Alsters tätort

Tätorten Alster är belägen invid Vänerns strand ca 7 km öster om centrala Karlstad. I väst ligger Alsters herrgård, i norr avgränsas tätorten av E18 och i öst av ett skogs- och åkerområde. Delar av området som idag hör till Alster tätort blev en del av Karlstads stad 1934 och resterande del 1967.

Områdesbeskrivning

Idag består Alster tätort till övervägande del av enfamiljshus för åretruntboende. Ungefär hälften är småhus som har uppförts under 1970-talets slut. Det finns även många sommarbostäder som uppkommit under sent 1800-tal fram till ca 1960-talet.

Längs Strandviksvägen, ett stenkast från den före detta järnvägsstationen, ligger sommarvillor som uppförts kring 1800-talets slut och tidigt 1900-tal. Somliga har genomgått stora exteriöra förändringar medan några har kvar sitt tidstypiska utseende som främst karaktäriseras av representativa framsidor, panelarkitektur och verandor som vetter mot Vänern. Inom tätortens östra del, omgärdat av uppvuxna barrträd, finns ett sammanhängande område med fritidshus från decennierna kring 1900-talets mitt. Många av dessa har blivit ombyggda till åretruntboende. Till skillnad från sommarvillorna som uppfördes kring sekelskiftet 1900 är fritidshusen här små och anspråkslösa, vilket återspeglar de för tiden styrande idealen om hur ett fritidshus skulle utformas och hur semestern skulle tillbringas. Sportstugorna berättar också om gemene persons ökade möjlighet till fritid och förbättrade levnadsstandard. Kring tätortens östra del återfinns även några äldre gårdsbildningar och rester av före detta gårdsmiljöer.

Under 1970-talets slut exploaterades ett stort område i nordväst med grupphusbebyggelse. Miljön utgör ett tydligt exempel på 1970-talets samhällsplanering med enhetlig villabebyggelse som placerats på små tomter längs återvändsgator.

Inom tätortens västra del ligger Alsters herrgård som idag är byggnadsminne. Intill finns ett gammalt industriområde som tidigare tillhörde herrgården. Herrgården och industrimiljön präglas av den mänskliga aktivitet som pågått och förändrats på platsen under flera århundraden.

I norr löper den gamla landsvägen som idag, bland annat, heter Busterudsvägen. Inom områdets nordvästra del finns en äldre stenbro som leder över Alsterälven och som tidigare var en del av landsvägen. Tidiga vägdragningar är också Lantmannavägen, Vammelsvägen, Lungviksvägen och Råbäcksvägen. Vid älven i söder finns en fackverksbro av stålbalkar med ett brofundament i huggen sten. Bron är idag gång- och cykelbana men uppfördes ursprungligen i samband med dragningen av Nordvästra stambanan. Rester av banvallen kan fortfarande utläsas i landskapet.

Alster i årtal

1300-tal Alsters herrgård omnämns första gången tack vare dess kvarnverksamhet.

1860 Gustav Fröding föds på Alsters herrgård.

1862 Vid kommunreformen blir delar av dagens Alster tätort en del av Östra Fågelviks landskommun. Den västra delen blir en del av Karlstads landskommun.

1874 Alsters station öppnas i samband med att järnvägen dras förbi Alster.

1934 Karlstads landskommun blir en del av Karlstads stad.

1960-tal Alsters station stängs för påstigning och tågresenärer.

1967 Tillverkningen av tegel läggs ner på Alsters tegelfabriker. Samma år blir Östra Fågelviks landskommun en del av Karlstads stad.

1968 Alsters herrgård förklaras som byggnadsminne.

1971 Karlstads stad ombildas till Karlstads kommun.

1976 Stadsplan för ett stort villaområde i Alster vinner laga kraft.

1987 Alsterdalen, där Alsters herrgård samt delar av Alsters bruk ingår, pekas ut som riksintresse för kulturmiljövården.

1994 Järnvägsdragningen förbi Alsters station rätas ut på grund av införandet av höghastighetsbanan och spåret flyttas till nuvarande plats.

2003 Karlstads kommun förvärvar Alsters Herrgård.

Tidig historik

Alsters herrgård omnämns redan under 1300-talet tack vare platsens kvarnverksamhet. Under medeltiden uppfördes Alsters Herrgård som bruksherrgård och var vid 1500-talet Gustav Vasas egendom. Även Vasas son, tillika Karlstads grundare, Hertig Karl ägde under en period gården. Enligt kartunderlag från tidigt 1700-tal benämns gården som säteri. Huvudbyggnaden eldhärjades svårt i slutet av 1760-talet vilket initierade uppförandet av den byggnad som finns på platsen idag. Herrgården är kanske mest känd som familjen Frödings hem. En epok som tog sin början under 1830-talet då Jan Fröding köpte gården. Jan Fröding, Gustav Frödings farfar, var runt denna tid involverad i många affärsverksamheter. Gustav Fröding föddes 1860 på gården men på grund av finansiella problem hade familjen till slut inte råd att bo kvar. Sedan 2003 äger och driver Karlstads kommun herrgården som idag är ett uppskattat utflyktsmål.

Inom Alster tätort finns två områden som kallas för Busterud och Lungvik. Namnet Lungvik figurerar första gången år 1600 och Busterud omnämns redan 1568 i jordebok. ”Rud”, som har betydelsen röjning, var vanligt i ortsnamn under medeltiden vilket kan tyda på att området tagits i anspråk tidigare. Gårdarna var skattehemman och därför självständiga lantbruk som betalade skatt. Ett hemman kunde vara uppdelat i flera gårdar och upplåta mark för torp och backstugor. Det innebär därför att fler bostadshus och gårdsbildningar än de två har funnits under olika perioder.

1847 gjordes arvskifte på alla ägor till hemmanet Busterud. Ägorna fördelades mellan brukspatron Jan Fröding, Jan Daniel Thudin i Engtorp, samt Johannes och Peter Marker. Änkan Caijsa Marker erhöll däremot halva Busterud. Några år senare kom Caijsa Marker att bosätta sig på en gård som hon gav namnet ”Herrgården”. Det finns inget som tyder på att ”Herrgården” var en herrgård i betydelsen av skattebefriat säteri med adligt ägarskap. Namnet ska ha myntats av Caijsa Marker själv som troligen hade ambitioner om ett ståndsmässigt utförande av den kringbyggda gårdsplanen som nåddes genom en trädallé. Idag finns endast en ekonomibyggnad kvar på platsen där gården en gång fanns.

Sommarhus och strandbad

Förmögna borgare i Göteborg och Stockholm skaffade sig redan under 1700-talet gårdar och torp i utkanten av städerna för att komma bort från stadens mörker och trängsel. Med hjälp av de nya färdmedlen, ångbåten och järnvägen, blev det på 1800-talet lättare att ta sig utanför stadens gränser. Det blev nu allt vanligare bland de välbärgade att skaffa sig en sommarbostad på landet.

I samband med järnvägsdragningen av Nordvästra stambanan (nuvarande Värmlandsbanan) fick Alster en egen tågstation. Det övre samhällsskiktet började runt sekelskiftet 1900 att uppföra sommarvillor åt sig själva längs med järnvägsspåret och Vänerns rand. Här kunde de från sin trävilla med dekorativ glasveranda blicka ut över vattnet och njuta av naturen. Livet i sommarvillan var bekvämt och exklusivt.

Alla lönearbetares rätt till två veckors semester lagstadgades 1938 och i samband med den uppkom en omfattande informationskampanj för den goda semestern. Arbetarna uppmanades bland annat att bygga sig ett eget semesterboende, en så kallad sportstuga. I sportstugan skulle det enkla, hälsosamma och naturnära livet levas. Vid slutet av 1920-talet började den ekonomiska situationen successivt förbättras för stora delar av befolkningen, vilket gjorde att allt fler hade råd att bygga sig en sportstuga. Alsters tätort är en av de många platser i Sverige där sportstugor uppfördes, troligen på grund av Alsters strandbads popularitet, de natursköna skogarna och närheten till hemmet i stan. Det område inom tätorten som idag tydligast präglas av denna typ av bebyggelse är Lungvik. Området är ett tydligt exempel med ett kluster av sportstugor från tiden för lagstadgad semester och decennierna efter. Enligt muntliga uppgifter som förts vidare från äldre stugägare byggdes många av de små stugorna i Lungvik med material från packlådor som kasserats vid avlastning från järnvägen.

Alsters industrier

Öster om Alsterälven, strax norr om dess utlopp i Vänern, finns en plats som präglats av industri och produktion under lång tid med kontinuerlig stark koppling till Alsters herrgård. Den tidigaste kända verksamheten på platsen är den kopplad till kvarnen som omnämns under 1300-talet. Uppgifter finns om att det från 1690 funnits tre vattendrivna kvarnar, en väderkvarn och ett sågverk. Under slutet av 1700-talet och kring 1800-talets början uppfördes allt fler kvarnstenar och kvarnhus. Andra verksamheter som funnits på platsen är en stamp, brygghus med sprittillverkning och klensmedja.

Kring 1800-talets mitt inleddes en epok av industriell expansion och Alster utvecklades till en betydande industrianläggning. En stor valskvarn på älvens västra strand i form av en femvånings tegelbyggnad uppfördes 1887. Runt sekelskiftet 1900 bytte Alsters egendom ägare tre gånger och överläts till ett familjebolag som fick namnet AB Alsters industrier. Till verksamheten hörde också ett tegelbruk beläget vid den västra älvstranden. 1904 beslutade bolagets styrelse att uppföra ett för tiden storskaligt och modernt tegelbruk invid älvens östra sida. 1947 såldes bruket till Zieglers Kol & Koks i Karlstad. Åtta år senare eldhärjades tegelbruket. Elden orsakade stor förödelse och tegelbruket förstördes till grunden men återuppfördes samma år med nytt utseende. 1956 bytte bolaget återigen ägare och i samband med detta lades förmalningen i kvarnen ned. I stället skedde satsningar på att torka och lagra spannmål och blandning av djurfoder. 1966 blev Lantmännen ensam ägare. 1967 lades driften i tegelbruket ned och 1970 ödelades den stora kvarnbyggnaden samt expeditionsmagasinet vid den östra sidan av ån av brand. Kring 1980-talet revs många av de byggnader som hade tillhört bruket, här fanns förutom byggnader kopplade till produktionen även arbetarbostäder.

Läs vidare

Fritidshuset - kulturarv & välfärdssymbol, Carina Carlsson /Västarvet, 2011

Fördjupad kulturhistorisk värdebeskrivning fastigheten Brödet 1, Karlstads kommun (Dnr. 2011-240-364), Värmlands museum/ Sweco, 2011

Märkesåret 1863, Jon Räftegård, 2012

Några drag ur Alsters Bruks historia, Benkt Eriksson, 1997

Ortnamnen i Värmlands län, utgiven av Ortnamnsarkivet i Uppsala, 1922-2018

Så blev det Karlstads kommun 1971, Erik Wångmar 2012

Östra fågelviksglimtar, Östra Fågelviks hembygdsförening/ studiecirkeln ”Fôr i tia i Fôggelvik”, 1983