Ritning spårvagn

Tvåan till torget i spårvagn!

Vi är många idag som åker kollektivt för att ta oss runt i Karlstad. Men visste du att det en gång fanns tankar om att anlägga spårväg i stan?

En motion om spårväg

I september 1907 inkom en motion från herrarna kaptenen Hugo Ziegler och ingenjören Axel Svanbom till Karlstads stadsfullmäktige. Där framfördes ett förslag om att anlägga en spårväg i Karlstad eftersom staden växte kraftigt och var i stort behov av ökade kommunikationer.

Ur motionen:

"Att staden Karlstad sedan några år befinner sig uti ett afsevärdt uppsving det är en iaktagelse, som för en hvar är lätt skönjbar".

"Karlstad är numera till arean en ganska stor stad. Afståndet från Sandbäcken till nya hamnen vid Kannikenäset är ungefär en fjärdedels mil och lika långt är från nya länslasarättet till östra järnvägsstationen, för att ej tala om Klaravik och Hagaborg. En promenad till fots mällan dessa ställen tager sålunda en tid af minst en halvtimme".

Spårvägskommittén

Stadsfullmäktige tyckte att det behövdes vidare utredning och förberedande behandling innan ett beslut kunde tas i frågan, därför bildades Spårvägskommittén. Kommittén gjorde en noggrann och gedigen utredning mellan åren 1907 - 1914. Det togs kontakt med städer som hade anlagt spårvägar för att få reda på för- och nackdelar. Vad skulle en spårväg betyda för Karlstad? Fanns det möjlighet att verksamheten kunde gå med vinst?

Spårvägskommitténs första protokoll 1908, sida 1
Spårvägskommitténs första protokoll 1908, sida 2
Spårvägskommitténs första protokoll 1908.

En annan fråga var vart spårvägen skulle gå. För att kunna få in kostnadsförslag och göra driftkostnadsberäkningar behövde kommittén ta fram möjliga linjesträckningar. I en bilaga till Spårvägsutredningen finns en karta med två linjesträckningar utritade. Linje 1 skulle sträcka sig från lasarettsområdet, genom Tingvallastaden och till Herrhagen. Linje 2 skulle gå från Klara, genom Tingvallastaden och över stenbron till Hagaborg.

Spårvägskommitténs förslag på linjesträckningar, linje 1 och 2.
Linjekarta gjord av Spårvägskommittén.

Till slut var det den ekonomiska frågan som avgjorde. Ziegler och Svanboms motion avslogs i stadsfullmäktige 1923 och Karlstad fick aldrig någon spårväg. Istället övervägde omnibussens fördelar och redan 1922 infördes busstrafik i staden.

I Karlstads kommunarkiv finns handlingar som följer Spårvagnskommitténs arbete under de åren man arbetade med frågan.

Källor: Karlstad stad, Drätselkammaren volym F II: 20 och F II: 21

Sidan uppdaterad: 2023-12-01

19 April 2024