Other languages

Karlstad municipality itself does not provide a translation of the website into other languages, the primary language for the website is Swedish.

If you want to access the information in languages other than Swedish, you as a visitor can use external services to translate the content.

An example of such a service is Google Translate from Google. By you as a visitor using such a function, your visit will be tracked by the external party, for example Google.

Google translate Karlstad.se
Statistik dödsorsaker 1918

Spanska sjukan i Karlstad

Den pågående coronapandemin aktualiserar på flera sätt en tillbakablick till 1918 då spanska sjukan spred sig över världen. Likheterna är många. I båda fallen är det tal om pandemisk influensa, båda sjukdomarna tycks visa upp ungefär samma dödlighet (spanska sjukan tror man dödade drygt 3,5 % av alla infekterade och tidiga rapporter anger 1-3 % dödlighet för coronaviruset) och båda hade/har mycket stor inverkan på samhället, och tvingade/tvingar myndigheter att vidta drastiska åtgärder för att minska smittspridningen.

Texten är skriven i mars 2020.

Två pandemier

Förhoppningsvis kommer vi i efterhand också kunna konstatera stora skillnader mellan de två pandemierna. Till exempel drabbade spanska sjukan unga vuxna väldigt hårt, medan corona verkar gå hårdast åt den äldre befolkningen. Men inte minst skördade spanska sjukan mellan 20 och 100 miljoner offer världen över, varav 38 000 i Sverige som vid tiden för utbrottet hade ca 5,8 miljoner invånare. Med rätt åtgärder, och så småningom med vaccinering, ska vi väl kunna undvika en sådan katastrof den här gången.

Det kan vara lätt att tro att man stod handfallen inför den här sortens smittspridningar förr i tiden, men faktum är att de åtgärder man vidtog, i alla fall vissa av dem, är ganska snarlika dem vi ser idag. En viktig skillnad är dock att staten förhöll sig relativt passiv, så det var kommunerna som på egna initiativ försökte stoppa spridningen.

Spanska sjukan

När spanska sjukan första gången diskuterades i Karlstads stads hälsovårdsnämnd den 2 oktober 1918 rapporterades 96 fall för augusti månad. För första hälften av september rapporterades 130 fall, men sjukdomen ansågs då fortfarande vara av en ganska godartad karaktär. Under andra hälften av september tilltog epidemien både i spridning och i allvar. 525 nya fall rapporterades för den perioden och därtill ett aggressivare sjukdomsförlopp med en högre dödlighet än tidigare. Man kunde också konstatera att mörkertalet var stort då det inte förelåg någon anmälningsplikt för sjukdomen och då de flesta smittade inte anlitade läkare (och som vi kommer se nedan var mörkertalet också väldigt stort). Oron spred sig både bland allmänheten och bland de styrande i staden, och den 2 oktober sammankallades alltså hälsovårdsnämnden för att rådslå om lämpliga åtgärder för att bekämpa farsoten.

Hittills hade alltså inga centrala beslut fattats av staden, men flickskolan hade egenhändigt ställt in all undervisning, och högre allmänna läroverket och folkskolan hade förbjudit sina elever att besöka biograferna, som ansågs mycket farliga i sammanhanget. Förste stadsläkaren menade dock att man inte skulle vinna så mycket på den typen av åtgärder eftersom det enligt honom främst var de lindrigt sjuka och konvalescenterna som spred sjukdomen, och att det var omöjligt att hindra dem från kontakter med andra människor.

Under överläggningarna var ändå den allmänna uppfattningen att biografföreställningar tveklöst var en mycket farlig smittkälla eftersom trängseln där var stor, det inte fanns något dagsljus och man inte hann vädra ur lokalerna mellan föreställningarna. Teatern ansågs däremot mindre farlig då den var rymligare och endast körde en föreställning om dagen, och gudstjänster menade man knappast kunde räknas som sådana ”onödiga folksamlingar” som kunde komma i fråga för eventuella åtgärder. Slutligen landade man också i att endast förbjuda biografföreställningar, med 500 kr i böter för varje överträdelse, samt att uppmana allmänheten att avhålla sig från att samlas i större antal och att ”iakttaga synnerlig noggrannhet i fråga om renhållning af händer och munhåla”.

Redan den 9 oktober höll hälsovårdsnämnden nya förhandlingar där stadsläkaren meddelade att en ny avdelning på epidemisjukhuset hade iordningställts samtidigt som han uttryckte stark oro för sjukdomens härjningar. Provinsialläkaren delade oron och föreslog stängning även av teatern och andra samlingslokaler, vilket också blev nämndens beslut. Konserter, teater-, cirkus- och kabaréföreställningar, samt andra ”dylika offentliga tillställningar som orsaka onödiga folksamlingar” förbjöds tillsvidare fr.o.m. den 10 oktober. Också sammankomster i frälsningsarméns lokaler förbjöds. Efter särskild framställning beviljades dock frälsningsarmén undantag från förbudet för mindre gudstjänster på runt en timma varje söndagsförmiddag.

Den 23 oktober sammanträdde hälsovårdsnämnden för sista gången med anledning av spanska sjukan. Stadsläkaren rapporterade 314 nya fall under första hälften av oktober, att jämföra med de 525 under perioden innan. Han menade också att sjukdomen de senaste dagarna hade antagit en lindrigare form. Enligt hans mening var spanska sjukan på reträtt och ett upphävande av förbuden mot folksamlingar skulle inte behöva medföra någon fara för ny spridning. Inte heller provinsialläkaren eller någon av de övriga närvarande läkarna såg någon anledning att hålla fast vid förbuden, varför de också upphävdes från och med den 28 oktober. Därmed var saken utagerad för hälsovårdsnämndens vidkommande.

En granskning av den statistik över dödsorsaker som finns i hälsovårdsnämndens årsberättelse för 1918 visar inte med någon större övertygelse att det här var rätt beslut.

Statistik dödsorsaker 1918, Spanska sjukan
Ur Karlstads stads hälsovårdsnämnds årsberättelse 1918, volym F3:1. Statistik över de vanligaste dödsorsakerna i Karlstads stad 1918.

De första sju dödsfallen ska ha inträffat i september, och dödssiffran steg snabbt till 22 i oktober. Men någon större avmattning under november och december ger statistiken inte stöd för, kanske delvis på grund av beslutet att upphöra med alla försiktighetsåtgärder.

Den 31 mars 1919 avlämnade andre stadsläkaren Hugo Severin en rapport över spanska sjukan till Medicinalstyrelsen. Han har haft god tid på sig att samla in uppgifter från stadens hushåll och kan i efterhand konstatera att en avmattning skedde först i januari. Rapporten är detaljerad och både tabell- och textrik. Bl.a. konstateras att 58 % av hushållen drabbades och 31 % av befolkningen. Det började med några få fall redan i juni och höll sig på en någorlunda låg nivå under juli och augusti (107 respektive 395 fall), för att under september grassera med 1298 fall. Fram till årsskiftet insjuknade sedan runt 1000 personer i månaden, och totalt under perioden juni till januari 5002 personer (2424 män och 2578 kvinnor). Siffrorna bygger visserligen på befolkningens egna uppgifter, men de ligger mycket närmare sanningen än de som kunde rapporteras i hälsovårdsnämnden under pågående pandemi.

Severins rapport bekräftar också att det främst var unga som drabbades av spanska sjukan. Endast 18 % av befolkningen över 40 år insjuknade, medan 37 % av åldersgruppen 26 till 40 år, 40 % av 16 till 25-åringarna och 31,5 % av de upp till 15 år insjuknade. Däremot rapporterar han ett lägre dödstal än vad senare forskning har kommit fram till för hela pandemin. Endast 1.1 %, eller 56 personer, av de insjuknade ska ha dött till följd av sjukdomen. Detta är mindre än vad hälsovårdsnämnden angav i sin årsberättelse, vilket Severin själv bland annat förklarar med att han endast har räknat de personer som har avlidit inom stadens gränser. Båda uppgifterna visar dock att Karlstad internationellt sett klarade sig relativt bra. Låt oss hoppas att vi gör det också den här gången.

Källor: Karlstads stads hälsovårdsnämnds arkiv, A1:37, A2:16 och F3:1.

Sidan publicerad: 2022-12-02

Sidan uppdaterad: 2023-12-01

Hittade du det du sökte på sidan?