Skattkärr och Herrön

Skattkärr är belägen drygt 10 km öster om centralorten Karlstad. Söder om Skattkärr ligger Vänern och i norr och nordväst avgränsas tätorten av E18. Strax sydväst utanför tätorten ligger Herrön - en våtmark med öppna vattenspeglar, fågeltorn och en betad strandäng. Delar av Herrön är ursprungligen ett gammalt lertäktsområde som vallats in för att hålla vattnet ute. Här hämtades i början av 1900-talet fram till 1950-talet lera till tegelindustrin i Skattkärr. Skattkärr och Herrön tillhörde i äldre administrativ indelning Östra Fågelviks socken och vid kommunreformen 1862 bildades Östra Fågelviks landskommun. Kommunen blev en del av Karlstads stad 1962.

Områdesbeskrivning

Framväxten av Skattkärrs tätortsbebyggelse började på 1860-talet då den första industrin, ett sågverk, byggdes i Östra Fågelviks socken. Vid denna tid fanns det endast ett fåtal bostadshus och gårdar längs landsvägen mot Karlstad och i takt med att industrierna lockade arbetskraft började bebyggelse att växa upp. Kring sekelskiftet 1900 anlades ett tegelbruk och ytterligare ett sågverk. I samband med uppförandet av Nordvästra stambanan anlände tåget 1869 till Skattkärr och ett stationssamhälle började ta form.

Av de äldre vägsträckningarna som än idag är utläsbara hör Skattkärrsvägen (som utgör delar av den före detta landsvägen), Stationsvägen, Ivar Tjerneldsgatan, Annelundsvägen i en idag rakare sträckning och den slingriga grusbelagda Ängtorpsvägen. Längs de tre förstnämnda vägdragningarna och i närheten av Bangårdsgatan (där ortens stationshus tidigare var placerat) ligger bostadshus från tidigt 1900-tal. Längs tätortens genomfartsväg, Skattkärrsvägen, finns livsmedelsbutik, bensinstation, två frikyrkor – som har stark koppling till områdets tidiga religiösa verksamhet och identitet, en grundskola och ett bibliotek. Vid Ängtorpsvägen finns flera äldre gårdsbildningar som berättar om det tidiga agrara samhället.

Ett verkstads- och småindustriområde är förlagt i ett sammanhängande kluster vid den västra infarten till Skattkärr. Det äldre industriområde som lade grunden för ortens framväxt är beläget vid Vänern.

Bebyggelsen domineras till största del av friliggande enfamiljshus. Egnahems- och grupphusbebyggelsen som uppkom under 1950-, 60- och 80-talet är förlagd i områdets ytterkant medan tätortens ”kärna” förtätats bitvis under årens lopp. Vid E18 i nordväst ligger en större fotbollsplan

Bebyggelsen på Herrön har från 1940-talet dominerats av små fritidshus ämnade för semester och utflykter, till att under 90-talet utvecklas till ett område för permanent boende. Det finns idag få byggnader kvar från tiden innan området planlades 1956. Den östra sidan av Herrön har fortfarande kvar några mindre sportstugor och det är här den tidiga fritidsmiljön är som tydligast. Det finns en villa från 1900-talets början beläget i sydöst. Herröns nordvästra del präglas främst av nybyggnation av enfamiljshus och sportstugor från 1900-talets senare hälft som byggts om till permanentbostäder.

Skattkärr och Herrön i årtal

1397 Björknäs omnämns första gången (Skattkärr kallades tidigare för Björknäs).
1581 Herrön omnämns första gången under namnet Herönn.
1860-talet Den första industrin etablerar sig inom orten, Södra Skattkärrssågen.
1862 Östra Fågelviks landskommun bildas.
1869 Skattkärrs stationshus invigs i samband med uppförandet av Nordvästra stambanan, sedermera kallad Värmlandsbanan.
1954 Den första stadsplanen fastställs för Skattkärr. Idag likställs stadsplaner med detaljplaner.
1956 En byggnadsplan för fritidsbebyggelse fastställs på Herrön.
1962 Östra Fågelviks landskommun blir en del av Karlstads stad som 1971 ombildas till Karlstads kommun.
1978 Skattkärrs tågstation rivs.

Tidig historik

Området som idag heter Skattkärr kallades fram till 1860-talet för Björknäs. Namnet Björknäs förekommer första gången 1397. Det finns många olika teorier om varför ett namnbyte genomfördes, ingen vet helt säkert. Ägorna som kallades för Skattkärr låg längs med Skattkärrsviken, vid den nuvarande siloanläggningen. Här fanns från 1700-talet en järnvåg och lastageplats. Tätorten Skattkärr ligger även delvis på ägor som tidigare tillhörde gården Björknästorp som omnämns i jordeboken första gången år 1591.

I samband med att en stor sten sprängdes på ägorna till gården Björknäs hittades en skatt. Fyndet ska enligt uppgifter bland annat innehållit 39 mynt från 1100-1200-talet, ett silverkors och ett runt spännsmycke.

Hemmanet Herrön bestod efter laga skifte, som ägde rum kring 1800-talets mitt, av fyra ägolotter som utgjordes av obebyggda jordbruksfastigheter, främst bestående av skogsmark och liten andel åker. År 1956 fastställdes en byggnadsplan för fritidsområde på Herrön. Området var då redan bebyggt med 21 små sommarbostäder. För fritidsområdet upprättades en särskild hälsovårdsordning som bland annat innehöll bestämmelser om hur köksavfall skulle tas om hand. Den som bröt mot bestämmelserna kunde få böter på upp till 1000 kr (1950-talets penningvärde).

Uppkomsten av fritidshusområden är starkt kopplat till den lagstadgade semestern som infördes år 1938. Då fick alla arbetare rätt till två veckors semester, med undantag för lantarbetare, egenföretagare och husmödrar. Inför att semestern skulle lagstadgas utredde riksdagen hur folket skulle använda tiden på ett bra sätt. Man ville att de anställda skulle komma tillbaka från semestern friskare och piggare och på så vis orka jobba mer. Slutsatsen av utredningarna blev att man borde ge sig ut på landet, andas frisk luft och motionera – och komma hem glad och fylld av nya intryck (och gärna också fått lite nyvunnen bildning). Resor uppmuntrades för att hindra folk från att ”slösa bort tiden” eller ägna sig åt sprit och dans. 1951 utökades semestern från två till tre veckor, 1963 infördes den fjärde semesterveckan och 1978 den femte. I samband med att gemene person fick mer tid för fritid uppkom en ny byggnadstyp i form av ”sportstugan”. Förebilden var i viss omfattning de övre samhällsskiktens sommarvillor från sent 1880-tal och sekelskiftet 1900, vars ideal under 1900-talets början förändrades och semesterboendet skulle nu vara mindre stugor kopplade till nya ideal om hälsa och friluftsliv. Fritidshuset var tidigare något som främst de med större resurser hade möjlighet till men under mellankrigstiden blev det allt vanligare att t.ex. industriarbetare skaffade ett fritidsboende.

Industriernas framväxt

Mycket tack vare industriernas framväxt var befolkningsutvecklingen i Östra Fågelviks kommun från 1800-talets mitt god, med undantag för den stora depressionen på 1930-talet. Fram till 30-talet var jordbruket den dominerande näringen inom kommunen. Under 1940 och 50-talet steg antalet anställda inom industri och hantverk kraftigt, detta samtidigt som de sysselsatta inom jordbruket och dess binäringar sjönk. För hela Sveriges jordbruk- och skogsbygder var folkminskning en vanlig företeelse. Östra Fågelviks kommun var inget undantag. Den befolkning som kommunen miste vägdes däremot upp av befolkningstillväxten som skedde i Skattkärrs samhälle. Mellan 1930 och 1959 ökade befolkningen i Östra Fågelvik med 18 procent.

Det första industritillverkningsföretaget inom orten var Södra Skattkärrssågen som anlades på 1860-talet. Sågen övertogs sedan av samma engelsmän som vid denna tid ägde Alsters bruk, Josef Perth och Johan Hall. Sågverket bytte ägare ett flertal gånger och köptes 1888 av patron J. Nilsson. Kort efter att han tillträdde monterades hela anläggningen ned och verksamheten flyttades några hundra meter norrut längs Skattkärrsviken. Flytten lade grunden för Norra sågen som 1895 köptes av patron J F Osterman. Sågningen upphörde under 1920-talet och decenniet därpå uppförde Scandia Plywood sin fabrik för tillverkning av plywood och lamellträ. Företaget hade under en period ca 100 manliga och kvinnliga anställda. 1893 återuppfördes den södra sågen som då fått en ny ägare. Omkring 1910-talet övertogs sågen av bröderna Johan och Olof Wästlund i Karlstad, sedermera AB Wästlunds trä. Under åren 1941-48 var Värmlandshus, ett företag som tillverkade monteringsfärdiga trähus, verksamma inom sågverksanläggningen. Från 1970-talet fram till 2012 drevs södra sågen av AB Ulvsby trä.

Olof Tjerneld som fått en gata i Skattkärr uppkallad efter sig anlade ett tegelbruk inom den nuvarande tätorten år 1899. År 1902 startade företaget en kakelfabrik som främst tillverkade kakel för kakelugnar. Tillverkningen blev inte långvarig då efterfrågan på kakelugnar sjönk i samband med att värmeledningsanläggningar blev allt vanligare. När fabriken eldhärjades 1920 fick produktionen ett definitivt slut. Under en kort period tillverkades taktegel i kakelfabrikens delvis återuppbyggda lokaler. Tegelbruket brann igen 1959 och återuppbyggdes i för tiden moderniserat skick. Skattkärrs Tagelspinneri kom att inhysa sin verksamhet i kakelfabrikens återuppbyggda lokaler under en tid. Tegeltillverkningen avvecklades kring 1970-talet och anläggningen såldes då till ägarna av den kemisk-tekniska fabriken. De nya ägarna hade under 1940-talet anlagt en fabrik söder om tegelbruket som tillverkade natriumsilikat för cellulosaindustrin, så kallat vattenglas. Idag ägs det före detta tegelbruksområdet av ett företag som tillverkar kemiprodukter.

En sanitär angelägenhet

Den första toaletten kom till Sverige under 1870-talet men det kom att dröja fram till ca 1950-talet innan de flesta hushåll i Sverige fick badrum eller toalett. I Skattkärr, och på många andra platser, fanns det personer som ansvarade för renhållningen. En kusk med häst och droska kom därför med jämna mellanrum för att byta latrinen hemma hos invånarna. Under 1940-talet påbörjades stadsplaneringsarbetet för Skattkärrs samhälle med huvudsyfte att lösa vatten- och avloppsfrågan. År 1945 hade Skattkärr ca 298 bostadslägenheter som inte var kopplade till en jordbruksfastighet och ett stort antal hus hade två eller fler lägenheter. Av dessa hade 28 procent centralvärme, 5 procent badrum och 22 procent var försedda med vatten och avlopp. Fler än en tredjedel av bostäderna var smålägenheter om 1 rum och kök. I jämförelse med närliggande samhällen var Skattkärrs boendeförhållanden normala, förutom tillgången till vatten och avlopp där invånarna i Skattkärr var sämst lottade. I dag har många bostadsfastigheter inom tätorten kvar sina uthus. Uthusen påminner om komplementbyggnadens betydelse och tiden innan stora samhällsinsatser för att modernisera boendet i Sverige. En del av uthusen är före detta dass kombinerat med vedbod, torkvind eller liknande.

Läs vidare

Fritidshuset- kulturarv & välfärdssymbol, Carina Carlsson/ Västarvet, 2011

Kulturmiljöutredning Skattkärrsstrand, Östra fågelviks socken & Karlstad kommun, Värmlands museum, 2009

Ortnamnen i Värmlands län, utgiven av Ortnamnsarkivet i Uppsala, 1922-2018

Stad eller land: Vad styr det rumsliga utfallet i gränslandet?, Isabelle Laakkonen Johansson & Jonna Grandics, Samhällsplanerarprogrammet kandidatuppsats 15 hp, Karlstads universitet, 2020

Så blev det Karlstads kommun 1971, Erik Wångmar, 2012

Särtryck ur Sveriges bebyggelse Landsbygden, Stig Åkerblom

Östra fågelviksglimtar, Östra Fågelviks hembygdsförening studiecirkeln ”Fôr i tia i Fôggelvik”, 1983