Arkitekturtyper

Jugend

Period: 1900-1910-tal
Stilen präglas av sirliga och runda former med vackra utsmyckningar och återfinns främst på större byggnader i staden.

Stadshus i gult och beige med en röd dubbelport.

Kv. Monitorn 5 på Hamngatan 4 med slätputsad jugendfasad och tidstypiskt smårutad fönsteröverdel, även burspråket och d rundade formerna är karaktäristiska.


Historik

Under slutet av 1800-talet uppkom en ny stil inom arkitektur, konst och inredning. Stilarten bröt på ett medvetet och radikalt sätt med det dominerande historiska tänkandet inom konsten och arkitekturen. I Skandinavien och Tyskland kallades den här nya konstarten och stilen för jugend efter en tysk tidskrift med samma namn. I de flesta andra länder fick det den franska beteckningen art nouveau (ny konst).

De länder som kom att visa sig som de mest framträdande inom denna arkitekturstil var Belgien, Österrike och Spanien (Katalonien).

I Sverige slog stilen igenom i och med Stockholmsutställningen år 1897. Den ledande arkitekten i landet var Ferdinand Boberg. Inom bildkonsten var Carl Larssons det största namnet, framförallt hans tavlor av familjen vid hemmet i Sundborn.

Hus i vägkorsning, typiskt för stilen.

Kv. Ekorren 9, korsningen Sandbäcksgatan/Södra Klaragatan. Mjukt formspråk med rundat hörn var kännetecknande för jugendbyggnader.

Utformning och material

Formspråket inom jugend hämtades från naturen med inspiration från blommor, växtslingor och andra organiska former. Det mjuka böljande stilspråket var framträdande och hela miljön skulle vara sammanhållen, såväl exteriört som interiört.

En del av jugendstilen avvek från den organiska formen och använde sig av geometriska, raka former. Inspirationen hämtades från USA och inom möbeldesign fanns företrädare framför allt i Skottland och Tyskland.

Tak

Taken var högresta och brutna eller valmade och täcktes vanligtvis med målad slät, plåt. På påkostade hus förekom ibland kopparplåt. Vissa hus försågs med tak av glaserat tegel.

Detaljbild av tornformad tak i svart plåt.

Kv. Bävern 8, korsningen Östra kanalgatan/Repslagaregatan. Taket är klätt med svartmålad plåt.

Fasad

Husen uppfördes oftast i fyra till fem våningar med slät- eller spritputsade fasader och rustika sockelvåningar i rustika material som kalk- och sandsten. Burspråk som löpte lodrätt över flera våningar var vanligt förekommande och de avslutades uppåt med mjuka rundade former som anslöt till fasadlivet och ibland bröt igenom taklisten. Balkongräcken av smidesjärn dekorerade med stiliserade blomstermotiv förekom.

Fönster och entréer

Fönstren var indelade i två- eller tre stående lufter. En liggande tvärpost, välvd eller rak, medförde att en överdel tillkom, vilken ofta var indelad i smårutade rutor. Fönstren placerades något indragna i fasadlivet vilket medförde att en fönsternisch skapades både på insidan och på utsidan av väggen. Kopplade fönster började användas.

Detaljbild av husfasad i gult, stiltypiska fönster med gröna karmar och smårutade överfönster.

Den för jugendstilen så speciella smårutade överdelen, avdelad av rak korspost.

I trapphus förekom fönster med blyinfattningar av färgat glas. Motiv från växtriket var vanliga. Portarna försågs ofta med ett överljusfönster för ökat ljusinsläpp.

Detaljbild av husfasad där entredörrarna syns. Dessa är röda dubbeldörrar med stiltypiska fönster.

Port med bevarade dörrblad av trä och överljusfönster.


Färgsättning

Fasaderna putsades i ljusa nyanser av exempelvis gult, orange och rosa. Fasadfärgen valdes för att harmoniera med sockeln. Om sockelvåningen var av rödaktig sandsten fick den övriga fasaden en brunrosa kulör medan en sockelvåning av grågul sandsten ackompanjerades av en ljusgul eller gulgrå nyans. Takens färg var kraftfullare än fasadernas, exempelvis rött eller grönt men även svart förekom. Fönsterbågar och -karmar var av trä och försedda med maskintillverkat glas. Plåtdetaljer som fönsterbleck och stuprör målades ofta svarta. Fönstren målades i starkare nyanser av färgerna grönt och engelskt rött, även brunt och grågrönt förekom. Dörrar och portar kunde vara fernissade eller målade i samma färgskala som fönstren.


Karaktäristiska detaljer

Speciellt för jugendstilen är de mjuka svängda linjerna. Kopplingen till växt- och djurvärlden var något nytt som inte tidigare hade förekommit inom arkitekturen. Utsmyckning av fasaden och fasaddetaljerna följde ett mönster där växtslingor och blomformer användes. Skorstenar var höga och ibland skulpterade.

Den utsökta kvalitén i materialvalet var egenskaper som förhöjde nivån. Ändamålsenlighet och förnuft var honnörsord för jugendarkitekten. Tidigare historiserade stilar inom konst och arkitektur fick se sig passerade av något nytt som på ett medvetet sätt bröt mot allt det gamla och klassiska inom konst, arkitektur och inredning.

Bild på järngrindar mot höstlig bakgrund

Järngrind i jugendutförande.


Varsamhet och goda råd

  • Respektera husets byggnadsstil och undvik främmande tillägg.
  • Sträva efter att bevara alternativt återställa husets ursprungliga färgsättning.
  • Vid underhåll används linoljefärg bruten med traditionella pigment för att få rätt nyans.

Uppdaterad den