och aktiviteter. Samtidigt minskar deltagandet tydligt med stigande ålder, och ofrivillig ensamhet är vanligare bland de äldsta.

Dialogträffarna ger en fördjupad bild av detta mönster. De visar att ensamhet i hög ålder sällan handlar om brist på aktiviteter i sig, utan om förlorade sociala nätverk, minskad rörlighet och praktiska hinder i vardagen. När det blir svårare att ta sig ut, orientera sig i nya miljöer eller delta utan sällskap, minskar kontaktytorna successivt. På så sätt kan vardagen krympa, även om viljan att vara social finns kvar.

Detta ligger i linje med forskning om ensamhet i hög ålder, som visar att relationella faktorer, rörlighet och tillgänglighet i vardagsmiljön har stor betydelse för upplevelsen av gemenskap.

10.3 Samband mellan boende, mobilitet och social gemenskap

Resultaten pekar tydligt på att frågor om ensamhet och delaktighet inte kan hanteras isolerat. De hänger nära samman med flera andra fokusområden, särskilt boende, transporter och utomhusmiljöer.

När möjligheten att ta sig ut minskar, till följd av otrygga trafikmiljöer, bristande vinterunderhåll eller begränsad tillgång till transporter, påverkas också möjligheten att delta i aktiviteter och träffa andra. På motsvarande sätt kan en bostad som inte längre fungerar i vardagen bidra till att man blir mer isolerad, även om den sociala viljan finns kvar.

Dialogträffarna om boende visar att många vill bo kvar i sitt närområde för att behålla sociala relationer och rutiner. Samtidigt finns en oro för att bostaden eller närmiljön ska bli ett hinder på sikt. Detta pekar på att tillgång till anpassade bostäder i levande och trygga områden är en viktig del i arbetet med att förebygga ensamhet.

10.4 Betydelsen av tillgänglig information och delaktighet

En annan återkommande fråga i resultaten är tillgången till information och möjligheten att påverka. En betydande andel upplever att kommunens information är svår att ta till sig, och många upplever att de har begränsad möjlighet att påverka beslut som rör deras vardag.

För invånare som inte använder digitala verktyg kan digitalisering innebära en känsla av utanförskap och minskad kontroll över vardagen. Detta påverkar inte bara informationsflödet, utan också möjligheten att delta i aktiviteter, boka transporter eller ta del av kommunala tjänster.

Att arbeta med tydlig, tillgänglig och parallell information, samt att skapa fler former för delaktighet, framstår därför som centrala delar i ett äldrevänligt samhälle.

11. Ett sammanhållet perspektiv på ett äldrevänligt Karlstad

Sammanfattningsvis visar baslinjemätningen att de olika fokusområdena i WHO:s modell är tätt sammanlänkade. Boende, transporter, utomhusmiljöer, social gemenskap och information påverkar varandra och formar tillsammans förutsättningarna för ett aktivt och självständigt liv i hög ålder.

Resultaten pekar därför på behovet av ett mer sammanhållet arbetssätt, där insatser inom olika verksamhetsområden ses som delar av samma helhet. Ett sådant perspektiv ligger i linje med WHO:s syn på äldrevänliga samhällen, där utvecklingen sker genom samverkan mellan fysisk planering, sociala insatser, service, civilsamhälle och invånare.

Baslinjemätningen utgör därmed en viktig utgångspunkt för kommunens fortsatta arbete. Genom att ta tillvara de styrkor som redan finns, och samtidigt rikta insatser mot de områden där behovet är störst, kan Karlstad fortsätta utvecklas som en kommun där det är möjligt att leva ett gott, aktivt och meningsfullt liv - hela livet.