De första demokratiska kommunalvalen

I mars 1919 gick Karlstadsborna för första gången till valurnorna för att i demokratisk anda välja sina stadsfullmäktige. Det riksdagsbeslut som året innan ledde fram till det demokratiska genombrottet hade dock föregåtts av flera reformer i demokratisk riktning som i grunden förändrade kommunerna som organ för lokal självstyrelse.

Rösträtten

När kommunerna inrättades 1863 betraktades de närmast som privata sammanslutningar, och som modell för rösträtten stod aktiebolagen. Rösträtten blev därmed graderad och knuten till kommunal-skatten enligt principen att den som investerade mest i kommunen också skulle ha störst inflytande över hur pengarna användes. Någon skillnad mellan fysiska och juridiska personer gjordes inte, varför bolag och bruk ofta hörde till de mest inflytelserika rösträttsinnehavarna. Även kvinnor hade rösträtt enligt samma principer, men då de oftast var omyndiga och i övrigt sällan betalade tillräckligt mycket i skatt för att nå kommunal rösträtt, var detta relativt sällsynt.

I städerna fanns det redan från början en övre gräns för hur stort inflytande en person kunde ha (5 % av det totala röstetalet), men på landsbygden saknades en sådan gräns. Flera kommuner kunde därför styras enväldigt av en enda stor röstägare. Den första begränsningen av rösträtten på landsbygden kom 1901, och den sattes då till max 10 % eller 5000 röster. I städerna hade man redan 1869 ytterligare begränsat det maximala röstetalet till 2 %.

Nästa stora förändring kom med 1909 års rösträttsreform, då den så kallade fyrtiogradiga skalan infördes för både land och stad. Ingen kunde nu ha fler än 40 röster i kommunala sammanhang. Samtidigt hade kommunerna mer och mer kommit att betraktas som offentliga organ, och därmed som en del av politikens område. Marken var alltså någorlunda förberedd när allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor infördes 1918 (juridiska personer förlorade i och med detta sin rösträtt).

Det demokratiska genombrottet i Karlstad

Det demokratiska genombrottet innebar stora möjligheter för de grupper som främst missgynnades av den graderade rösträtten – arbetare och kvinnor. För den förstnämnda gruppen blev också den allmänna och lika rösträtten en stor framgång. Vid det sista valet med den fyrtiogradiga skalan, då endast halva fullmäktige valdes, fick högern 10 mandat på 783 röstande, den borgerliga vänstern (liberaler) 6 mandat på 726 röstande och socialdemokraterna 2 mandat på 517 röstande. Vid 1919 års val, som gällde hela stadsfullmäktige, fick högern 10 mandat, den borgerliga vänstern 8 och socialdemokraterna 14 (resterande 4 mandat gick till det liberala Demokratiska medborgarförbundet). Socialdemokraterna blev i ett slag det största partiet i fullmäktige, en position som de sedan behållit. Även antalet arbetare i fullmäktige ökade kraftigt (åtta arbetare valdes in, vilket motsvarade 22 % av ledamöterna), men inte i proportion till socialdemokraternas frammarsch.

Det demokratiska genombrottets betydelse för kvinnors deltagande i lokalpolitiken såg även det till en början ut att bli stort. 1919 valdes sex kvinnor in till stadsfullmäktige (motsvarande 17 % av ledamöterna), vilket var klart flest sedan kvinnor blev valbara 1909. I Karlstad, liksom i resten av landet, minskade dock den kvinnliga representationen snabbt därefter, och redan 1923 var man nere på endast en kvinnlig ledamot. Det skulle dröja till 1950-talet innan kvinnlig representation nådde upp till samma nivåer som 1919.

Stadsfullmäktige var långt in på 1900-talet kommunens verkliga beslutande församling, dess protokoll utgör en utmärkt lokalpolitisk och lokalhistorisk källa under denna tid. Och du behöver inte vara en expert på att tyda handskrift, de finns i tryck från 1907.