Ullebergsanstalten

Ullebergsanstalten och fyra av anstaltens inlagda kvinnor. Text av feriearbetaren Elsa.

Ullebergs sinnesslöanstalt

Kanske har du gått förbi detta stora hus och undrat vad det är för något. Hört hur folk har spekulerat om ett sinnessjukhus, att det var en skola eller att det var ett barnhem. Detta är tyvärr inte långt från sanningen. Detta är Ullebergs sinnesslöanstalt. En plats där kvinnor glömdes bort av samhället.

Ulleberg stod färdigt 1923, eller idiotanstalten som den hette i folkmun. Ullebergs sinnesslöanstalt fungerade som ett hem åt människor som samhället ansåg vara sinnesslöa. Den skulle ligga ute på landet, dels för att "skydda" stadsborna från de intagna som ansågs vara "störande”, men också för att patienterna skulle få lugn och ro.
Begreppet sinnesslö kan jämföras med begreppet ointelligent. Alla personer som kom till anstalten genomgick ett intelligenstest, och låga resultat användes sedan ofta som argument för att personerna kunde ses som sinnesslöa.

De intagna delades in i grupper om "bildbara" och "obildbara". Det fanns en skola på området och ett arbetshem där de "bildbara" fick studera och arbeta. På asylen bodde de som ansågs vara "obildbara", det vill säga de som läkarna ansåg inte kunde klara sig själva.
Under den här tiden trodde man att dåliga egenskaper och sjukdomar överfördes via gener. Något som kunde tillhöra de "dåliga generna" var alkoholism, psykiska sjukdomar, dålig social förmåga, samt dålig moral. Samhället hade två lösningar på detta. Till de som tycktes kunna klara sig till viss del själva fick gå igenom sterilisering för att inte föra generna vidare. så många barn blev steriliserade redan i ung ålder, ofta mot sin vilja. Den andra metoden var att placera dem på anstalter.

Under slutet av 1960-talet byggdes ett nytt vårdhem på Sätter på Hammarö. Under en treårsperiod flyttades de intagna ut från Ulleberg till den nya anstalten. Även om Sätter hade sina brister blev det ett lyft för de boende. Ullebergs lokaler användes ända in på 2000-talet.

Här är fyra berättelser om inlagda flickor

Asta

Hon kom till anstalten vid 16 års ålder och enligt läkarna hade hon intelligensålder på en 8 åring. motiveringen till att hon skulle läggas in var att hon hade det svårt i skolan, hade problem med att hon stal och ljög ofta samt att hon under senare tiden ” sökt herrsällskap för att få sexuell tillfredställelse”. Hon hade varit på anstalten i mindre än en månad när det bestämdes att hon skulle steriliseras. Hon trivdes aldrig på anstalten. Hon försökte rymma 2 gånger, stal, ljög och bråkade mycket med sina medpatienter.

Vad som hände med Asta efter hon bodde på anstalten vet vi inte.

Linnea

Linnea ankom till anstalten vid 13 års ålder. Linnea hade tidigare gått i hjälpklass och hade där uppnått några av de högre betygen. När Linnea intogs på anstalten skrevs det i hennes journal bland annat att Linneas bror var sinnesslö och att hennes syster och mamma var efterblivna, liksom hennes morföräldrar och moster. De ville visa att "sinnesslöhet" och "efterblivenhet" fanns i generna i Linneas släkt, och att det därför var naturligt att Linnea också var så kallad sinnesslö.

Föreståndarinnan hävdade också att Linnea led av "medfödd efterblivenhet". Det starkaste motivet att klassificera Linnea som sinnesslö ansågs vara de resultat som hon uppnådde i ett intelligenstest. Linnea slutförde anstaltens skola och fick mycket goda resultat. I journalen beskrevs hon som trevlig och ambitiös. År 1948 när Linnea var 16 år utfärdades ett steriliseringsintyg eftersom en läkare ansåg att "Linnea på avkomma kan överföra sinnesslöhet". Denna sterilisering genomfördes dock aldrig.
Det är tydligt att Linnea inte ansåg sig höra hemma på anstalten. hon berättade att hon många gånger hade tänkt på att försöka lämna anstalten, men att hon inte visste att någon stod på hennes sida. Därför trodde hon inte heller att det fanns någon som kunde hjälpa henne med detta.

Vad som hände med Linnea efter hon bodde på anstalten vet vi inte.

Iris

Enligt journalen kom hon till anstalten vid 8 års ålder. Föräldrarna hade då uppgett att de inte hade märkt att Iris var avvikande på något sätt jämfört med andra barn. Iris hade tidigare deltagit i skolundervisning i ett par terminer men kunde enligt läkaranteckningar från intagningen inte läsa, och hennes handstil ansågs vara svårläst. Hon ansågs också svara på frågor med "enkla och sammansatta ord". Iris sågs som avvikande, och hennes tillstånd betraktades som medfött. En pastor hade vid intagningen fått uttala sig angående Iris:
"Född före äktenskapet. Både fader och moder klent begåvade".
Det utfärdades ett förslag om att Iris skulle steriliseras, men det framkommer inte om steriliseringen genomfördes eller ej.

Iris uppgav att hon hade smärtor i ryggen, men inget fel kunde hittas enligt föreståndarinnan. I och med utredningen genomfördes dock en kroppsundersökning av Iris som visade att hennes ryggrad var sned, samt att hon hade en "felställning i fötterna”. Men under denna tid var det svårt för patienter att få sina röster hörda. Påstår föreståndarinnan att patienten är frisk och patienten inte håller med om detta, ses patienten som en hypokondriker.

Vad som hände med Iris efter hon bodde på anstalten vet vi inte.

Astrid

Astrid togs in på anstalten vid 9 års ålder. Vid intagningen uppfattades Astrid uppträda ordentligt och artigt. Hon ansågs också se snäll och belåten ut. Astrids lärarinna på anstalten berättade för läkarna om att Astrid var en flitig elev men hade problem med ordblindhet, vänder på siffror och kan inte läsa. Idag hade Astrid fått diagnosen dyslexi men detta var inte etablerat i Sverige än. Enligt denna lärarinna höll Astrid gärna ett avstånd från de andra barnen när de promenerade utomhus. Detta eftersom hon inte ville att andra skulle kunna se att hon tillhörde de intagna på anstalten. Astrid var en av dem som inte endast utförde fysiskt motstånd mot att vara en av anstaltens intagna. Hon uttryckte även verbalt att hon upplevde att hon inte hörde hemma på anstalten. Vid en psykiatrisk undersökning år 1951 ansågs Astrid bedömdas vara kapabel att gå i en hjälpklass i en skola utanför anstaltens väggar. Hon ansågs ha goda skolkunskaper och hon hade enligt utredarna även god kunskap om olika företeelser i samhället. Utredningsgruppen hävdade också att hon hade en god förmåga att kunna uttrycka sig verbalt. Utredningsgruppen sa tillslut att

"Hon bör prövas i ett gott fosterhem och även beredas tillfälle till fortsatt pedagogisk behandling av en förstående lärare. Det är självfallet att hon i fortsättningen vaksamt måste följas av barnavårdsnämnden. Hon är dels impulsiv, dels ovan vid ett liv i frihet”

Vad som hände med Astrid efter hon bodde på anstalten vet vi inte.

Källor: Länsarkivet, SVT, Karlstads-Tidningen. Ulleberg Sinnesslöanstalt - en glömd historia? En etnologisk studie om en anstalt i brytningstid, kandidatuppsats, Stockholms universitet, Anna Johansson, 2015.