Jubileer och minnesmärken

Sola i Kallsta - Tankarna bakom ett monument

Uppsatsen Sola i Kallsta är skriven av Alexander Gaute, Historia B Karlstads universitet.

Texten i sin helhet

Gaute, Sola i Kallsta


Texten i korthet

Anledningarna till att människor genom historien har rest statyer är många. En del har rests för att hylla och minnas, andra för att symbolisera olika former av gemenskap och strävanden.

167 år efter sin bortgång blev Eva-Lisa Holtz förevigad då statyn ”Sola i Kallsta” restes 1985. Nu kan Karlstadborna, även på regniga dagar, hänvisa till statyn när turisterna frågar om Solen.

Men varför restes statyn? Vilka var de bakomliggande intressena och intentionerna?

Sola i Kallstas tillblivelse börjar 1984 med tankar om en staty som kan knyta an till Karlstads 400-årsjubileum. En intressant aspekt i denna tillblivelse är att själva statyns finansiering kom från privat håll, och inte genom offentliga medel. 1984 donerade Lennart Cedrup en skulptur föreställande Sola i Kallsta som var gjord av konstnären Herman Reijers.  Både finansieringen av och initiativet till statyn kom alltså från privat håll. Nämnde Cedrup tillkännagav också vid invigningen av statyn att han ska skänka pengar till ett stipendium på en kvarts miljon kronor som skulle vara en grund för en fond med namnet ”Lennart Cedrups fond”.

Konstnären Herman Reijers ville att statyns estetiska uttryck skulle förmedla bilden av en kvinna med skinn på näsan, spänstig och självständig med en inre styrka. På så sätt knyter uttrycken an till de myter som funnits och finns om Eva-Lisa Holtz. Hennes goda egenskaper kan betraktare idag reflektera över men de kan också inspirera framtida beskådare.

Det fanns alltså två aktörer bakom Sola i Kallstas tillblivelse, en finansiär och en konstnär. Bägge aktörerna använder historien, använder Eva-Lisa Holtz och statyn som ett sätt för att göra ett personligt avtryck i historien.

 

Uppdaterad den