Väse

Tätorten Väse ligger mitt emellan städerna Karlstad och Kristinehamn, ca 20 km öster om centralorten Karlstad. I norr avgränsas Väse tätort av E18. Samhällets bebyggelsehistoriska kärna är kring järnvägsstationen och sträcker sig mot norr och söder längs den gamla landsvägen.

Väse är ett renodlat stationssamhälle. Stationssamhällen växte fram under senare hälften av 1800-talet som små mönstersamhällen i industrialiseringens anda. De symboliserar en brytpunkt mellan det agrara samhället och staden, där de agrara näringarna levde kvar i det nya samhället, men som samtidigt tydligt skiljer sig från byn genom sin mer urbana bebyggelsestruktur. Till Väses historia hör även tiden som landskommun mellan åren 1863–1971, något som också präglat bebyggelsen i stationssamhället.

Områdesbeskrivning

Uppkomsten av den bebyggelse som idag är Väse tätort började kring tågstationen. Tätortsbebyggelsen sträcker sig längs den före detta landsvägen, numera Storgatan. Bebyggelsen består till största del av bostäder men här finns också industrier, brandstation, frikyrka, äldreboende, förskola och skola med låg- och mellanstadium. Storgatans och Arnövägens sträckningar är till stor del fortfarande samma som när järnvägen byggdes och stationssamhället började växa fram. Väses gatunät visar på hur samhället vuxit stegvis, och stundtals organiskt genom att större tomter styckats av. Det mer regelbundna gatunätet i den nordvästra delen av samhället visar på hur ett nytt bostadsområde byggdes upp under 1970-1980- talen efter rivningen av Wäse Grynverk.

Storgatan har historiskt karaktäriserats av mycket grönska med högväxta träd mot gatan. Längs Storgatan, och fläckvis inom stationssamhället, finns fortfarande äldre trävillor med dekorativt spröjsade fönster och dörrar. Gemensamt för de bostadshus som under 1910-1930-talen uppfördes vid den norra delen av Storgatan är att de ligger ungefär mitt på tomten omgivna av en lummig trädgård. Många bostadstomter avgränsas med hjälp av dekorativt utformade grindar. I området finns gamla ekonomibyggnader i mindre och större skala som vittnar om en äldre tidigare vanlig boendestandard och om lantbruket som pågick i samhället. Bebyggelsen som uppkom under 1800-talets senare hälft finns idag främst inom en nära radie till järnvägsstationen. Längs Storgatan finns också inslag av nyare bostadshus som byggdes under 1970–80-talen. Här finns även Väse skola och Granberga, ett serviceboende som uppfördes 1985.

En betydelsefull händelse var bland annat kommunsammanslagningen mellan Väse och Ölme i början av 1950-talet. Det ledde till en ökad avstyckning av tomtmark i Väse samhälle, då kommuncentrat flyttade hit från den gamla kyrkbyn. Väse landskommun fick då ett kommunhus. Även in på 1970-talet skänkte kommunen bort byggbara tomter till privatpersoner i syfte att ytterligare öka befolkningen. Söder om järnvägen finns ett litet kluster med småhus i relativt enhetlig egnahemskaraktär som uppfördes kring kommunsammanslagningen.De byggdes i ett våningsplan med källare och majoriteten har en tidstypisk ”lådliknande” volym och fasader klädda med stående träpanel. Området förtätades med fler villor kring 1960-talets slut. Villabebyggelsen från tidigt 1960-tal förekommer ofta i form av enplanshus med fasader klädda med tegel.

Grupphusbebyggelse i form av småhus från 1960-talets slut finns i nordöstra delen av samhället. Småhuskvarteret har utformats efter ett tidstypiskt planideal som visade stor hänsyn till bilen som nu var mycket vanlig. 1970-talets villabebyggelse är oftast 11/2 plan eller i ett plan och har en källarvåning med gillestuga eller är uppförda i suterräng, har fasader klädda med mexisten, rött eller gult tegel och/eller träpanel oftast i röd eller brun kulör, sadeltak eller sargtak.

I västra delen av Väse finns två av samhällets få flerbostadshus. De byggdes 1981. I söder precis intill järnvägsspåret finns också två flerbostadshus som uppfördes kring 1960-talets mitt. Flerbostadshusen följer, med sina två våningar, den övriga bebyggelsens småskaliga karaktär. Vid samhällets utkanter finns mindre industrietableringar. Sydväst finns en anläggning som hanterar spannmål och lantbruksförnödenheter. Det höga silotornet syns vida omkring inom samhället och fungerar därför som landmärke för ortens i övrigt låga bebyggelse. Ett stenkast därifrån ligger den före detta vattenfabriken som idag inhyser verksamheter bland annat inom partihandel med jordbruksmaskiner och -utrustning. Bebyggelsen inom tätorten består främst av enbostadshus från olika tidsepoker mellan 1910–80-talen, samt ett fåtal byggnader som uppfördes under 1800-talets slut.

Välse i årtal

• 1859 bildades Väse missionsförsamling.
• 1869 invigdes Väse station - det blev startskottet för Väse samhälle som växte fram i
• 1893 öppnades ett mejeri i närheten av tågstationen (Väse mejeri). Verksamheten fortsatte fram till 1951.
• 1898 startade Väse Grynfabrik. I fabriken tillverkades bland annat Idealgryn, en vara fabriken var känd för. Verksamheten pågick fram till 1960.
• 1907 bildades föreningen Wäse Allmänna Nykterhetskommité, också kallad Sann frihet.
• 1915-1918 byggdes kraftstationer som försåg Väse med el.
• 1930 byggdes en ny skola i södra änden av samhället. I Väse församling fanns då 11 skolor. Tidigare hade det funnits många mindre skolor ute på landsbygden som blev en gemensam.
• 1950-tal öppnades Väse Vattenfabrik som producerade välkända läskedrycker såsom Champis och Trocadero fram till 1976.
• 1952 blev Väse landskommun och Ölme landskommun en gemensam kommun.
• 1955 fick Väse en generalplan. Generalplanen slog fast att det skulle ske en mer stadsmässig utveckling av Väse.
• 1959 fick samhället sitt första boende för äldre ”Granberga”. Detta ersatte ett gammalt ålderdomshem som låg vid Berg. Senare revs Granberga och ett nytt boende invigdes på samma plats 1985.
• 1971 övergick Väse till Karlstad kommun och Ölme till Kristinehamn.
• 1977 blev E18 Skattkärr-Väse klar.
• 1995 invigdes Väses nya skola invid Storgatan. Den ersatte övriga skolor i bygden, förutom under en övergångsperiod Öna skola.
• 2018 invigdes aktivitetsparken ”Vildaparken” av Värmlands landshövding Kenneth Johansson och Värmlands hertig HKH Prins Carl Philip.
• 2019 firade Väseborna samhällets 150-årsjubileum.
• 2021 påbörjades arbetet med att bygga om tågspåret med mera. I samband med detta revs några byggnader.

Tidig historia

Väse är namnet på såväl bygden som häradet och socknen. Namnet Väse härad, stavat Wæshærad, förekommer sedan 1390-talet. Wæs anknöt troligen till ett gammalt namn på ån Glumman och hærad hade betydelsen “bygd”. Väse socken påstås vara en av de äldsta socknarna i Värmland. Fornlämningar såsom föremål och gravlämningar vittnar om att Väsetrakten var bebodd tidigt. Runstenen vid Ve (”Väsestenen” eller ”Rörstenen”), som är en av Värmlands få kända runstenar, berättar att det funnits människor tidigt i Väse. Den äldsta kända skriften där Arnön, Hammar och Karsvalla omnämns är från 1268. Faxstad, Nolby, Hovlanda, Lund och Silkestad finns omnämnda sedan 1200–1400-talen. Flera av dessa gårdar var klosterägda under 1400-talet. Hammar, Välinge, Berg och Glumserud var säterier. När digerdöden härjade under 1300-talet lämnades många gårdar öde men befolkningsmängden återhämtade sig under 1400-talet.

Boskapsskötsel var troligtvis den främsta näringen i området eftersom fornlämningar och de medeltida gårdarna påträffats vid mossar och strandängar som lämpar sig väl för boskapsskötsel. Ända in på 1700-talet vittnar kartor om att Väse till stor del var täckt av skog. Marken där Väse samhälle ligger idag ägdes i mitten av 1800-talet i norr av hemmanet Karsvalla, men huvudsakligen av säteriet Hammar. Det var vid Karsvallas, Ås Prästgårds och Hammars ägor som järnvägen drogs genom Väse socken.

Med Väse menades ursprungligen området kring kyrkan. När järnvägen drogs några kilometer söder om kyrkan och en station byggdes där kom Väse att med tiden menas Väse stationssamhälle. Vid stationshusets tillkomst var ett torp tillhörande Hammars gård den enda närliggande bebyggelsen. Åtta år efter att stationen byggdes, 1877, önskade två bröder att få uppföra handel vid järnvägen. Därefter började området bebyggas än mer och utvecklades till ett stationssamhälle.

I och omkring Väse finns ett antal områden som skyddas av riksintressen. Väse kyrka med tillhörande prästgård, boställe, gårdsbebyggelse, gravfält och sankängar utgör riksintresse för kulturmiljövården (Väse-Ve, K20).

Infrastruktur i Väse

Förr var över vatten det effektivaste sättet att resa eller transportera saker, antingen med båt eller släde. Grusvägarna var dåliga och branta, och vid dåligt väder under hösten, vinter och våren kunde de bli alldeles gyttjiga. Att asfaltera grusvägar var något som började bli vanligt först när bilismen slog igenom. I Väse var vägnätet länge underutvecklat och gick genom skogsbevuxen terräng. Det ska enligt uppgift dröjt till 1970-talet innan Storgatan asfalterades. En stor förändring i det lilla samhället var anläggandet av E18 Skattkärr-Väse som stod färdig år 1977.

Mellan 1856–1892 byggdes huvudbanorna i det svenska tågnätet (stambanorna). Under 1860-talet började Nordvästra stambanan (idag kallad för Värmlandsbanan) byggas för att sammanlänka den svensk-norska unionens båda huvudstäder Stockholm och Kristiania/ Oslo. Genom tågets utbredning började orter ha mer kontakt med varandra. De första järnvägssträckningarna drogs där det saknades annan trafik, och undvek till en början därmed vattenleder och städer. Det ledde till att nya samhällen började växa fram vid tågstationerna, där det tidigare inte varit några. Utöver själva stationshuset skulle stationsföreståndaren också uppföra bostad åt sig, och vid både stationer och längs rälsen uppfördes bostäder åt banvakterna. Vid stationerna odlades också trädgårdar med fruktträd och köksträdgårdsväxter. De nya järnvägsknutpunkterna lockade till sig andra verksamheter och nya samhällen växte fram. Särskilt frikyrkorna uppförde gärna sina bönehus vid de nya järnvägsknutarna istället för i byarna där sockenkyrkorna fanns.

Industrier och verksamheter

Arnö tegelbruk som uppfördes 1877 var den första industrin i närheten av samhället och teglet såldes till hela Värmland. Anläggandet av järnvägen innebar ett uppsving även för lantbrukarna i trakten. Det var vanligt i skogsbygderna att bönderna kolade i egna milor, och under 1800-talets senare hälft började bönder från Väses skogsbygd åka in till stationssamhället för att deponera sitt kol i speciella, högbyggda godsvagnar för vidare transport till Karlstad och Kristinehamn.

Småskalig näringsverksamhet har en lång förankring i samhället, redan vid järnvägens anläggande inrättades mindre butiker i anslutning till stationen. Den första diversehandeln öppnade på 1880-talet, vilken snabbt följdes av fler. Då järnvägen anlades fick Väse även poststation. Kring sekelskiftet fanns totalt 24 olika butiker i Väse socken. Det stora antalet berodde till stor del på att kommunikationerna var dåliga i socknen. Antalet kom att minska allt eftersom vägarna förbättrades och fler fick tillgång till bil. Handeln kom under följande decennier allt mer att koncentreras till stationssamhället. Under 1900-talets första hälft fanns ett betydande serviceutbud i Väse samhälle - här fanns bank, järnhandel, skoaffär, tre livsmedelsbutiker och café, samt sjukvård, tandvård, distriktssköterska och mödra- och barnavårdscentral.

Genomströmningen av tågpassagerare och leveranser av gods gav ett gott kundunderlag, och flera av näringsidkarna kunde expandera. Vad människor i samhället försörjde sig på varierade stort. Några viktiga arbetsgivare förutom järnvägen var Wäse Grynverk, Wäse Mejeri och senare Väse vattenfabrik, några mindre sågverk strax utanför samhället och

viss småskalig industri såsom smidesverkstad och mekanisk verkstad. I övrigt har sysselsättningen i Väse i hög grad präglats av jord- och skogsbruk. Det fanns kring 1900-talets mitt även en större handelsträdgård vid Arnövägen söder om järnvägsspåren.

Folkrörelser och föreningsliv

Samtidigt som stationssamhället i Väse växte fram började folkrörelserna att dra fram över landet. De klassiska folkrörelserna - väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, men också kvinnorörelsen och idrottsrörelsen - har varit avgörande för hur Sverige kom att utvecklas. Folkrörelsernas vindar blåste även i Väse och har lämnat avtryck i såväl det sociala livet som i bebyggelsen. I tidningsklipp från 1900-talets början och mitt framträder särskilt nykterhetsföreningen och missionsföreningen som viktiga och omskrivna mötesplatser i Väse. I ordenshuset för logen Sann Frihet fanns biograf och större lokaler där det var möjligt att anordna fester med mera. Missionshuset Betania invigdes 1913. I missionshusen samlades man till bönemöten, bibelsamtal och söndagsskoleverksamhet. Idag äger Equmeniakyrkan Väse bönehuset och frikyrkoförsamlingen hör till en av Värmlands äldsta.

Läs vidare

Byggvision Väse. Stadsbyggnadsförvaltningen Karlstad kommun, 2019.

Entreprenörerna - Berättelsen om en spännande affärsidé Wäse Grynfabrik 1898. Bo Hidén, 2010.

Föreningsarkivet i Värmland.

Kulturhistorisk bebyggelse i Karlstads kommun. Kommittén för kulturhistorisk bebyggelse, Karlstads kommun, 1984.

Ortnamnen i Värmlands län. utgiven av Ortnamnsarkivet i Uppsala, 1922-2018.

Ortsanalys av Väse - analys, rekommendationer och förslag. Kristina Larsson, 2009.

Region Värmland. Värmlandsarkivet.

Väckelsens hus i Värmland. Carl-Johan Ivarsson och Henrik Olsson, 2021.

Väsebor 1950–2015. En hembygdsbok. Bo Hidén, Bertil Enell, Sigvard Boström & Irene Hübinette, 2016.

Väse socken i forntid och nutid. Karl J. Karlsson, 1958.

Väse station - Antikvariskt utlåtande inför rivning av skärmtak. Adam Augustsson, WSP Samhällsbyggnad, 2021.

Väseräven. Väse Hembygdsförening, 1990 –

Väseräven. Fornminnesinventering i Väse socken 1988. Eva Svensson, 1990.