Gunilla Öberg säger hej då efter 36 år

Det var tältsemestern i Karlstad med familjen på 80-talet som lockade henne hit. Sedan dess har det blivit 36 år i Karlstadsbornas tjänst, de sista 17 åren som direktör för vård- och omsorgsförvaltningen. Nu går Gunilla Öberg, snart 68 år, i pension.

En trygg människa som inte går i taket för saker. Engagerad, gillar att driva utveckling, men lägger mig inte i varje detalj. Så beskriver Gunilla Öberg sig själv som ledare. I 17 år har hon varit direktör för vård- och omsorgsförvaltningen med 2 000 medarbetare och en budget på två miljarder kronor.

– Det är ett jätteföretag! Och mycket mer komplext att leda en offentlig verksamhet där man hela tiden måste ta hänsyn till politiken, säger hon.

Och att jobba nära politiken är verkligen något som Gunilla har trivts med.

– Man kan inte bara sitta med armarna i kors och vänta på uppdrag från politikerna, jag tycker att vi har fått till ett bra samspel där jag har framfört idéer och varit länken mellan politiken och förvaltningen. Jag tycker det är spännande att vara i det gränslandet.

Fastnade för Karlstad på tältsemestern

Hon växte upp i Bollnäs, pluggade till socionom i Umeå och fick sitt första jobb som socialsekreterare i Stockholm på 1980-talet. 1989 flyttade hon till Karlstad efter att ha varit där med familjen på tältsemester en sommar.

– Jag minns att vi tänkte att det var en lagom stor stad med nära till vatten. Jag kände att Värmland var lite likt Hälsingland där jag var uppväxt. Vi bestämde oss för att hit ska vi flytta, berättar hon.

Gunilla började som enhetschef på IFO-distriktet på Kronoparken och arbetade med socialbidrag, missbruk och barnavård som det hette på den tiden. Några år senare fick hon möjligheten att vikariera som socialchef i Karlstads kommun.

– Det var en stor utmaning för mig som bara var i 30-årsåldern, säger Gunilla som minns alla de reformer som infördes under de åren.

Långvården och mentalsjukhusen lades ned när delar av hälso- och sjukvården och socialpsykiatrin flyttade från landstingets regi till kommunen. De gamla och sjuka skulle nu få ett mer värdigt och meningsfullt liv. Och den nya LSS-lagstiftningen gav personer med funktionsnedsättningar rätt till personlig assistans.

– Jag fick arbeta mycket med den kulturförändring det innebar, att vi nu skulle forma en vård som bygger på att människor får bestämma själva när de kliver upp på morgonen, att få in tänket att gamla människor är mer än bara hälso- och sjukvård, de ska också ha ett meningsfullt och värdigt liv.

På vård- och omsorgsförvaltningen sedan 2001

Efter flera chefstjänster började Gunilla arbeta på vård- och omsorgsförvaltningen 2001 - först som chef för biståndskontoret. Uppdraget var att bygga upp en beställarorganisation.

– Redan då fanns inslag av privata utförare. Min utmaning blev att tänka ut hur en sådan organisation skulle kunna se ut. Jag har alltid varit intresserad av effektivitet, att få ihop kvalitet men ändå hålla sig inom ramarna.

Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit?

–Jag känner en stor stolthet över att vi har kunnat hålla ordning på ekonomin genom att ha framförhållning samtidigt som vi kunnat utveckla verksamheten och ligga i framkant i utvecklingsfrågor. Jag gillar modellen vi har i Karlstad att man får ta med sig över- och underskott, det möjliggör att tänka långsiktigt, att det inte alltid blir ett år i taget. Jag tänker inte så ofta sparpaket, utan försöker tänka effektivitet hela tiden i allt vi gör för att undvika att hamna i sparbetingsträsket.

Vad kommer du sakna mest?

– Jag kommer sakna människorna. När jag kom hit slogs jag av att det fanns en väldig handlingskraft i förvaltningen, en inställning att “det här löser vi”. Jag minns, när jag först kom hit, att det där ska jag inte gå in och förstöra, utan låta medarbetarna fortsatt få ta mycket ansvar.

Näst lägst dödlighet under coronapandemin

Den drivkraften och gemenskapen på vård- och omsorgsförvaltningen märktes tydligt under coronapandemin.

– Handlingskraften som vi såg under pandemin var många gånger avgörande. Karlstad hade näst lägst dödlighet i landet, det är något jag verkligen är stolt över! Och hela koncernen hjälpte oss med allt ifrån personal till transport av vaccin osv.

Vad var nyckeln till att ni lyckades ha en så låg dödlighet?

– Vi hade en bra strategi. Så fort någon blev sjuk i covid så flyttade vi den direkt till en annan avdelning. Vi blandade aldrig sjuka med friska människor. Sen så var vi väldigt tidiga med besöksförbud på boendena.

Välfärdsteknik och förebyggande arbete avgörande

En annan utveckling som Gunilla Öberg varit med om är den med välfärdstekniken inom vården. 2015 började förvaltningen arbeta med välfärdsteknik när de gick med i ett treårigt EU-projekt.

– Det vi gjorde till skillnad från många andra var att vi inte bara gjorde en pilot utan vi arbetade också fram en modell för hur vi skulle införa välfärdsteknik i organisationen. När det skulle införas brett så hade vi redan en modell för det. Att vi utsågs till modellkommun för välfärdsteknik blev en ytterligare skjuts.

Sedan dess har andra kommuner sneglat mot Karlstad som legat i framkant på området. Nattkameror är ett exempel på hjälpmedel som sparade in på nattpersonal för 15 miljoner kronor och de äldre slapp bli väckta på natten. Läkemedelsfördelaren är ett annat framgångsrikt hjälpmedel för Karlstadsborna liksom spol- och torkbidén.

– Forskning visar att om man får behålla sin personliga integritet längre, så klarar man även andra saker längre. Det både sparar pengar och ger människor ett mer självständigt liv.

Fram till år 2050 räknar man med en fördubbling av antalet 85-åringar. Hur orolig är du att vi klarar omsorgen av våra äldre?

– Man ska komma ihåg att äldre människor också håller sig allt friskare längre. Men de sista åren i livet finns ett stort vårdbehov. De med mindre behov kommer behöva klara sig mer själva, så att fler personal kan hjälpa de allra äldsta med störst behov. Därför måste vi sätta in ordentligt med krut på det förebyggande arbetet. Utveckla samarbetet med frivilligorganisationer och visa på vilka hjälpmedel som finns. Det här tänket måste genomsyra hela organisationen.

Du tänkte gå i pension när du fyllde 67, men så blev det inte, varför?

– Jag hade svårt att bestämma mig, jobbet har ju varit en stor del av mitt liv. Men när det ekonomiska raset kom så tänkte jag, nej nu stannar jag ett år till och gör klart det här, så att vi är i ekonomisk balans när jag lämnar. Nu går vi in i ett valår och då tror jag det är bra att det kommer in en ny person lite innan valet.

Rådet till efterträdaren: “Lyssna på ledningsgruppen”

Efterträdaren heter Liridona Rama är 41 år och kommer senast från tjänsten som tillförordnad socialchef i Strängnäs kommun. Hon börjar på det nya jobbet i maj.

Vad är ditt råd till henne?

– Att hon ska lyssna på ledningsgruppen, där finns det mycket kunskap och klokskap som hon kan ta till vara och bygga vidare på.

Och vad ska du själv göra nu när du blir pensionär?

– Jag ska se på Netflix-serier, ägna mig åt släktforskning och annat jag tycker är roligt men inte riktigt haft tid med, som att spela piano till exempel. Sen så har jag tre barn och åtta barnbarn, så jag kommer inte få någon brist på sysselsättning precis.