Nor och Segerstad

De västligaste delarna av Karlstads kommun var tillbaka i tiden två egna socknar som 1863 blev Nors kommun och Segerstads kommun. Läs mer och upptäck historien om dessa områden.

Nor

Första gången sockennamnet Nor omnämns är i ett medeltida brev från år 1336 men skrevs då “Noree”. Nor har i fornsvenska betydelsen trångt sund, men det är snarare Nors gård, där kyrkan byggdes, som gav socknen sitt namn. Nor var en egen kommun 1863-1951 och slogs sedan ihop med Segerstad under namnet Nors kommun. 1971 blev Nors kommun en del av Karlstads kommun.

När man ser bakåt i Norsbygdens historia blir det tydligt vilken central roll Norsälven haft, med dess förbindelse med Vänern söder ut och Fryken norrut. Den har varit nyckfull i och med landhöjningar och växlande vattenstånd men också varit
förutsättningen för bygdens utveckling.

Redan under slutet av istiden fiskade stenåldersjägare i området, genom att ta sig upp med båtar i Norsälven. Senare bosattes platsen permanent och marken hade goda egenskaper för jordbruk. Spåren efter åtminstone fyra fornborgar finns i anslutning till Norsälven, troligtvis använda från början av 500-talet. Under 1200-talet hade kloster i Västergötland rättigheter till laxfiske i forsarna där Edsvalla idag ligger.

Norsbygden kännetecknades av många torparstugor, skogsbruk, kolning, jordbruk och åkrar. När bygden under 1600-talet gick från att främst vara ett jordbrukssamhälle till att också bli ett brukssamhälle fick den forsande Norsälven betydelse för att kunna driva hamrarna till järnbruk och smedjor.

Bildtext: Sammansättning av häradsekonomiska kartor över Nor och Segerstad, Lantmäteriet. Klicka på denna länk för att se kartan i ett större format Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Edsvalla

Edsvallas historia som tätort har sin utgångspunkt i järnbruket som startade på platsen under 1600-talet. När Bergslagsbanan uppfördes under 1800-talets slut blev transportmöjligheterna ännu bättre för Edsvalla och ett stationssamhälle började ta form. På 1870-talet var Edsvalla bruk en av de största industrikoncernerna i Sverige. 1908 omvandlades järnbruket till en sulfitfabrik vilken hade i gång sin verksamhet ända fram till 1966.

Klicka på denna länk för att se bilden nedan i ett större format Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Trossnäs

Under åren 1834-1912 hade Värmlands regemente övningsplats på Trossnäs, och efter sin uniformsfärg kallades de “di blå”. Men de var inte ensamma. Mellan 1832-1901 använde också “di gröne”, Värmlands fältjägare, platsen. Efter avvecklingen 1913 användes fältet för olika militära utbildningsändamål, och sist i början av 2000-talet av hemvärnet fram tills det såldes. Trossnäs var också länge en populär nöjesplats med festligheter, utställningar, marknader och tivolin.

Vålberg

Vålberg har fått sitt namn efter gården Bålaberg som omnämns i skrift första gången år 1546. Gården låg nära ett berg där bål sannolikt tändes. I slutet av 1800-talet bestod området längst Norsälvens västra strand fortfarande främst av jordbruksmark och skog. Två stora gårdar, Älvenäs längst i söder och Vålbergs gård längre norrut med tillhörande odlingsmark dominerade området. 1860 uppförde ägaren till Vålbergs gård en såganläggning, Vålbergs ångsåg och 1886 etablerades inom samma område bobinfabriken. Den tillverkade bland annat bobiner, trådrullar av trä, till textilindustrin. Arbetarbostäder byggdes i anslutning till sågen och fabriken. Vid sekelskiftet 1900 hade ett samhälle vuxit fram.

Under åren 1942-1949 uppfördes vid Norsälvens utlopp i Vänern fabriker som framställde viskosfibrer som rayonull, -silke och -cord. Placeringen var fördelaktig då det var en industri som krävde mycket vatten samt att viscosmassa kunde hämtas i närliggande Edsvalla bruk. Under ungefär samma tid fanns också Älvenäs läskedrycksfabrik. 1942 började bygget av bostäder för alla som skulle arbeta i fabrikerna och bostadsområdet Älvenäs växte fram. Mellan åren 1942-1965 fördubblades folkmängden i Nors kommun från 2845 till 5600
personer och på 1960-talet blomstrade näringslivet i Vålbergs tätort.

Segerstad

Segerstad har omnämnts som Värmlands fornminnesrikaste socken med bland annat två fornborgar. Namnet Sigarstad omnämns i ett brev från 1287 och betyder Sigars boställe eller gård. Under medeltiden hörde en stor del av socknen till Vadstena kloster. I byn låg tidigare en kyrka, vilken beskrevs som liten och trång och togs ned 1747. Var den nya kyrkan skulle byggas var man inte eniga om. Men när ägarinnan av säteriet Hanevik erbjöd sig att betala
både murarmästaren och predikstolen så byggdes den på hennes mark.

Ända fram till sekelskiftet 1900 var Segerstad en bygd där invånarna förutom präster, lärare och tjänstemän i samhällstjänst livnärde sig på främst åkerbruk och boskapsskötsel men också skog, även om den inte utgjort så stor del. Före första världskriget fanns cirka 190 lantbruksfastigheter i Segerstad. På grund av rationalisering av lantbruken och folkomflyttning sjönk detta antal. 1960 var det i stället ca 100 lantbruksfastigheter och 1990
bara 44.

Segerstad omges av Vänern med många öar och skär, ölivet på bland annat Bärön och Åsundaön ingår också i historien. Båtar var livsnödvändigt för många och under en tid fanns ett båtbyggeri i Segerstad. Fisket i Vänern har varit en resurs för hushållen, det täckte dels husbehoven men såldes även till handlare i stan. Segerstads kommun bildades 1863 och var egen fram tills 1952 när Segerstad slogs samman med Nors kommun.

Historien finns bevarad

Nors och Segerstads historia sträcker sig långt tillbaka, långt innan kommunerna bildades i Sverige 1863. Historien innan 1863 kan man söka hos Värmlandsarkiv, som bevarar de statliga arkiven och kyrkoarkiven men även arkiven efter flera av bruken som legat i området. Hos Föreningsarkivet i Värmland finns arkiven efter bland annat idrottsföreningar och religiösa eller politiska föreningar som ger en bild av vad människor sysslade med på sin fritid och av personers engagemang i olika frågor.

När socknarna upphörde bildades kommuner som tog över deras borgerliga uppgifter och församlingar som tog över de kyrkliga. Från 1863 och framåt har kommunarkivet handlingarna efter all verksamhet som legat under kommunernas ansvar.

Vad de kommunala arkiven kan berättar

Det är kanske lätt att tro att de kommunala arkiven bara innehåller beslut som tagits av kommunalfullmäktige men det finns olika typer av handlingar och dokument från en mängd olika nämnder, styrelser och kommittéer. Arkiven vittnar både om utvecklingen av en bygd och om personer som levde och verkade i bygden. Man kan till exempel läsa diskussionerna som fördes i olika frågor och få en inblick i vilka personer som var lokalpolitiskt aktiva, men också följa människors livsöden.

Fyrktalslängder och röstlängder

I fyrktalslängderna får man en tydlig bild av den lokala maktstrukturen. Fram till 1909 var den kommunala rösträtten graderad – ju mer skatt man betalade desto fler röster fick man. För att hålla koll på hur mycket skatt var och en skulle betala och hur många röster de hade räknades ett så kallat ”fyrktal” fram för alla som var välbärgade nog att få rösta och betala skatt. 1880 hade t.ex. Edsvalla bruk 5347 röster,
vilket motsvarade 22 procent av samtliga röster i kommunen. Röstlängder fördes över alla röstberättigade invånare från 1910, efter att fyrkskalan övergivits som rösträttsgrund året innan. I röstlängderna kan man se vilka som hade rätt att rösta och vilka som utnyttjade sin rösträtt.

Klicka på denna länk för att se bilden nedan i ett större format. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Skolarkiv

Det har funnits många mindre skolor tillbaka i tiden i Nors och Segerstads kommuner. Det som främst har bevarats i skolarkiven är examenskatalogerna, alltså den tidens betygsdokumentation. Men de ger inte bara uppgifter om elevernas betyg utan också om hemvist, födelsedata, vitsord, skolgång och innehåller ofta särskilda anmärkningar om
barnen.

Klicka på denna länk för att se bilden nedan i ett större format Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

I Karlstads kommunarkiv finns det bevarat examenskataloger från skolor i Bryngelserud,
Edsvalla, Lilla Rutans småskola, Malma, Nor, Riis, Rustan, Rudsta, Skane, Smedstad, Varpnäs, Vålberg och Älvenäs.

Barnavård

En annan viktig uppgift som kommunerna tog över från kyrkan var att ta hand om de
utsatta i samhället. Kommunerna fick både rätt och skyldighet att ingripa när barn for illa.
Barnavårdsnämnderna började bildas från början av 1900-talet i Sverige. På landsbygden kom de något senare då uppgiften ofta låg hos andra myndigheter som skolstyrelse eller fattigvårdsnämnd men blev 1926 obligatoriska. I arkiven finns register och akter som innehåller uppgifter om dessa barn.

Handlingarna kan innehålla uppgifter om bland annat bostadsort, familjeförhållanden, vilken typ av hjälp som har beviljats och under vilken tid. Utifrån de uppgifterna går det att leta sig vidare till utredningar och beslut i protokollen, som kan ge betydligt mer omfattande beskrivningar om förhållandena kring myndighetens agerande.

Från och med 1918 skulle kommunerna utse barnavårdsmän till alla utomäktenskapliga barn. Barnavårdsmännen hade bland annat i uppgift att utreda faderskapet, se till att fadern betalade underhåll för barnet, övervaka att modern skötte uppfostran på ett tillfredsställande sätt samt även i övrigt vaka över barnets välfärd. Akterna ger ofta en god beskrivning av såväl barnet som föräldrarna, och även av deras ekonomiska och sociala förhållanden. Alla sociala arkiv omfattas av sekretess i som längst 70 år.