Elden är lös

För cirka 150 år sedan förvandlades en helt vanlig dag i Karlstad till ett brinnande inferno. En brand i stadens bageri spred sig snabbt och på morgonen vara bara ruiner kvar. 5 000 invånare hade förlorat sina hem.

Söndagen den 2 juli 1865 såg ut att bli en alldeles vanlig dag i Karlstad, som då var en stad med drygt 5 000 invånare. Kyrkklockorna hade ringt till nattvard och runtom i staden började man göra sig redo för Persmässomarknaden som skulle äga rum kommande vecka. Knallarna hade redan börjat anlända. Men klockan halv tolv brakade ett inferno loss som för alltid skulle förändra Karlstad. Allting började hos bagare Ericsson. Hans bageri låg vid nuvarande hörnet av Östra torggatan och Drottninggatan och där hade man under natten torkat ved i ugnarna. Det var troligtvis denna ved som fattade eld på golvet.

Snabbt brandförlopp

Staden hade växt mycket på kort tid och det var tätt mellan trähusen. Elden spred sig snabbt i vinden och snart övergick den gemensamma brandsläckningen till att försöka rädda sitt eget hem - och sitt och sina anhörigas liv. Branden drog först västerut och sedan norrut mot Stora torget. Först trodde man att torget skulle bromsa elden men så blev det inte. 95 procent av staden förstördes denna söndag och i stort sett alla invånare blev hemlösa. Klockan tre på eftermiddagen telegraferar landshövdingen – "staden brinner sedan två timmar. Räddning synes knappast möjlig. Sprutorna gått sönder." Klockan nio på kvällen kommer följande meddelande "hela staden nedbrunnen – elden rasar ännu förfärligt. Biskopsgården, länsfängelset, och lasarettet räddas antagligen, kyrkan brinner – tillståndet förtvivlat." Under natten kommer regnet. Regnet släcker inte elden med förstör det som räddats undan. De hus som klarade sig fanns bland annat i Almenkvarteret som skyddades av stora träd, precis som vid biskopsgården som också klarade sig. Taken i Domkyrkans torn, långskepp och sidoskepp brann upp. Klockorna i tornet föll mot vapenhusets murade valv som stod emot påfrestningen.

Stor handlingskraft redan nästa dag

Redan dagen därpå började arbetet med att bygga upp staden igen och den 4 juli, alltså två dagar efter branden, hade stadsfullmäktige utlyst en tävling för att få in idéer om hur den nya staden skulle utformas. Invånarna bodde under tiden hos släktingar eller i tältläger och alla hjälpte varandra så gott det gick.

Snart kom tidningarna ut igen och runtom i Sverige samlade man in pengar till förmån för de hårt drabbade Karlstadsborna. Den ödesdigra branden var inte bara slutet för en stad – den var samtidigt också startskottet för dagens Karlstad. Ingen vet hur staden hade sett ut om inte det där förödande vedträet tänt eld på golvet hos bagare Ericsson en julisöndag 1865.