Edsvalla

Ett stenkast innanför den nordvästra kommungränsen och drygt två mil från kommunens centralort Karlstad ligger Edsvalla. Genom orten rinner Norsälven som delar området i två delar och söder om tätorten ligger Vålberg. Läget vid Norsälven skapade tidigt goda förutsättningarna för transporter och socknens fornlämningar vittnar om platsens tidiga mänskliga aktivitet. Edsvallas historia som tätort har sin utgångspunkt i järnbruket som startade på platsen under 1600-talet och som senare blev ett pappersbruk. När Bergslagsbanan uppfördes under 1800-talets slut blev transportmöjligheterna ännu bättre för Edsvalla och ett stationssamhälle började ta form. Tätortens tidiga industriverksamheter är idag avvecklade men bebyggelsen i Edsvalla vittnar fortfarande om dess betydelse för orten.

Områdesbeskrivning

Bebyggelsen i Edsvalla är förlagd längs ett avlångt område intill järnvägsspåret och Norsälven. Till övervägande del utgörs den av bostadsbebyggelse i form av friliggande villor uppförda i ett och ett halvt plan. Det finns också några parhus och ett fåtal flerbostadshus. Åldern på den befintliga bebyggelsen sträcker sig genom tre sekel med start från det tidiga 1800-talet fram till 2000-tal. Utöver bostadsbebyggelse finns inom tätorten det före detta bruksområdet som idag används för småindustri och verkstäder - här finns tegelarkitektur för industribebyggelse från flera decennier under 1900-talet representerade. I nordöst ligger Edsvalla idrottsplats där föreningen Edsvalla IF har sin klubbstuga. I närheten finns en förskola och inom skolområdet den före detta folkskolebyggnaden från tidigt 1900-tal. Skolbyggnadens har omsorgsfullt utformade tegelfasader och en sockel av

slaggsten. Inom det norra området i närheten av skolområdet finns tidstypiska värmländska flerbostadshus som uppskattningsvis uppfördes under 1800-talet av bruket. Kring 1900-talets mitt förtätades området med friliggande villor för tjänstemän och parhus åt arbetare vid bruket. Husen berättar idag bland annat om de sociala skillnaderna inom brukssamhället och de olika årsringarnas olika stilideal. Kring 1960-talets slut byggdes fler friliggande villor här. Strax utanför bostadsområdet ligger Trossnäsvägen som är en av tätortens äldre vägsträckningar. Delar av Trossnäsvägen utgjorde i äldre tid delar av landsvägen. Den trädflankerade vägsträckningen, med det passande namnet ”Allén”, hör också till en av de äldre och bildar en tydlig siktlinje mot de äldre arbetarbostäderna i norr.

Från Trossnäsvägen går det att nå Allén vars sträckning bland annat leder till brukets f.d. Disponentvilla. Villan är uppförd i tidstypisk panelarkitektur och har sirliga snickerier som var vanligt för tiden kring sekelskiftet 1900. Den är placerad precis på höjden intill Norsälven vilket troligen gav disponenten bra uppsikt över bruksområdet.

Vid tätortsbebyggelsens södra utkant finns ett mindre handelsområde och vid tätortens mitt, ett stenkast från Edsvallavägen, ligger Folkets hus som idag även inhyser ett bibliotek.

Sydväst om Norsälven och bruksområdet ligger Edsvalla stationshus som uppfördes efter typritningar av Axel Kumlien på uppdrag av Bergslagernas järnvägar. I samband med etableringen av järnvägen började ett stationssamhälle sakta ta form kring 1900-talets början. En mängd olika nya verksamheter och butiker öppnades i samhället bland annat ett mejeri, ett hotell, en biograf och butiker för livsmedel så som charkuteri. Verksamheterna etablerade sig främst intill eller i närheten av nuvarande Edsvallavägen. Idag har många av de tidiga verksamheterna stängt igen men det finns fortfarande många byggnader som i olika utsträckningar berättar om tiden som ett blomstrande stationssamhälle.

Kring 1920-talet och 30-talet skedde en bebyggelseexpansion med ett flertal friliggande villor väster om stationssamhället. Under åren 1935-36 styckade Edsvalla bruk av villatomter här och sålde till sina anställda. Många av villorna från 1920-talet har vanligen ett brutet sadeltak och fasader klädda med locklistpanel av trä. Under 1930-talet slår funktionalismen igenom och villorna från denna tid har vanligen utformats i en mer ”vardaglig” funktionalistisk stil. I många fall dröjer sig också den 1920-tals klassicistiska stilen kvar. I denna del av Edsvalla finns delar av en äldre vägsträckning som idag utgörs av bland annat Dalsängsvägen och Björnhålavägen som sedan övergår i en stig.

Mellan åren 1948-50 hade Allmänna ingenjörsbyrån AB upprättat förslag till generalplan för de centrala delarna av Nors kommun. Generalplaneförslaget blev inte fastställt även fast vissa delar användes när byggnadsplaner senare upprättades. Under samma tid som framtagandet av generalplanen skedde mindre förtätningar av stationssamhället och ett nytt bostadsområde i norr började att ta form. Intill Klämutrud torp på mark som då utgjordes av åker byggdes 13 nya friliggande villor och ett flerbostadshus avsett för pensionärer (Enstagården). Bostadsområdet är idag beläget nordväst inom tätorten intill E45:an och Torpstödsvägen.

Kring 1950-talets mitt började Edsvalla att expandera med ny bebyggelse åt söder i området Bäckängen, beläget sydväst om Lilla Höglunda. Ett antal friliggande egnahemssmåhus uppfördes, de flesta i ett våningsplan och en källarvåning med ett garage där bilen som nu blivit allt vanligare kunde parkeras. De privata husbyggarna beställde sina hus från tidens vanligaste kataloghusföretag. Nors kommun hade köpt upp en jordbruksfastighet (Bäckängen) för att möjliggöra en högre exploatering av marken och under slutet av 1960-talet och början av 1970-talets uppfördes fler friliggande villor här. Mellan 1960-talet och 1990-tal revs många byggnader av Edsvallas äldre byggnadsbestånd av olika anledningar, bland annat på grund av att delar av tågspåret lades om. Edsvallas yngre bebyggelse från 1980- till 1990- tal finns fläckvis omkring Edsvallavägen och inom ett område i nordöst som utgörs av villabebyggelse.

Tidig historik

I äldre administrativ indelning tillhörde Edsvalla Nors socken. Nor är en vältalig socken för Värmlands kultur- och industrihistoria. Fornlämningarna visar att området längs Norsälven har nyttjats och bebotts sedan tidig järnålder. Dagens gårdsplatser har troligen nyttjats redan under brons- och järnålder, sett utifrån koncentrationen av fornlämningar här. I skogarna kring de större gårdarna, och i relativ närhet till större bruk och industrier, har det i historisk tid levt och verkat ett flertal torpare och småbönder.

Namnet Edsvalla uppkom troligen under 1600-talet i anslutning till andra ortnamn på -valla och ordet ed betyder passage mellan eller utmed vatten. Orten Edsvalla omnämndes första gången i jordebok 1686 tack vare privilegiet att få uppföra en stångjärnshammare. Ytterligare en hammare byggdes under sena 1600-talet och privilegierades 1695. Bruket placerades här på grund av vattenkraften i Norsälven. Byggnationerna av hamrarna krävde en mängd av arbetare och hantverkare, bland annat för dammbyggnationerna som skulle ta tillvara på vattenkraften. För att hålla igång driften av bruket behövdes utöver smeder och kolskottare även att en rad olika sysslor utfördes, bland annat produktionen av lantbruket som var nödvändigt för att mätta de anställda vid bruket. Kolning och kolkörning var en viktig inkomst för småbönder. Enligt uppgift ska det ligga gott om kolbottnar i skogarna kring Edsvalla. Utöver stångjärnshamrarna hade bruket under årens lopp: valsverk, knipp- och spiksmedjor, sågverk, kvarnar, väveri- och klädestillverkning, tegelbruk, trämassefabrik, smälthytta och sulfitfabrik.

På uppdrag av den dåvarande bruksägaren James Dickson byggdes 1844 Höglunda gård som ligger strax öster om tätorten. Gården var från början en frälsegård som ägdes av familjen Bratt af Höglund och kom sedan att tillhöra Edsvalla bruk.

Tåget anländer till Edsvalla

Under 1800-talets mitt påbörjades byggnationerna av Sveriges största enskilda järnväg - Bergslagsbanan. Bakgrunden till uppförandet av järnvägssträckningen var främst för godstrafikens skull som passerade vissa viktiga städer - till exempel Filipstad, Karlstad och Vänersborg. De kommuner, städer eller företag som köpte aktier i bolaget hade många gånger stort inflytande i hur sträckningen förlades. Järnvägssträckningen mellan Kil och Göteborg var först planerad att gå från Kil och sedan söderut förbi Lillnor. Disponenten G. A. Wall vid Edsvallas bruk lyckades efter flera år av påtryckningar få järnvägssträckningen förbi Edsvalla.

En tågresenär från Karlstad till Edsvalla beskriver ortens landskap på följande sätt 1901:

”[…] Så fortsätter färden. […] snart visar sig landskap mera kuperadt, och ju närmare man kommer Edsvalla, desto vackrare blir det. Snart ter sig till höger en underbart vacker dal, fylld med löfklädda kullar. Det är nordsälfvensdal sänkning, som afleder Frykensjöarnes vatten. Den erbjuder en af de täckaste utsikter man kan få se. Inom kort synas Edsvalla bruks byggnader, lummigt inbäddade i saftig grönska. Så hvisslar lokomotivet och tåget glider saktare fram på den högt öfver älfven belägna järnvägsbron, och djupt därnere ligger verkstäderna vid skummande forsar, hvilka strax nedanför övergå till en lugn älf, som förlorar sig bland löfverket. Medan man ännu sitter hänförd af den vackra taflan, hör man ånyo en signal och tåget stannar vid Edsvalla station. […]”

– Nya Wermlandstidningen 1901-08-29, no. 35.

Fritid och umgänge

Likt många brukssamhällen hade Edsvalla ett rikt och brett föreningsliv. Under 1920-talet bildades Edsvallas manskör som gjorde uppträdanden i samband med högtider. Senare tillkom också en musikkår. I Edsvalla började man spela fotboll kring 1900-talets början och enligt uppgifter var det en brukstjänsteman som tidigare vistats i England som lärde ut spelreglerna. Ortens fotbollslag Edsvalla IF är fortfarande aktivt. Mellan åren 1965 till 1973 var kooperativa kvinnogillet aktiva i Edsvalla. De diskuterade bland annat kooperativa och ekonomiska frågor men också barnuppfostran och andra sociala frågor. Edsvalla Folketshusförening byggde 1932 ett Folkets hus, här går det än idag att med jämna mellanrum delta i olika evenemang.

Läs vidare:

• Byggvision Norsbygden, Stadsbyggnadsförvaltningen, 2021.
• Edsvalla bruk under fyra sekler: bygden, människor, händelser, Ragnar Magnusson och Arbetsgrupperna Gamla Edsvalla, 1999.
• Märkesåret 1863, Jon Räftegård, 2012.
• Ortnamnen i Värmlands län, utgiven av Ortnamnsarkivet i Uppsala, 1922-2018.
• Så blev det Karlstads kommun 1971, Erik Wångmar 2012.