Arkiverad humor - protokollet som bara var på skoj

Kommunala förtroendevalda och tjänstemän från decennierna runt förra sekelskiftet såg allt annat än skojfriska ut på porträttfotona. I Dräselkammarens arkiv hittades dock ett skojprotokoll från 1926 som bevisar motsatsen.

Hade man kul på jobbet även förr i tiden?

Alla som har sett bilder på kommunala förtroendevalda och tjänstemän från decennierna runt förra sekelskiftet förstår att frågan är berättigad. Vi som jobbar på kommunarkivet har sett mängder av dem. Det är idel fullvuxna, allvarliga män. Män med mustascher och polisonger. Män med kostym och slips. Kort sagt män som utstrålar allt annat än skojfriskhet. Och de få kvinnor som tog del i de kommunala bestyren ser sannerligen inte gladare ut.

Varsågod, sök till exempel på ”stadsfullmäktige” eller ”kommunalfullmäktige” i vår porträttfotosamling och skapa dig en egen bild: Kommunarkivets porträttsamling Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I arkiven stöter man dock på en hel del roligheter, låt vara att man inte alltid har varit rolig med flit. Den av drätselkammaren (i dag kommunstyrelsen) utgivna turistbroschyren från 1940 är ett sådant exempel. Skriftens fulla titel lyder ”Turistkarta över Karlstad med kortfattad vägledning jämte förteckningar över gatunamn samt publika byggnader och anläggningar av allmänt intresse”, vilket inte bådar gott för den äventyrslystne och upplevelsesökande turisten. Om inte titeln fick avsedd verkan måste det torra konstaterandet under rubriken ”Bad, utflykter och nöjen” ha upplevts som verkligt effektfylld: ”Några särskilda nöjesetablissement utöver de i städer av Karlstads storleksordning vanliga finnas ej.”

Ett förfalskat protokoll

Men det finns också belägg i arkiven på att man uppsåtligen skojade på jobbet, att man trots sin stränga uppsyn faktiskt bara försökte ha kul och muntra upp stämningen lite. Ett ganska anmärkningsvärt exempel på detta är ett förfalskat protokoll i drätselkammarens arkiv från den 12 juli 1926. I stil och utförande är protokollet mycket verklighetstroget, men det består (tror vi) av helt påhittade ärenden som någon eller några av drätselkammarens ledamöter ägnade en hel del tid åt att nedteckna – förmodligen över några glas punsch.

Protokollet inleds med en paragraf om skyddsåtgärder för stadskamreren (ungefär ekonomidirektören i dag). Stadskamreren, som var på semester på Hammarösjön, ska ha anmält att han ”de senaste dygnen varit föremål för upprepade anfall av ett fiskliknande djur, som uppenbarligen ville förgöra honom, och hemställt om skyddsåtgärders vidtagande”. Drätselkammaren överlämnade ärendet till nykterhetsnämnden för ”vederbörlig åtgärd”, samt begärde att stadsrevisionen under det närmaste året skulle ställa in sin verksamhet. (Stadskamrer vid den här tiden var förresten Harald Westlin som ett decennium senare skulle bli huvudpersonen i den stora förskingringshärvan inom den kommunala förvaltningen.)

Nästa paragraf har ärendemeningen ”Världens åttonde underverk” och rör en plötslig och mycket stor löneförhöjning för stadens befattningshavare, och strax därefter kan man läsa att kammarens ledamöter på förslag av stadskassören beviljas fritt snus för resten av året. Sammantaget är det fyra fullskrivna protokollssidor med liknande skämt om kommunala tjänstemän, myndigheter och andra förhållanden som var aktuella, såsom anställande av kvinnliga kontorsbiträden. Men även om allt bara är påhittat säger dokumentet något om den tid och plats det härrör från. I paragraf 402 skämtar man till exempel om relationerna mellan läroverket och drätselkammaren:

En från rektorn vid högre allmänna läroverket inkommen skrivelse med erbjudande om ett förtroendefullt samarbete mellan läroverksmyndigheterna och drätselkammaren beslöt kammaren överlämna till förste stadsläkaren med hemställan om hans utlåtande över förslagsställarens sinnesbeskaffenhet.

Troligtvis var relationerna så dåliga att ett förtroendefullt samarbete dem emellan hörde till det mest orimliga som kunde tänkas. Bredvid paragrafen har man för hand tillfogat texten ”Får ej refereras!”, vilket väl understryker det bräckliga förhållande som rådde mellan myndigheterna. Så här 98 år senare får man nog anta att saken är överspelad och att ärendet utan allt för stor risk kan återges.

Den trista verkligheten

Protokollet i sin helhet kan du ta del av nedan. Drätselkammaren sammanträdde dock även på riktigt den 12 juli 1926, och efter en titt på dagordningen förstår man kanske varför man behövde skoja till det lite ibland:

§ 387 Ang. stängsel kring Mariebergsskogen.

§ 388 Utslag i skatteärende ang. Gertrud Palme.

§ 389 Livsmedelsuppgifter.

§ 390 Kassaförslag.

§ 391 Ang. upplåtelse av stora rådhussalen.

§ 392 Ang. mark för kiosk.

§ 393 Ang. inköp av R. Öhlander tillhörig bil.

§ 394 Ang. auktion å planhyvel.

§ 395 Ang. skrivmateriel till överförmyndaren.

§ 396 Ang. ändring i skattepåföringen för Holmqvist-Lindbloms sterbhus.

§ 397 Stadsarkitekten tjänstledig. Stadsingenjören vikarie.

§ 398 Infordrande av entreprenadanbud å bostadsbyggnad å Kalvholmen.

§ 399 Ang. överflyttande av kaminer.

Skojprotokollet från den 12 juli 1926: