Personporträtt

Biskopar i Karlstad

Artikeln Biskop J A Eklund och Karlstad är skriven av Erik Bengtson författare och före detta lärare. Texten utgår från ett föredrag hållet av Bengtson på Karlstadsdagen 2015.

Texten i sin helhet

Bengtson, Biskop J A Eklund och Karlstad

Texten i korthet

Efter den stora branden i Karlstad 1865 påstods det att ”biskopen svor och släckte”. Biskopen Anton Niklas Sundbergs främsta insats torde dock ha bestått i att han lät husvilla familjer få nödbostad i biskopsgården – men sant är att han svor uppseendeväckande mycket.

Sundberg var ändå en magnifik kyrkofurste och en respektingivande gestalt. Efter åren som stiftschef i Karlstad blev han ärkebiskop.

Efter Sundberg kom Claes Herman Rundgren, ultrakonservativ och impopulär, ständigt i gräl med Mauritz Hellberg på Karlstads-Tidningen. Prästbristen i Värmland hotade att bli akut. Karlstadsborna minns honom skridande fram på stadens gator med den lilla biskopsfrun trippande femton meter bakom.                                           

Vid nästa biskopsval segrade domprosten i Kalmar, Johan Alfred Eklund. Han var liten, blek och tunn med spetsigt skägg, klädd i en sliten, svart långrock.

En besviken Hellberg hade önskat sig en ny Rundgren, en flinthård bakåtsträvare att locka till nya strider. Han skulle emellertid snart bli varse att man inte skall döma folk efter utseende. J A Eklunds vassa penna var ett farligt vapen i diskussionerna med KT om såväl religion som unionsupplösningen.

En annan antagonist var Eklunds närmaste medarbetare, domprosten Gustaf Jakobsson. Som 67-årig änkeman och åttabarnsfar gifte han sig med en 29-årig småländska! För Eklund var Jakobsson en inkarnation av det värmländska. Vilket annat landskap skulle ha fött fram en romantiker, mystiker, skamlöst lysten erotiker som Jakobsson? Lägg därtill en förfallen livsreproduktör som Gustaf Fröding och hon Selma och hennes kavaljerspatrask!

Värmland har i andligt avseende blivit ”ytligt och flackt, lättrört och magert som sanden i Klarälven”, hävdade Eklund. Han skulle med tiden bli populär bland Värmlands präster men hans första tid som biskop var besvärlig. Under två år fick den 44-årige biskopen med sin stora familj – hustru och sex barn – arbeta utan lön. Han fick bo på Ekenäs i Stora Kils församling och tvingades ta dryga lån.

Dessutom blev han osams med landshövdingen som lovat stödja honom ekonomiskt.  När IFK Karlstad arrangerade SM i allmän idrott (nu: friidrott) började söndagstävlingarna vid gudstjänsttid klockan 11. Eklund blev rasande och ringde landshövdingen som bara slängde på luren.

Två år senare bor familjen äntligen i biskopsgården. 1909 sitter Eklund en sen kväll och vakar över den svårt sjuke tvåårige sonen. Den natten skriver J.A. Eklund psalmen ”Fädernas kyrka” som infördes i 1937 års psalmbok som nummer 169. I dag är den utesluten men inte glömd och utanför domkyrkan står en byst av J.A. Eklund. Han var biskop i Karlstad till 1938, alltså i 31 år.

Uppdaterad den