Miljonprogrammet - flerbostadshus

Period: 1960-1975

Under rekordåren var målet att bygga 1 miljon bostäder på 10 år.

Historik

Bostadsbristen hade varit svår sedan andra världskrigets slut. Så sent som 1960 saknade hälften av landets bostäder bad och dusch. Omkring en tredjedel av Sveriges familjer var dessutom trångbodda. En hel familj kunde bo i en en- eller tvårummare. År 1964 beslutade riksdagen att en miljon bostäder skulle uppföras fram till och med 1974. Målet att bygga en miljon bostäder uppnåddes: under tioårsperioden uppfördes 1 006 000 lägenheter, och härifrån kommer namnet Miljonprogrammet. Den gamla byggtekniken med murade stommar krävde mycket manuellt arbete och tog lång tid. Byggsektorn konkurrerade med exportindustrin om arbetskraften, vilket i sin tur drev upp lönerna. För att hålla nere lönekostnaderna och inflationstakten infördes mer rationella byggmetoder. Man började med platsgjutna betongstommar och prefabricerade väggelement för att spara tid och pengar.

Bebyggelsen bestod av villor, radhus och flerfamiljshus – från två våningar till höghus. En tredjedel av byggnadsbeståndet var småhus. Statligt subventionerade lån gavs för majoriteten av de småhus som uppfördes under 1970-talet.

Utformning och material

Under 1960-talet uppkom en arkitekturstil som kallades för Neobrutalism - ett rationellt, stereotypt byggande i modern teknik. Det estetiska fick ge vika för funktionen. I ivern att uppfylla de politiska målen bestämdes husens storlek, materialval och teknik av ekonomin. Gamla byggnader och tradition fick ge vika för det "moderna synsättet". Fyra typer av flerbostadshus förekom: lamellhus, skivhus, loftgångshus, punkthus.

Fasaderna bestod av upprepade betongelement med inslag av skivor eller tegel vilket ofta gav monotona fasader. Det var vanligt med obehandlad betong eller betongelement med ballast (småsten) som ytskikt. Ytskikten var tonade, ofta i svagt gult eller rött.

Lamellhusens fasader kunde vara försedda med indragna balkonger och fönsterband. Under19070-talet kläddes fasaderna med asbestskivor eller plåtkassetter även tegel, betong eller infärgade skivor av olika typer i ljusa nyanser var vanligt.

Tak

Yttertaken var plana eller utformade som svagt lutande sadeltak, alternativt pulpettak och täckta med betongtegel, papp eller korrugerad asbestcement.

Fönster

Fönstren var enluftsfönster, ibland med ett sidoställt vädringsfönster.

Trafikseparering och "hus i park"

I Karlstad finns två bra exempel på miljonprogramsbebyggelse och de för tiden aktuella stadsplaneringsprinciperna "hus i park" och trafikseparering: kvarteret Seglet på Orrholmen och Glasberget på Herrhagen. Hus i park var precis som namnet antyder, flerbostadshus placerade i grönska. Områdena skulle vara trafikseparerade med bostäder och bilgator åtskilda.